25 feb 2017 06:00

25 feb 2017 06:00

Strejklust får konsekvenser

Hamnarbetarnas strejklust har fått konsekvenser. Trots att arbetsgivaren haft ett kollektivavtal med Transportarbetarförbundet gick hamnarbetarna ut i strejk. Tanken med kollektivavtal är att arbetstagarna och arbetsgivarna är bundna av det så länge det gäller. Under den tiden ska ingen strejk ske. Men hamnarbetarna struntar i att det finns ett avtal. De strejkar för att få till ett eget avtal i stället. På 70-talet bröt sig Hamnarbetarförbundet ur Transportarbetarförbundet och är nu ett eget förbund.

Arbetsgivaren har inte möjlighet att teckna kollektivavtal med flera arbetstagarorganisationer, så det är en märklig sits arbetsgivaren hamnar i. Arbetstagarna hotar med strejk, men arbetsgivaren kan inte uppfylla kraven. I och med detta har Hamnfyran, som hamnarbetarna tillhör, satt regeringen i en besvärlig situation.

Hamnarbetarnas infall hotar nämligen hela grunden med kollektivavtal. Ett kollektivavtal är inget värt om inte arbetsgivarna och arbetstagarna respekterar det. Hamnfyran har genom sin strejk satt arbetsgivaren i så betänklig situation att regeringen tvingats agera.

Regeringen har gett medlingsinstitutet i uppdrag att kartlägga hur ofta det här sker, hur lång tid konflikterna varar och hur medlingen ser ut i sådana situationer. ”Medlingsinstitutet ska i arbetet med uppdraget ha en dialog med arbetsmarknadens parter”, skriver regeringen på sin hemsida. Det skulle med andra ord kunna kallas för att Medlingsinstitutet ska ta Hamnfyran i örat.

Den svenska modellen går ut på att löner och villkor på arbetsmarknaden ska regleras av arbetsmarknadens parter. Det är en modell Socialdemokraterna brukar säga sig värna.

Modellen är i grunden bra. Politiken ska inte lägga sig i sådant andra kan sköta bättre. Men om fackförbunden bara gynnar vissa grupper kommer systemet att utmanas. Fackförbundens avtal kritiseras ofta för att leda till för höga ingångslöner, vilket leder till att den som inte lyckas visa sig vara nog produktiv inte får något jobb. Det är naturligt att facken värnar sina egna medlemmar. Men genom den svenska modellen har de också ett bredare ansvar än bara för sina egna medlemmar. Tar fackförbunden inte det ansvaret kommer systemet så småningom att falla.

LO förbunden har inte heller lyckats förmå medlemmarna att genom gemensam sak förhandla för högre löner i kvinnodominerande yrken, då fackförbund som Byggnads och IF Metall hellre vill se större löneökningar för de egna medlemmarna än för medlemmar i Kommunal. Det är tydligt att medlemskapet i ett fackförbund gynnar vissa mer än andra. Här gäller det att tänka långsiktigt.

Hamnarbetarnas beteende kanske fungerar i det korta loppet. Men det riskerar att Medlingsinstitutet föreslår att strejkrätten behöver begränsas. Hamnarbetarnas beteende är därför inget annat än en björntjänst.

Anna Sandström/SNB

Arbetsgivaren har inte möjlighet att teckna kollektivavtal med flera arbetstagarorganisationer, så det är en märklig sits arbetsgivaren hamnar i. Arbetstagarna hotar med strejk, men arbetsgivaren kan inte uppfylla kraven. I och med detta har Hamnfyran, som hamnarbetarna tillhör, satt regeringen i en besvärlig situation.

Hamnarbetarnas infall hotar nämligen hela grunden med kollektivavtal. Ett kollektivavtal är inget värt om inte arbetsgivarna och arbetstagarna respekterar det. Hamnfyran har genom sin strejk satt arbetsgivaren i så betänklig situation att regeringen tvingats agera.

Regeringen har gett medlingsinstitutet i uppdrag att kartlägga hur ofta det här sker, hur lång tid konflikterna varar och hur medlingen ser ut i sådana situationer. ”Medlingsinstitutet ska i arbetet med uppdraget ha en dialog med arbetsmarknadens parter”, skriver regeringen på sin hemsida. Det skulle med andra ord kunna kallas för att Medlingsinstitutet ska ta Hamnfyran i örat.

Den svenska modellen går ut på att löner och villkor på arbetsmarknaden ska regleras av arbetsmarknadens parter. Det är en modell Socialdemokraterna brukar säga sig värna.

Modellen är i grunden bra. Politiken ska inte lägga sig i sådant andra kan sköta bättre. Men om fackförbunden bara gynnar vissa grupper kommer systemet att utmanas. Fackförbundens avtal kritiseras ofta för att leda till för höga ingångslöner, vilket leder till att den som inte lyckas visa sig vara nog produktiv inte får något jobb. Det är naturligt att facken värnar sina egna medlemmar. Men genom den svenska modellen har de också ett bredare ansvar än bara för sina egna medlemmar. Tar fackförbunden inte det ansvaret kommer systemet så småningom att falla.

LO förbunden har inte heller lyckats förmå medlemmarna att genom gemensam sak förhandla för högre löner i kvinnodominerande yrken, då fackförbund som Byggnads och IF Metall hellre vill se större löneökningar för de egna medlemmarna än för medlemmar i Kommunal. Det är tydligt att medlemskapet i ett fackförbund gynnar vissa mer än andra. Här gäller det att tänka långsiktigt.

Hamnarbetarnas beteende kanske fungerar i det korta loppet. Men det riskerar att Medlingsinstitutet föreslår att strejkrätten behöver begränsas. Hamnarbetarnas beteende är därför inget annat än en björntjänst.

Anna Sandström/SNB