31 jan 2017 06:00

31 jan 2017 06:00

Förtydliga vem som har talerätt

LEDARE

Ska en grupp på Facebook, FB, verkligen ges talerätt i miljömål? Den rättsliga utvecklingen, som onekligen rör sig i den riktningen, innebär att ”allmänheten” ges möjligheter att överklaga och obstruera beslut som rör miljön på ett helt annat sätt än tidigare.

Medlemsländerna i EU måste genomföra den så kallade Århuskonventionen som syftar till att ge allmänheten information och möjligheter att påverka i miljöärenden. En ideell förening som syftar till att tillvarata naturskydds- eller miljöintressen, har varit verksam i minst tre år och har minst 100 medlemmar anses kunna företräda ett allmänt intresse. Tidigare var minsta medlemsantal på 2 000 medlemmar, men ändrades genom en dom av EU-domstolen. Allmänheten är med andra ord minst 100 personer.

Allmänhetens rätt att överklaga miljömål har ställts på sin spets i fråga om licensjakt på varg, lo och björn. Länsstyrelsernas beslut om licensjakt har överklagats inte bara av etablerade miljöorganisationer utan även av mindre organisationer som motsätter sig rovdjursjakt.

Ett beslut av förvaltningsrätten i Luleå den 19:e januari i år har till och med gett en så löst sammansatt ”organisation” som FB-gruppen Nätverket Lo & Varg rätt att överklaga ett länsstyrelsebeslut om licensjakt på lodjur. Domstolen skriver i sitt beslut att nätverket som har 12 000 medlemmar har funnits sedan år 2007 och har stadgar och styrelse.

Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa ifrågasätter att en FB-grupp skulle var jämförlig med en ”riktig förening” med så kallad rättshandlingsförmåga. Den påstådda styrelsen består av gruppens administratörer och det saknas handlingar som styrker årsmöten, medlemsavgifter och liknande som krävs för att vara en juridisk person. Därmed saknas den grundläggande juridiska förutsättningen för att föra talan i domstol. Anmärkningsvärt nog uttrycker till och med förvaltningsrätten visst tvivel i beslutet, men låter ändå nätverket överklaga.

Nätverket invänder att de är den nya typen av organisation som det inte kostar pengar att vara med och föreningslokalen är FB-sidan (Svensk Jakt 24/1). Om så är fallet kommer domstolarna dränkas av överklaganden från den nya tidens intresseorganisationer.

Lagstiftningen måste förtydligas när det gäller talerätten. Wälimaa påpekar att en utvidgning av kretsen taleberättigade bland annat förändrar hur beslut ska delges. Eftersom myndigheterna inte vet vem som kan tänkas anse sig berörd av ett beslut så räcker det inte längre med att meddela parterna ett beslut utan allmänheten måste också delges beslut som rör miljön.

Visst, tekniken förändras men det ändrar inte de grundläggande kraven för rättshandlingsförmåga. Konsekvenserna av att vidga talerätten på detta sätt innebär att snart sagt alla med 99 vänner på FB eller motsvarande kan överklaga i princip alla miljöbeslut. En sådan ordning är inte något att sträva efter. Därför krävs genomtänkt lagstiftning på området. Att lämna frågan till domstolarna att avgöra är direkt oansvarigt.

 

Greger Ekman/SNB

Medlemsländerna i EU måste genomföra den så kallade Århuskonventionen som syftar till att ge allmänheten information och möjligheter att påverka i miljöärenden. En ideell förening som syftar till att tillvarata naturskydds- eller miljöintressen, har varit verksam i minst tre år och har minst 100 medlemmar anses kunna företräda ett allmänt intresse. Tidigare var minsta medlemsantal på 2 000 medlemmar, men ändrades genom en dom av EU-domstolen. Allmänheten är med andra ord minst 100 personer.

Allmänhetens rätt att överklaga miljömål har ställts på sin spets i fråga om licensjakt på varg, lo och björn. Länsstyrelsernas beslut om licensjakt har överklagats inte bara av etablerade miljöorganisationer utan även av mindre organisationer som motsätter sig rovdjursjakt.

Ett beslut av förvaltningsrätten i Luleå den 19:e januari i år har till och med gett en så löst sammansatt ”organisation” som FB-gruppen Nätverket Lo & Varg rätt att överklaga ett länsstyrelsebeslut om licensjakt på lodjur. Domstolen skriver i sitt beslut att nätverket som har 12 000 medlemmar har funnits sedan år 2007 och har stadgar och styrelse.

Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa ifrågasätter att en FB-grupp skulle var jämförlig med en ”riktig förening” med så kallad rättshandlingsförmåga. Den påstådda styrelsen består av gruppens administratörer och det saknas handlingar som styrker årsmöten, medlemsavgifter och liknande som krävs för att vara en juridisk person. Därmed saknas den grundläggande juridiska förutsättningen för att föra talan i domstol. Anmärkningsvärt nog uttrycker till och med förvaltningsrätten visst tvivel i beslutet, men låter ändå nätverket överklaga.

Nätverket invänder att de är den nya typen av organisation som det inte kostar pengar att vara med och föreningslokalen är FB-sidan (Svensk Jakt 24/1). Om så är fallet kommer domstolarna dränkas av överklaganden från den nya tidens intresseorganisationer.

Lagstiftningen måste förtydligas när det gäller talerätten. Wälimaa påpekar att en utvidgning av kretsen taleberättigade bland annat förändrar hur beslut ska delges. Eftersom myndigheterna inte vet vem som kan tänkas anse sig berörd av ett beslut så räcker det inte längre med att meddela parterna ett beslut utan allmänheten måste också delges beslut som rör miljön.

Visst, tekniken förändras men det ändrar inte de grundläggande kraven för rättshandlingsförmåga. Konsekvenserna av att vidga talerätten på detta sätt innebär att snart sagt alla med 99 vänner på FB eller motsvarande kan överklaga i princip alla miljöbeslut. En sådan ordning är inte något att sträva efter. Därför krävs genomtänkt lagstiftning på området. Att lämna frågan till domstolarna att avgöra är direkt oansvarigt.

 

Greger Ekman/SNB