18 nov 2015 06:00

18 nov 2015 19:36

40 asylsökande på plats i Odenhallen

FLYKTINGSITUATIONEN: Många känslor på evakueringsboendet

Sedan i måndags bor 40 asylsökande i det temporära evakuringsboendet som öppnats i lokalen Valhall i Odenhallens källare.
– All heder till kommunen, men det finns ju inga resurser, säger Sofia Lindborg.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Efter att Migrationsverket anvisade Falköping kommun att ta emot 40 asylsökande öppnade evakueringsboendet i Odenhallens källare under måndagen. Nu är de boende på plats och har flyttat in i de fyra rummen som finns i lokalen.

– Det har varit snabba puckar med att starta upp, men i sådana här situationer gör man ju vad som krävs, säger Sofia Lindborg som till vardags jobbar med biståndsbedömning inom Falköpings kommun.

Hon blev tillfrågad att arbeta på boendet de dagar som hennes arbetsschema tillåter det. Personal från kommunen turas om att arbeta på boendet olika dagar och till sin hjälp har de Housam Habadleh som även hjälper till som tolk.

– Vi ger dem mat, vi leker med barnen, organiserar dusch- och tvättmaskinsschema och svarar på olika frågor som de kan ha, säger Sofia.

Hon tycker att Falköpings kommun är värda all heder som öppnat boendet så snabbt, men att det märks tydligt att det inte finns några resurser.

– Det är ju bara titta på utrymmena, det är trång, det finns inga fönster och många måste samsas på en liten yta.

Anpassar sig

Trots att de asylsökandes vardag har ändrats radikalt på korttid, så tycker Sofia ändå att de hanterar situationen bra och att föräldrarna är duktiga på att få sina barn att känna sig trygga.

– De anpassar sig väldigt bra och även om de inte kommer från samma land eller talar samma språk så samarbetar de över gränserna för att få det att fungera, säger Sofia Lindborg och fortsätter:

– De är väldigt ödmjuka och ställer frågor och hjälper till med det de kan.

”Fahim” och ”Somayo” flydde i somras från Afghanistan med sin son ”Ahmad” som är fem månader. Vägen har gått över höga bergstoppar, djupa dalar, en natt i en liten gummibåt och ändlösa mil till fots.

– Jag var jätterädd när vi gick i bergen och bad till gud att ingen skulle se oss, säger Fahim, som egentligen heter något annat.

De hoppas på att få ett tryggt liv i Sverige och att deras son växer upp som en stolt svensk.

– Vi hoppas få jobb med vad som helst, bara vi får jobba, säger de.

Efter att Migrationsverket anvisade Falköping kommun att ta emot 40 asylsökande öppnade evakueringsboendet i Odenhallens källare under måndagen. Nu är de boende på plats och har flyttat in i de fyra rummen som finns i lokalen.

– Det har varit snabba puckar med att starta upp, men i sådana här situationer gör man ju vad som krävs, säger Sofia Lindborg som till vardags jobbar med biståndsbedömning inom Falköpings kommun.

Hon blev tillfrågad att arbeta på boendet de dagar som hennes arbetsschema tillåter det. Personal från kommunen turas om att arbeta på boendet olika dagar och till sin hjälp har de Housam Habadleh som även hjälper till som tolk.

– Vi ger dem mat, vi leker med barnen, organiserar dusch- och tvättmaskinsschema och svarar på olika frågor som de kan ha, säger Sofia.

Hon tycker att Falköpings kommun är värda all heder som öppnat boendet så snabbt, men att det märks tydligt att det inte finns några resurser.

– Det är ju bara titta på utrymmena, det är trång, det finns inga fönster och många måste samsas på en liten yta.

Anpassar sig

Trots att de asylsökandes vardag har ändrats radikalt på korttid, så tycker Sofia ändå att de hanterar situationen bra och att föräldrarna är duktiga på att få sina barn att känna sig trygga.

– De anpassar sig väldigt bra och även om de inte kommer från samma land eller talar samma språk så samarbetar de över gränserna för att få det att fungera, säger Sofia Lindborg och fortsätter:

– De är väldigt ödmjuka och ställer frågor och hjälper till med det de kan.

”Fahim” och ”Somayo” flydde i somras från Afghanistan med sin son ”Ahmad” som är fem månader. Vägen har gått över höga bergstoppar, djupa dalar, en natt i en liten gummibåt och ändlösa mil till fots.

– Jag var jätterädd när vi gick i bergen och bad till gud att ingen skulle se oss, säger Fahim, som egentligen heter något annat.

De hoppas på att få ett tryggt liv i Sverige och att deras son växer upp som en stolt svensk.

– Vi hoppas få jobb med vad som helst, bara vi får jobba, säger de.

  • Anna Leijon