17 okt 2016 06:00

17 okt 2016 06:00

Bingo är viktigt för idrotten

LEDARE

På lördagskvällen firade Bingolotto 25 årsjubileum med en stor galakväll i TV4. Detta fenomen som trots upp och nedgångar står sig och genererar sköna slantar till idrottsrörelsen.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Storhetstiden var på 90-talet då Leif ”Loket” Olsson ledde programmet som från början var en lokal företeelse i Göteborg, men snabbt växte programmet till oanade höjder det slogs rekord med drygt 3,1 miljoner tittare. Det har dragits åtskilliga miljoner till idrottsföreningarna och under det bästa åren låg siffran på över en miljard. Pengar som har betytt massor och till och med varit avgörande för klubbars utveckling och överlevnad.

Visserligen dalade programmet och idén under 2000-talet, men känns idag under Ingvar Oldsbergs ledning som stabilt. Just Oldsbergs inträde beskrivs som en räddare då programmet är tillbaka i huvudkanalen TV4 efter många år mer i skymundan.

Även om det inte är samma drag och hysteri runt programmet längre så fortsätter Bingolotto att spela en viktig roll när det gäller att få in pengar i ideella föreningar. Precis som hela bingorörelsen som är djupt rotad i den svenska folksjälen. Bingohallarna lever vidare och generar pengar till idrotten utan att de inte behöver göra så stor arbetsinsats. I Skövde finns en bingoallians där anslutna föreningar får värdefulla tusenlappar varje månad.

Sedan har vi bilbingon sommartid där många landsbygdsföreningar tar in så mycket pengar att de i princip säkrar verksamheten.

I våra trakter avlöser bilbingokvällarna varandra när klubbar som Ulvåkers IF, Korsberga IF och IF Tymer i Timmersdala med flera arrangerar bilbingo.

Sedan kan man ju alltid fråga sig varför idrotten skall arbeta under sådana villkor att det ständigt måste bedrivas en jakt på pengar och att de är beroende av intäkter från olika typer av spel när man vet att det finns människor som blir beroende och far illa.

Eller hur många familjer är det inte som har svurit ve och förbannelse när ungdomarna kommit hem med lotter och andra prylar som skall säljas. Det är en fråga som kan diskuteras länge.

När det gäller Bingolotto gick det så långt att Riksidrottsförbundet skrev ett uttalande om att all försäljning skall ske på frivillig grund, men sedan finns ju det kollektiva grupptrycket som är svårt att komma åt.

Hur som helst lär bingo och annan försäljning även i fortsättning vara en viktig del av idrottens försörjning. Svårt att hitta andra alternativ även om idrottens får ett ökat stöd på 52,5 miljoner kronor i regeringens budget. Sedan gäller det att pengarna hamnar rätt också. Att det märks ute i föreningarnas vardag. Man får aldrig glömma att det är landets 650 000 ideella ledare som enligt beräkningar lägger ner 176 miljoner arbetstimmar om året, till ett värde av 30 miljarder kronor, som utgör grunden av den svenska idrottsrörelsen.

Storhetstiden var på 90-talet då Leif ”Loket” Olsson ledde programmet som från början var en lokal företeelse i Göteborg, men snabbt växte programmet till oanade höjder det slogs rekord med drygt 3,1 miljoner tittare. Det har dragits åtskilliga miljoner till idrottsföreningarna och under det bästa åren låg siffran på över en miljard. Pengar som har betytt massor och till och med varit avgörande för klubbars utveckling och överlevnad.

Visserligen dalade programmet och idén under 2000-talet, men känns idag under Ingvar Oldsbergs ledning som stabilt. Just Oldsbergs inträde beskrivs som en räddare då programmet är tillbaka i huvudkanalen TV4 efter många år mer i skymundan.

Även om det inte är samma drag och hysteri runt programmet längre så fortsätter Bingolotto att spela en viktig roll när det gäller att få in pengar i ideella föreningar. Precis som hela bingorörelsen som är djupt rotad i den svenska folksjälen. Bingohallarna lever vidare och generar pengar till idrotten utan att de inte behöver göra så stor arbetsinsats. I Skövde finns en bingoallians där anslutna föreningar får värdefulla tusenlappar varje månad.

Sedan har vi bilbingon sommartid där många landsbygdsföreningar tar in så mycket pengar att de i princip säkrar verksamheten.

I våra trakter avlöser bilbingokvällarna varandra när klubbar som Ulvåkers IF, Korsberga IF och IF Tymer i Timmersdala med flera arrangerar bilbingo.

Sedan kan man ju alltid fråga sig varför idrotten skall arbeta under sådana villkor att det ständigt måste bedrivas en jakt på pengar och att de är beroende av intäkter från olika typer av spel när man vet att det finns människor som blir beroende och far illa.

Eller hur många familjer är det inte som har svurit ve och förbannelse när ungdomarna kommit hem med lotter och andra prylar som skall säljas. Det är en fråga som kan diskuteras länge.

När det gäller Bingolotto gick det så långt att Riksidrottsförbundet skrev ett uttalande om att all försäljning skall ske på frivillig grund, men sedan finns ju det kollektiva grupptrycket som är svårt att komma åt.

Hur som helst lär bingo och annan försäljning även i fortsättning vara en viktig del av idrottens försörjning. Svårt att hitta andra alternativ även om idrottens får ett ökat stöd på 52,5 miljoner kronor i regeringens budget. Sedan gäller det att pengarna hamnar rätt också. Att det märks ute i föreningarnas vardag. Man får aldrig glömma att det är landets 650 000 ideella ledare som enligt beräkningar lägger ner 176 miljoner arbetstimmar om året, till ett värde av 30 miljarder kronor, som utgör grunden av den svenska idrottsrörelsen.