Drömmar om SM-guld...

LEDARE

Villa-Lidköping vann elitserien, cupen och hade siktet inställt på SM-final och det hett eftertraktade guldet. Nu stod Bollnäs i vägen och vann SM-semifinalserien med odiskutabla 3–0 i matcher. Klubben, Lidköping och Skaraborg får vänta på det första bandyguldet.

Jag, precis som många andra, trodde att det äntligen skulle vara dags för Lidköping, man har både publiken, ekonomin och spelarmaterial för att ta SM-guld, men av någon anledning gick det inte den här gången heller.

Villa gör naturligtvis sin analys och man kan konstatera att det alltid är små marginaler på den högsta nivån. Allt måste stämma vid rätt tillfälle.

Sedan får mig Villas finalmiss att ännu en gång fundera över hur svårt det är att vinna SM-guld. Visst, vi har mängder av lokala idrottare som skördar framgångar i alla möjliga sporter såväl nationellt som internationellt, men när det gäller de stora lagsporterna är det tuffare.

Hit räknar jag fotboll, ishockey, handboll och bandy. Samtliga stora och traditionstyngda sporter med tuff konkurrens.

När det gäller fotboll och ishockey kommer vi aldrig att kunna hävda oss utan får glädja oss åt när någon lokalt fostrad spelare får vara med och lyfta en SM-pokal.

I handboll och bandy är vi med i matchen, men tänk att det skall vara så svårt att gå hela vägen.

Skövde HF:s bedrift när de snuvande Sävehof på guldet i Scandinavium 2008 är en prestation som bara blir större med åren. Då visade laget att man kunde rubba giganten och jag minns fortfarande de tomma blickarna i Sävehof i slutskedet när de insåg att de faktiskt skulle förlora, och det har ju inte hänt sedan dess...

SHF har spelet sex finaler och vunnit en. IFK Skövde har spelat två finaler och förlorat båda. Villa-Lidköping har fyra finaler och idel förluster. Naturligtvis är det starkt att gå till SM-final, men är det bara tillfälligheter att det bara blivit en seger? Kanske, jag tror också att det handlar om det här med vinnarkultur. Den borde kunna skapas även i Skaraborg, jag vägrar tro något annat.

Sedan skall man ha klart för sig att konkurrensen är tuff. Handbollen i Skövde går ju tuffa matcher även utanför planen, med mycket fokus på ekonomi.

Oscar Wendt väljer att tacka nej till fortsatt landslagsspel. I grunden tycker jag att man skall ställa upp när man blir uttagen i ett landslag, men när det gäller 31-årige Wendt som haft en minst sagt märklig behandling i blågult genom åren har jag förståelse.

Nu tror jag han är trött på att åka på samlingar och sedan inte få någon speltid. Det måste vara bättre att man satsar på någon annan yngre spelare i den rollen.

Att han har en bärande roll i Borussia Mönchengladbach duger gott för Wendt. Nu stannar IFK Skövde-produkten på 28 A-landskamper, det borde ha varit åtskilligt fler.

  • Jan Larsson

20 mar 2017 06:00

20 mar 2017 09:21