08 okt 2016 06:00

08 okt 2016 06:00

Sverige är värt garantier

Sverige och Finland försöker in i det sista att låta bli att gå med i Nato, men samtidigt försöker länderna säkra ett allt närmare samarbete med militäralliansen. Det är Alpo Rusis analys av ländernas säkerhetspolitik (Hufvudstadsbladet 5/10). Rusi är pensionerad diplomat och tidigare rådgivare åt Finlands president. Nu är han aktuell med en bok om det svensk-finska försvarssamarbetet ”Tillsammans, eller var för sig?” (Yhdessä vai erikseen).
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Rusi menar att Sverige och Finland har valt olika vägar i försvarspolitiken vilket har lett till en obalans. Finland har fortsatt att satsa mycket på sitt starka inhemska försvar med allmän värnplikt och Sverige har valt att göra tvärtom. Boken handlar om hur lojala vi är mot varandra i ett försvarssamarbete.

I boken avslöjas ny information om att Finlands president under kalla kriget, landsfadern Urho Kekkonen, ska ha meddelat Sovjetunionen att de kunde få använda finska Lappland för ett eventuellt angrepp på Sverige. Rusi menar att om det stämmer är det inte så konstigt om Sverige velat fatta självständiga beslut vad gäller till exempel närmanden till Nato och EU.

Att Sverige inte samtalat med Finland inför EU-medlemskapet är något som fortfarande svider i grannlandet. Nu senast har Finlands förre president Martti Ahtisaari meddelat att han inte tycker att Finland ska vänta på Sverige om att gå med i Nato, då Sverige inte väntade på Finland när det gällde EU.

Sverige har allt att vinna på att vara tydliga i försvarspolitiken, och på att inkludera Finland. Sveriges försvar är litet och vigt medan Finlands är stort, klumpigt och uthålligt. Det behöver inte vara till nackdel, organisationerna kan komplettera varandra.

Det är dags för Sverige att ta nästa steg. Det svensk-finska försvarssamarbetet behöver intensifieras. Inte som ett alternativ till Nato, utan som en del i vägen dit.

För vad som saknas är garantier. Ingen kan i dag lita på att vi får hjälp när vi behöver den eller att vi kommer att ge hjälp när andra behöver den. Utan avtal som är juridiskt förpliktigande riskerar vi att stå ensamma vid ett angrepp.

Försvarsallianser är förstås ingen enkel sak. Det handlar till syvende och sist om vi är beredda att skicka svenska soldater för att försvara ett annat land. Det är ingenting att vifta bort. Men svarar vi inte ja på den frågan kommer vi heller inte att klara ett angrepp mot Sverige. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra.

Sverige har ett gott försvarssamarbete med såväl Finland som Nato. Ingetdera ger några garantier. Att skaffa garantierna vi behöver låter sig inte lätt göras när problemen väl har dykt upp. Om hotet mot Sverige blir för högt – kommer det då ens finnas möjlighet för oss att gå med överhuvudtaget?

Förutsägbarhet är en förutsättning för en väl fungerande försvarspolitik. Sverige behöver intensifiera sina militärsamarbeten. Det är dags för regeringen att ta bladet från munnen vad gäller såväl det svensk-finska försvarssamarbetet, som det med Nato.

Anna Sandström/SNB

Rusi menar att Sverige och Finland har valt olika vägar i försvarspolitiken vilket har lett till en obalans. Finland har fortsatt att satsa mycket på sitt starka inhemska försvar med allmän värnplikt och Sverige har valt att göra tvärtom. Boken handlar om hur lojala vi är mot varandra i ett försvarssamarbete.

I boken avslöjas ny information om att Finlands president under kalla kriget, landsfadern Urho Kekkonen, ska ha meddelat Sovjetunionen att de kunde få använda finska Lappland för ett eventuellt angrepp på Sverige. Rusi menar att om det stämmer är det inte så konstigt om Sverige velat fatta självständiga beslut vad gäller till exempel närmanden till Nato och EU.

Att Sverige inte samtalat med Finland inför EU-medlemskapet är något som fortfarande svider i grannlandet. Nu senast har Finlands förre president Martti Ahtisaari meddelat att han inte tycker att Finland ska vänta på Sverige om att gå med i Nato, då Sverige inte väntade på Finland när det gällde EU.

Sverige har allt att vinna på att vara tydliga i försvarspolitiken, och på att inkludera Finland. Sveriges försvar är litet och vigt medan Finlands är stort, klumpigt och uthålligt. Det behöver inte vara till nackdel, organisationerna kan komplettera varandra.

Det är dags för Sverige att ta nästa steg. Det svensk-finska försvarssamarbetet behöver intensifieras. Inte som ett alternativ till Nato, utan som en del i vägen dit.

För vad som saknas är garantier. Ingen kan i dag lita på att vi får hjälp när vi behöver den eller att vi kommer att ge hjälp när andra behöver den. Utan avtal som är juridiskt förpliktigande riskerar vi att stå ensamma vid ett angrepp.

Försvarsallianser är förstås ingen enkel sak. Det handlar till syvende och sist om vi är beredda att skicka svenska soldater för att försvara ett annat land. Det är ingenting att vifta bort. Men svarar vi inte ja på den frågan kommer vi heller inte att klara ett angrepp mot Sverige. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra.

Sverige har ett gott försvarssamarbete med såväl Finland som Nato. Ingetdera ger några garantier. Att skaffa garantierna vi behöver låter sig inte lätt göras när problemen väl har dykt upp. Om hotet mot Sverige blir för högt – kommer det då ens finnas möjlighet för oss att gå med överhuvudtaget?

Förutsägbarhet är en förutsättning för en väl fungerande försvarspolitik. Sverige behöver intensifiera sina militärsamarbeten. Det är dags för regeringen att ta bladet från munnen vad gäller såväl det svensk-finska försvarssamarbetet, som det med Nato.

Anna Sandström/SNB