03 jan 2017 06:00

03 jan 2017 06:00

Ett år av hopp och missnöje

LEDARE: Kändisar

Historieskrivningen har hittills inte varit nådigt för 2016. Som om det inte vore nog med att västvärlden lär ha gått under har även alla kända personer från Leonard Cohen till Carrie Fischer tagits ifrån oss.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Kanske är det då inte så märkligt att omdömena av det gångna året tenderar att gå i svart. Brexit och Trump har gjort sitt för att förmörka mångas utrikespolitiska himmel och det ska till obotlig optimist för att hitta ljusglimtar på hemmaplan.

Ringer man polisen räknar man knappt längre med att den kommer utan får nöja sig med att hoppas att det påverkar bevisläget efter brottets fullbordan. Förutsatt att det alls kommer att utredas vill säga. Alldeles för få brott klaras upp och mängden brott som aldrig utreds förefaller växa i ett oroväckande tempo. Polisen och därigenom staten saknar i dagsläget kontroll över växande delar av landet.

Handlarna i Husby centrum har stängt ned verksamheten i protest mot Polisens inaktivitet mot den ohejdade brottsligheten i området. Det går inte att bedriva affärsverksamhet där, säger de. På de platser där Polisen ännu finns är den otillräcklig. Kön av kommunalråd som kräver att kommunen ska kunna betala för att få fler poliser växer tillsammans med bilden av en av statens viktigaste myndigheter i fritt fall.

Regeringen är numera den enda instans som har kvar något förtroende för rikspolischef Dan Eliasson. Frågan är hur länge detta ska tillåtas fortsätta.

Politiskt har det inte varit mycket bättre. Regeringen har fortsatt på sin inslagna väg av storvulna projekt som dör på vägen till riksdagen. Vinsttak och storregioner går samma öde till mötes. Det är också några av de få tillfällen då oppositionen faktiskt gör någonting. Det mesta av tiden förefaller gå åt till att förklara varför man inte faktiskt försöker ta makten samt att undvika eventuella frågor i samband med att det nyligen var två år sedan Decemberöverenskommelsen ingicks.

Sverigedemokraterna fortsätter sakta men säkert att växa. Migrationspolitiken må ha lagts om i många partier, men för den som vill ha en permanent förändring är SD fortfarande det enda valet som känns pålitligt. Moderaterna stretar på med förtroendet i frågan men det kommer att ta tid.

Nästa val börjar redan närma sig. När partierna ser tillbaka på 2016 bör de se ett år av missnöje. Både i form av inhemskt missnöje med hur Sverige fungerar, eller snarare inte gör det, och i form av utländskt missnöje som ledde till att Storbritannien röstade för att lämna EU och USA valde Donald Trump till president. För ett litet kantparti som MP eller V går det utmärkt att ignorera vad stora befolkningsgrupper vill. Men för stora partier kommer det att straffa sig.

Om inte S och M lyckas komma till insikt om vad som faktiskt är problematiskt i Sverige i dag riskerar valet 2018 att bli ett stort nederlag för båda partierna.

Daniel Persson/SNB

Kanske är det då inte så märkligt att omdömena av det gångna året tenderar att gå i svart. Brexit och Trump har gjort sitt för att förmörka mångas utrikespolitiska himmel och det ska till obotlig optimist för att hitta ljusglimtar på hemmaplan.

Ringer man polisen räknar man knappt längre med att den kommer utan får nöja sig med att hoppas att det påverkar bevisläget efter brottets fullbordan. Förutsatt att det alls kommer att utredas vill säga. Alldeles för få brott klaras upp och mängden brott som aldrig utreds förefaller växa i ett oroväckande tempo. Polisen och därigenom staten saknar i dagsläget kontroll över växande delar av landet.

Handlarna i Husby centrum har stängt ned verksamheten i protest mot Polisens inaktivitet mot den ohejdade brottsligheten i området. Det går inte att bedriva affärsverksamhet där, säger de. På de platser där Polisen ännu finns är den otillräcklig. Kön av kommunalråd som kräver att kommunen ska kunna betala för att få fler poliser växer tillsammans med bilden av en av statens viktigaste myndigheter i fritt fall.

Regeringen är numera den enda instans som har kvar något förtroende för rikspolischef Dan Eliasson. Frågan är hur länge detta ska tillåtas fortsätta.

Politiskt har det inte varit mycket bättre. Regeringen har fortsatt på sin inslagna väg av storvulna projekt som dör på vägen till riksdagen. Vinsttak och storregioner går samma öde till mötes. Det är också några av de få tillfällen då oppositionen faktiskt gör någonting. Det mesta av tiden förefaller gå åt till att förklara varför man inte faktiskt försöker ta makten samt att undvika eventuella frågor i samband med att det nyligen var två år sedan Decemberöverenskommelsen ingicks.

Sverigedemokraterna fortsätter sakta men säkert att växa. Migrationspolitiken må ha lagts om i många partier, men för den som vill ha en permanent förändring är SD fortfarande det enda valet som känns pålitligt. Moderaterna stretar på med förtroendet i frågan men det kommer att ta tid.

Nästa val börjar redan närma sig. När partierna ser tillbaka på 2016 bör de se ett år av missnöje. Både i form av inhemskt missnöje med hur Sverige fungerar, eller snarare inte gör det, och i form av utländskt missnöje som ledde till att Storbritannien röstade för att lämna EU och USA valde Donald Trump till president. För ett litet kantparti som MP eller V går det utmärkt att ignorera vad stora befolkningsgrupper vill. Men för stora partier kommer det att straffa sig.

Om inte S och M lyckas komma till insikt om vad som faktiskt är problematiskt i Sverige i dag riskerar valet 2018 att bli ett stort nederlag för båda partierna.

Daniel Persson/SNB