06 mar 2017 06:00

06 mar 2017 06:00

Bra att problemen synliggörs

Hur mår svensk idrott? Bra vill nog de allra flesta säga när våra stora stjärnor lyckas bra och skänker nationell stolthet till medborgarna. Mindre bra när det kommer uppgifter om våld, hot, korruption och uppgjorda matcher. I det perspektivet är det inte utan att man börjar tvivla på idrotten.

Nu senast är det Skövde HF som hamnat i fokus då en spelare har polisanmält en lagkamrat då hon känt sig hotad och trakasserad. Vad det kommer att mynna ut får polisutredningen visa, men att något skall behöva gå så långt känns naturligtvis bedrövligt och man tror ju att något sådant inte skall behöva hända.

Om man lyfter frågan i ett större perspektiv kan det konstateras att det trots allt prat om värdegrund och rent spel fortfarande finns mycket att jobba med.

Av det skälet tycker jag att det känns både bra och nödvändigt att Riksidrottsförbundet tillsammans med Brottsförebyggande rådet (Brå) har dragit igång en undersökning rörande våld, hot och korruption inom idrottsrörelsen. Målet är ta fram förslag på hur idrotten kan motverka detta.

Tidigare har detta gjorts inom fotboll och ishockey. Nu kommer fler idrotter, bland annat handbollen, beröras.

Mycket bra att idrotten tar detta på allvar och att det dessutom mynnar ut i något konkret. Känslan är att det behövs och att klubbarna behöver råd och stöd.

För naturligtvis måste vi ha en säker idrott på alla sätt. Idrott skall vara glädje och gemenskap och vara befriad från hot och andra otrevligheter.

Här har vi även supporterkulturen som kan vara påfrestande när enskilda utövare hängs ut på nätet när de inte lyckats med sina prestationer.

Även förtroendevalda är en utsatt grupp när man på ideell basis förväntas hantera svåra saker.

Idrotten har mycket att jobba med. Tiderna förändras och kraven med dem. Något som har sina rötter i det svenska folkhemmet och som bygger på att alla är välkomna och att alla får vara med har många gånger blivit mer tillspetsat med stora krav.

Absolut ett skäl till att allt fler väljer att sluta allt tidigare och vänder den traditionella idrotten ryggen. Enklare att exempelvis träna på gym eller bedriva träning på sina egna villkor än att syssla med något konkurrensutsatt. Att vara en del i något stort sammanhang utan att vara för den skulle behöva vara en toppidrottare ligger också i tiden. Bara att titta på Vasaloppsveckan med sina nio lopp och med totalt runt 70 000 deltagare. Göteborgsvarvet hade 64 500 deltagare förra året. Otroliga siffror och visar att intresset att träna är stort.

Idrottens företrädare har ett stort ansvar och det är bra att man på högsta ort vill synliggöra problemen och jobba aktivt för att lösa dem.

Nu senast är det Skövde HF som hamnat i fokus då en spelare har polisanmält en lagkamrat då hon känt sig hotad och trakasserad. Vad det kommer att mynna ut får polisutredningen visa, men att något skall behöva gå så långt känns naturligtvis bedrövligt och man tror ju att något sådant inte skall behöva hända.

Om man lyfter frågan i ett större perspektiv kan det konstateras att det trots allt prat om värdegrund och rent spel fortfarande finns mycket att jobba med.

Av det skälet tycker jag att det känns både bra och nödvändigt att Riksidrottsförbundet tillsammans med Brottsförebyggande rådet (Brå) har dragit igång en undersökning rörande våld, hot och korruption inom idrottsrörelsen. Målet är ta fram förslag på hur idrotten kan motverka detta.

Tidigare har detta gjorts inom fotboll och ishockey. Nu kommer fler idrotter, bland annat handbollen, beröras.

Mycket bra att idrotten tar detta på allvar och att det dessutom mynnar ut i något konkret. Känslan är att det behövs och att klubbarna behöver råd och stöd.

För naturligtvis måste vi ha en säker idrott på alla sätt. Idrott skall vara glädje och gemenskap och vara befriad från hot och andra otrevligheter.

Här har vi även supporterkulturen som kan vara påfrestande när enskilda utövare hängs ut på nätet när de inte lyckats med sina prestationer.

Även förtroendevalda är en utsatt grupp när man på ideell basis förväntas hantera svåra saker.

Idrotten har mycket att jobba med. Tiderna förändras och kraven med dem. Något som har sina rötter i det svenska folkhemmet och som bygger på att alla är välkomna och att alla får vara med har många gånger blivit mer tillspetsat med stora krav.

Absolut ett skäl till att allt fler väljer att sluta allt tidigare och vänder den traditionella idrotten ryggen. Enklare att exempelvis träna på gym eller bedriva träning på sina egna villkor än att syssla med något konkurrensutsatt. Att vara en del i något stort sammanhang utan att vara för den skulle behöva vara en toppidrottare ligger också i tiden. Bara att titta på Vasaloppsveckan med sina nio lopp och med totalt runt 70 000 deltagare. Göteborgsvarvet hade 64 500 deltagare förra året. Otroliga siffror och visar att intresset att träna är stort.

Idrottens företrädare har ett stort ansvar och det är bra att man på högsta ort vill synliggöra problemen och jobba aktivt för att lösa dem.