23 dec 2016 06:00

23 dec 2016 06:00

Lyssna på domstolen

Den svenska datalagringen underkänns av EU-domstolen. Datalagringsdirektivet har varit omstritt sedan tillkomsten. Direktivet påkallade lagring av uppgifter om personers kommunikation genom tele- och datanäten. Uppgifter som sparats är kommunikationens innehåll, längd, sändarens identitet, med mera. Direktivet tillkom efter bombdåden i Madrid 2004.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Sveriges socialdemokratiska regering var en av flera länders regeringar som stod bakom förslaget. Tanken var att datalagringen skulle vara en del i arbetet mot terrorism. Kritiken handlade om att det strider mot integriteten att spara alla människors uppgifter.

Kritikerna har fått gehör. 2014 beslutade EU-domstolen att direktivet var ogiltigt. Men när Tele2 och andra svenska operatörer slutade att lagra viss information om sina kunder meddelade Post-och telestyrelsen att man fortfarande ska lagra data. Ärendet gick till kammardomstolen som begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Det avgörandet har kommit nu.

EU-domstolen konstaterar att de lagrade uppgifterna kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet för de personer vars uppgifter har lagrats. Medlemsstaterna får lagra uppgifter i förebyggande syfte, men enbart i syfte att bekämpa grov brottslighet. Då måste lagstiftningen begränsa vilka som berörs och hur länge lagringen får ske. Lagstiftningen måste också ge tillräckliga garantier som skyddar uppgifterna mot riskerna för missbruk.

Att Sverige inte längre kan tvinga telekommunikationsföretag att lagra uppgifter är sunt. Lagstiftningen är problematisk ur ett integritetsperspektiv. EU-domstolen skriver: ”... att lagringen av uppgifterna sker utan att användarna av elektroniska kommunikationstjänster är underrättade om detta kan ge de berörda personerna en känsla av att deras privatliv står under ständig övervakning”. Vad som också har varit problematiskt med lagringen är att det inte funnits några krav på hur företagen ska säkra att uppgifterna inte sprids, det har istället fått bero på telekommunikationsföretagens ekonomi. Risken finns att uppgifterna hamnar i fel händer.

Datalagringsdirektivet har länge varit kritiserat för att strida mot mänskliga rättigheter då gemene mans uppgifter samlas. De kriminella hittar dock vägar runt genom att använda exempelvis kryptering. Alliansregeringen borde därför ha röstat mot att införa direktivet.

När EU kommer med sådana här vansinnesförslag på lagstiftning måste Sverige säga nej och stopp, och när EU-domstolen fäller lagstiftningen borde Sverige sluta tillämpa den. Svensk rätt kommer att förändras efter EU-domstolens senaste uttalande. Hur den förändras är däremot inte säkert. Fokus borde hamna på hur man kommer åt uppgifter från kriminella, inte på att lagra allt om alla.

Anna Sandström/SNB

Sveriges socialdemokratiska regering var en av flera länders regeringar som stod bakom förslaget. Tanken var att datalagringen skulle vara en del i arbetet mot terrorism. Kritiken handlade om att det strider mot integriteten att spara alla människors uppgifter.

Kritikerna har fått gehör. 2014 beslutade EU-domstolen att direktivet var ogiltigt. Men när Tele2 och andra svenska operatörer slutade att lagra viss information om sina kunder meddelade Post-och telestyrelsen att man fortfarande ska lagra data. Ärendet gick till kammardomstolen som begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Det avgörandet har kommit nu.

EU-domstolen konstaterar att de lagrade uppgifterna kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet för de personer vars uppgifter har lagrats. Medlemsstaterna får lagra uppgifter i förebyggande syfte, men enbart i syfte att bekämpa grov brottslighet. Då måste lagstiftningen begränsa vilka som berörs och hur länge lagringen får ske. Lagstiftningen måste också ge tillräckliga garantier som skyddar uppgifterna mot riskerna för missbruk.

Att Sverige inte längre kan tvinga telekommunikationsföretag att lagra uppgifter är sunt. Lagstiftningen är problematisk ur ett integritetsperspektiv. EU-domstolen skriver: ”... att lagringen av uppgifterna sker utan att användarna av elektroniska kommunikationstjänster är underrättade om detta kan ge de berörda personerna en känsla av att deras privatliv står under ständig övervakning”. Vad som också har varit problematiskt med lagringen är att det inte funnits några krav på hur företagen ska säkra att uppgifterna inte sprids, det har istället fått bero på telekommunikationsföretagens ekonomi. Risken finns att uppgifterna hamnar i fel händer.

Datalagringsdirektivet har länge varit kritiserat för att strida mot mänskliga rättigheter då gemene mans uppgifter samlas. De kriminella hittar dock vägar runt genom att använda exempelvis kryptering. Alliansregeringen borde därför ha röstat mot att införa direktivet.

När EU kommer med sådana här vansinnesförslag på lagstiftning måste Sverige säga nej och stopp, och när EU-domstolen fäller lagstiftningen borde Sverige sluta tillämpa den. Svensk rätt kommer att förändras efter EU-domstolens senaste uttalande. Hur den förändras är däremot inte säkert. Fokus borde hamna på hur man kommer åt uppgifter från kriminella, inte på att lagra allt om alla.

Anna Sandström/SNB