15 jun 2016 06:00

15 jun 2016 06:00

Lindberg klarade utmaningen

FALKÖPING: Lyfte och sprang ett maraton

Knappt nio timmar. På den tiden lyfte och sprang Roger Lindberg ett maraton.
– Det gick vägen trots alla krämpor jag dragits med, berättar han.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Han har gjort en svensk klassiker inomhus och åkt Kattegattleden på longboard. I lördags var det dags för Roger Lindberg att lyfta och springa ett maraton på Odenplan i Falköping.

– Knappt nio timmar blev sluttiden, då hade jag avverkat 100 varv på 420 meter och lyft 42 kilo tusen gånger från marken till raka armar.

Innan försöket hade han en del bekymmer med rygg, vad och benhinnor. Det fick han dras med under utförandet.

– Som tur var blev det inte värre än att jag kunde hantera det, jag var dock orolig att känningarna skulle bli ohanterbara.

Värst var det runt varv 30-40 då ryggen spökade rejält.

– Men efter 50 var det hanterbart igen och framför allt mentalt enklare att se möjligheten att lyckas. Nästa rejäla svacka kom vid 80 varv, strax innan blev jag lite för energisk då jag såg slutet närma sig. Detta fick jag betala för, men jag kunde rädda upp det och när det var tio varv kvar förstod jag att det skulle gå.

Efteråt mådde han illa och var öm i kroppen, men återhämtade sig bra under natten.

– Jag är väldigt nöjd att jag klarade av det, det var en kul och väldigt enkel grej att köra där jag fått lära mig mycket på vägen. Vore kul om en grupp skulle göra samma grej som en stafett där man lyfter tio gånger och bara springer ett varv i taget och ser hur snabbt det går att köra ett lyft/spring-maraton.

Han har gjort en svensk klassiker inomhus och åkt Kattegattleden på longboard. I lördags var det dags för Roger Lindberg att lyfta och springa ett maraton på Odenplan i Falköping.

– Knappt nio timmar blev sluttiden, då hade jag avverkat 100 varv på 420 meter och lyft 42 kilo tusen gånger från marken till raka armar.

Innan försöket hade han en del bekymmer med rygg, vad och benhinnor. Det fick han dras med under utförandet.

– Som tur var blev det inte värre än att jag kunde hantera det, jag var dock orolig att känningarna skulle bli ohanterbara.

Värst var det runt varv 30-40 då ryggen spökade rejält.

– Men efter 50 var det hanterbart igen och framför allt mentalt enklare att se möjligheten att lyckas. Nästa rejäla svacka kom vid 80 varv, strax innan blev jag lite för energisk då jag såg slutet närma sig. Detta fick jag betala för, men jag kunde rädda upp det och när det var tio varv kvar förstod jag att det skulle gå.

Efteråt mådde han illa och var öm i kroppen, men återhämtade sig bra under natten.

– Jag är väldigt nöjd att jag klarade av det, det var en kul och väldigt enkel grej att köra där jag fått lära mig mycket på vägen. Vore kul om en grupp skulle göra samma grej som en stafett där man lyfter tio gånger och bara springer ett varv i taget och ser hur snabbt det går att köra ett lyft/spring-maraton.