18 okt 2016 06:00

18 okt 2016 06:00

Rätt hjälp, fel plats

LEDARE

När Katrin Marnells hus i Ljungby brann ned var räddningstjänsten sen. I Sveriges Radio berättar hon att hjälpen försenades med sju minuter för att SOS Alarm skickade brandbilarna till fel ort.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Den ansvarige räddningschefen vittnar om flera liknande händelser. SOS Alarm verkar ha svårt att hitta.

I flera års tid har larmcentralen kritiserats för att den inte uppfyllt regeringens krav på att svara på nödnumret 112 inom åtta sekunder. Därför har SOS bytt arbetsätt. För att korta tiden har de infört ett system där alla samtal kopplas genom en nationell växel. Om den närmaste operatören är upptagen kopplas samtalet till en annan.

Det har i sin tur resulterat i att tiden det tar att skicka ut räddningstjänsten har ökat. Enligt räddningstjänsterna själva beror det på bristande lokalkännedom från SOS Alarms sida (Sveriges Radio 17/10). Rätt hjälp skickas till fel plats.

Men på SOS Alarm håller Claes Eliasson, chef för alarmering och beredskap, inte med. Han anser inte att det nya arbetssättet är orsaken till problemen, utan hänvisar i stället till andra utmaningar som att människor ringer in på olika språk. Med ett modernt kartsystem ska en operatör i Malmö kunna dirigera räddningstjänsten i Umeå. Men det som fungerar bra i teorin fungerar inte alltid i praktiken.

I en debattartikel i Dagens Samhälle har företrädare för SOS Alarm vidare pekat på att de är i behov av utökade resurser för att kunna sköta larmtjänsterna som det är tänkt (11/11-2015). Det kan mycket väl stämma. Men då borde de också vara ärliga med att de har för lite resurser för att både kunna svara snabbt och skicka ut räddningstjänsten i tid.

SOS Alarm ägs gemensamt av staten och kommunerna. Kommuner och landsting köper sedan deras larmtjänst. Men på flera håll i landet börjar man tröttna på SOS Alarm. I juni 2015 startade Uppsala läns landsting tillsammans med Västmanland en egen larmcentral. SOS Alarm tar fortfarande emot själva samtalet men sedan lämnas ärendet över till landstinget. Det är en tydlig signal om att förtroendet för SOS har börjat falla.

Det nya arbetssättet fungerar inte som det är tänkt. Brandmän, ambulanspersonal och poliser kan inte göra sitt jobb om de inte vet var och när hjälpen behövs. Vid olyckor där människor svävar mellan liv och död är varje sekund avgörande. Därför borde ägarna av SOS Alarm, staten och kommunerna, också ta sitt ansvar och göra en ordentlig utredning av verksamheten.

Katrin Marnell fick senare veta varför brandbilarna lät vänta på sig. Operatören på SOS hade blandat ihop två bokstäver och dragit slutsatsen att Katrin inte alls ringde från Ljungby, utan en annan ort 20 mil bort. Det är precis sådana misstag som kan undvikas om operatören har en god lokalkännedom.

Victoria Seemann/SNB

Den ansvarige räddningschefen vittnar om flera liknande händelser. SOS Alarm verkar ha svårt att hitta.

I flera års tid har larmcentralen kritiserats för att den inte uppfyllt regeringens krav på att svara på nödnumret 112 inom åtta sekunder. Därför har SOS bytt arbetsätt. För att korta tiden har de infört ett system där alla samtal kopplas genom en nationell växel. Om den närmaste operatören är upptagen kopplas samtalet till en annan.

Det har i sin tur resulterat i att tiden det tar att skicka ut räddningstjänsten har ökat. Enligt räddningstjänsterna själva beror det på bristande lokalkännedom från SOS Alarms sida (Sveriges Radio 17/10). Rätt hjälp skickas till fel plats.

Men på SOS Alarm håller Claes Eliasson, chef för alarmering och beredskap, inte med. Han anser inte att det nya arbetssättet är orsaken till problemen, utan hänvisar i stället till andra utmaningar som att människor ringer in på olika språk. Med ett modernt kartsystem ska en operatör i Malmö kunna dirigera räddningstjänsten i Umeå. Men det som fungerar bra i teorin fungerar inte alltid i praktiken.

I en debattartikel i Dagens Samhälle har företrädare för SOS Alarm vidare pekat på att de är i behov av utökade resurser för att kunna sköta larmtjänsterna som det är tänkt (11/11-2015). Det kan mycket väl stämma. Men då borde de också vara ärliga med att de har för lite resurser för att både kunna svara snabbt och skicka ut räddningstjänsten i tid.

SOS Alarm ägs gemensamt av staten och kommunerna. Kommuner och landsting köper sedan deras larmtjänst. Men på flera håll i landet börjar man tröttna på SOS Alarm. I juni 2015 startade Uppsala läns landsting tillsammans med Västmanland en egen larmcentral. SOS Alarm tar fortfarande emot själva samtalet men sedan lämnas ärendet över till landstinget. Det är en tydlig signal om att förtroendet för SOS har börjat falla.

Det nya arbetssättet fungerar inte som det är tänkt. Brandmän, ambulanspersonal och poliser kan inte göra sitt jobb om de inte vet var och när hjälpen behövs. Vid olyckor där människor svävar mellan liv och död är varje sekund avgörande. Därför borde ägarna av SOS Alarm, staten och kommunerna, också ta sitt ansvar och göra en ordentlig utredning av verksamheten.

Katrin Marnell fick senare veta varför brandbilarna lät vänta på sig. Operatören på SOS hade blandat ihop två bokstäver och dragit slutsatsen att Katrin inte alls ringde från Ljungby, utan en annan ort 20 mil bort. Det är precis sådana misstag som kan undvikas om operatören har en god lokalkännedom.

Victoria Seemann/SNB