04 maj 2017 06:00

04 maj 2017 06:00

Moderaterna bör hålla kursen

Bidragstak. Moderaterna föreslår ett lagstiftat bidragstak, striktare regler för försörjningsstöd och kvalificeringskrav till ersättningssystem. En linje som kan låta tuff – men är motsatsen.

I en debattartikel i Dagens Nyheter (2/5) utvecklade ledande moderater, med partiledaren Anna Kinberg Batra i spetsen, vilka förändringar som krävs för att bidragens andel av den svenska ekonomin ska kunna minska. Det var inget nytt under solen. Moderaterna har gjort liknande utspel tidigare. Men varje gång förslagen upprepas blir de lite spetsigare och mer konkreta.

Att det behövs förändringar på de områden som Moderaterna lyfter är tydligt. Det är varken rimligt eller hållbart att försörjningsstöd i längden ersätter vanlig lön för många. Som M-företrädarna skriver är det absurt att en familjs nettoinkomst kan minska om en i familjen börjar arbeta deltid.

Läget pekar på ett dubbelt systemfel. Dels är incitamenten få eller inga för att gå från bidrag till jobb. Dels har det uppstått en ond spiral där bidragsutbetalningarna slukar resurser som behövs inom vården, skolan och omsorgen. Områden som står inför stora utmaningar, som det heter i modern politisk prosa.

När antalet migranter som har kommit till Sverige mellan 2012 och 2021 antas landa på en halv miljon personer är det som upplagt för att än fler hamnar i bidragsförsörjning. Höga trösklar till arbetsmarknaden och den generella svårigheten för utrikesfödda att komma i arbete gör förändringarna som Moderaterna vill se akuta.

Rent taktiskt finns också anledning för Moderaterna att hålla fast vid att det ska löna sig mer med jobb än bidrag. När partiet har tappat trovärdighet och utmanas av Socialdemokraterna inom de gamla paradgrenarna trygghet och försvar behöver de kvarvarande starka korten spelas väl. Att jobb och hushållning med statens resurser är kärnfrågor för partiet lyser igenom när de förs på tal.

Samtidigt är det moderata arvet som finns kring att få folk från bidragsberoendets utanförskap och till ett arbete inget som den nuvarande ledningen stoltserar med. Avståndstagandet till Fredrik Reinfeldts migrations- och försvarspolitik har spillt över på alla områden. Viktiga strukturreformer som regeringen Reinfeldt genomförde erkänns inte när distanseringen till den tidigare ledningen har blivit närmast en hederssak i partiet. Det gör tyvärr att Moderaternas trovärdighet i jobbfrågan naggas av egen försyn.

Med eller utan arv är Moderaterna ändå inne på rätt väg när partiet föreslår förändringar av bidragssystemet. Riktningen är ett tydligt ställningstagande för välfärdsstaten. Ska samhällets skyddsnät värnas krävs ändringar som gör att allt fler hjälper till och binder det, ett system där det är mer lönsamt att välja bidrag och jobba svart än att ta ett riktigt jobb har den motsatta effekten. Nu återstår för Moderaterna att driva på för att göra övergången från bidrag till jobb lönsam.

Edvard Hollertz/SNB

I en debattartikel i Dagens Nyheter (2/5) utvecklade ledande moderater, med partiledaren Anna Kinberg Batra i spetsen, vilka förändringar som krävs för att bidragens andel av den svenska ekonomin ska kunna minska. Det var inget nytt under solen. Moderaterna har gjort liknande utspel tidigare. Men varje gång förslagen upprepas blir de lite spetsigare och mer konkreta.

Att det behövs förändringar på de områden som Moderaterna lyfter är tydligt. Det är varken rimligt eller hållbart att försörjningsstöd i längden ersätter vanlig lön för många. Som M-företrädarna skriver är det absurt att en familjs nettoinkomst kan minska om en i familjen börjar arbeta deltid.

Läget pekar på ett dubbelt systemfel. Dels är incitamenten få eller inga för att gå från bidrag till jobb. Dels har det uppstått en ond spiral där bidragsutbetalningarna slukar resurser som behövs inom vården, skolan och omsorgen. Områden som står inför stora utmaningar, som det heter i modern politisk prosa.

När antalet migranter som har kommit till Sverige mellan 2012 och 2021 antas landa på en halv miljon personer är det som upplagt för att än fler hamnar i bidragsförsörjning. Höga trösklar till arbetsmarknaden och den generella svårigheten för utrikesfödda att komma i arbete gör förändringarna som Moderaterna vill se akuta.

Rent taktiskt finns också anledning för Moderaterna att hålla fast vid att det ska löna sig mer med jobb än bidrag. När partiet har tappat trovärdighet och utmanas av Socialdemokraterna inom de gamla paradgrenarna trygghet och försvar behöver de kvarvarande starka korten spelas väl. Att jobb och hushållning med statens resurser är kärnfrågor för partiet lyser igenom när de förs på tal.

Samtidigt är det moderata arvet som finns kring att få folk från bidragsberoendets utanförskap och till ett arbete inget som den nuvarande ledningen stoltserar med. Avståndstagandet till Fredrik Reinfeldts migrations- och försvarspolitik har spillt över på alla områden. Viktiga strukturreformer som regeringen Reinfeldt genomförde erkänns inte när distanseringen till den tidigare ledningen har blivit närmast en hederssak i partiet. Det gör tyvärr att Moderaternas trovärdighet i jobbfrågan naggas av egen försyn.

Med eller utan arv är Moderaterna ändå inne på rätt väg när partiet föreslår förändringar av bidragssystemet. Riktningen är ett tydligt ställningstagande för välfärdsstaten. Ska samhällets skyddsnät värnas krävs ändringar som gör att allt fler hjälper till och binder det, ett system där det är mer lönsamt att välja bidrag och jobba svart än att ta ett riktigt jobb har den motsatta effekten. Nu återstår för Moderaterna att driva på för att göra övergången från bidrag till jobb lönsam.

Edvard Hollertz/SNB