06 maj 2017 06:00

06 maj 2017 06:00

Vad är patientmiljarden?

Under fanorna på första maj lovade statsminister Stefan Löfven (S) en ”patientmiljard” för snabb vård. Skadeglatt kontrade Alliansföreträdare med att det var inget annat än deras gamla kömiljard som kom tillbaka.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

”Först avskaffade man Alliansens kömiljard och sedan har köerna dragit i väg oerhört, till helt oacceptabla nivåer. Då återinför man en kömiljard för att komma till rätta med köerna”, sade Centerpartiets Anders W Jonsson som är ledamot i riksdagens socialutskott, till Dagens Medicin (2/5).

Att Alliansen vill framställa det som att regeringen backar är förståeligt. Sin vana trogen avskaffade de rödgröna kömiljarden på ett så klumpigt sätt att den stora bocken Bruse framstår som en balettdansör i jämförelse. Men de borgerliga företrädarna bör inte framställa patientmiljarden som en Alliansreform i repris.

Anledningen är att kömiljarden fungerade. Givet hur mycket pengar som hela hälso- och sjukvården omsätter var utfallet av den relativt blygsamma summan bra. Framgången lär ha legat i att kömiljarden var enkel och pedagogisk. Pengarna fördelades till de landsting och regioner som var bäst på att kapa köerna och väntetiderna för planerade behandlingar och operationer.

Regeringens patientmiljard är däremot allt annat än tydligt – den verkar faktiskt inte helt färdigtänkt. En del av satsningen ska gå till så kallade ”patientkontrakt”, men hur kontrakten ska fungera är oklart och ska prövas med pilotprojekt i Norrbottens, Kalmars och Hallands läns landsting meddelade regeringskansliet (4/5). Den andra delen av patientmiljarden ska gå till en skärpt vårdgaranti i primärvården. I praktiken är tanken att pengarna ska hackas upp för att användas till ändrade öppettider, nya arbetssätt, personalrekrytering, digitala satsningar eller andra liknande åtgärder som kortar vårdköerna.

Att miljarden inte har öronmärkts mer i detalj är positivt, det gör att medlen kan fördelas med hänsyn till lokala och regionala förhållanden. Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar vilja lösa för mycket med de begränsade resurserna. Resultatet riskerar att bli en bred och tunn satsning.

Det är dock lovvärt att regeringen i satsningen fokuserar på primärvården och strävar mot att patienter ska ha fasta vårdkontakter. Ambitioner som i ärlighetens namn inte är något nytt eller specifikt för den sittande regeringen. Statliga utredare och politiker har länge pekat i den riktningen. Samtidigt är det inget som blir verklighet med en luddig miljardsatsning. Problemen är långt större, bara att åtgärda bristen på kompetent personal till primärvårdens vårdcentraler tar lång tid och kräver mer resurser än vad patientmiljarden ger.

Patientmiljarden bör därför beskrivas för vad den är. Satsningen är inte en dunderkur för hälso- och sjukvården, som det kan låta när regeringsföreträdare talar. Men patientmiljarden är inte heller, som Alliansföreträdare vill beskriva den, en given arvtagare till den förra regeringens framgångsrika kömiljard.

 

Edvard Hollertz/SNB

 

”Först avskaffade man Alliansens kömiljard och sedan har köerna dragit i väg oerhört, till helt oacceptabla nivåer. Då återinför man en kömiljard för att komma till rätta med köerna”, sade Centerpartiets Anders W Jonsson som är ledamot i riksdagens socialutskott, till Dagens Medicin (2/5).

Att Alliansen vill framställa det som att regeringen backar är förståeligt. Sin vana trogen avskaffade de rödgröna kömiljarden på ett så klumpigt sätt att den stora bocken Bruse framstår som en balettdansör i jämförelse. Men de borgerliga företrädarna bör inte framställa patientmiljarden som en Alliansreform i repris.

Anledningen är att kömiljarden fungerade. Givet hur mycket pengar som hela hälso- och sjukvården omsätter var utfallet av den relativt blygsamma summan bra. Framgången lär ha legat i att kömiljarden var enkel och pedagogisk. Pengarna fördelades till de landsting och regioner som var bäst på att kapa köerna och väntetiderna för planerade behandlingar och operationer.

Regeringens patientmiljard är däremot allt annat än tydligt – den verkar faktiskt inte helt färdigtänkt. En del av satsningen ska gå till så kallade ”patientkontrakt”, men hur kontrakten ska fungera är oklart och ska prövas med pilotprojekt i Norrbottens, Kalmars och Hallands läns landsting meddelade regeringskansliet (4/5). Den andra delen av patientmiljarden ska gå till en skärpt vårdgaranti i primärvården. I praktiken är tanken att pengarna ska hackas upp för att användas till ändrade öppettider, nya arbetssätt, personalrekrytering, digitala satsningar eller andra liknande åtgärder som kortar vårdköerna.

Att miljarden inte har öronmärkts mer i detalj är positivt, det gör att medlen kan fördelas med hänsyn till lokala och regionala förhållanden. Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar vilja lösa för mycket med de begränsade resurserna. Resultatet riskerar att bli en bred och tunn satsning.

Det är dock lovvärt att regeringen i satsningen fokuserar på primärvården och strävar mot att patienter ska ha fasta vårdkontakter. Ambitioner som i ärlighetens namn inte är något nytt eller specifikt för den sittande regeringen. Statliga utredare och politiker har länge pekat i den riktningen. Samtidigt är det inget som blir verklighet med en luddig miljardsatsning. Problemen är långt större, bara att åtgärda bristen på kompetent personal till primärvårdens vårdcentraler tar lång tid och kräver mer resurser än vad patientmiljarden ger.

Patientmiljarden bör därför beskrivas för vad den är. Satsningen är inte en dunderkur för hälso- och sjukvården, som det kan låta när regeringsföreträdare talar. Men patientmiljarden är inte heller, som Alliansföreträdare vill beskriva den, en given arvtagare till den förra regeringens framgångsrika kömiljard.

 

Edvard Hollertz/SNB