08 jan 2017 17:35

09 jan 2017 07:46

Sorg och oro i Hjo efter dödsfallet

HJO: Misstänkta kvinnomordet rör upp känslor i trästaden

Det råder förstämning efter torsdagens misstänkta kvinnomord. Mataffärerna, torget och kyrkan var några av platserna som människor sökte sig till i helgen - för att få samhörighet och någon att prata med.

Hos grannarna råder bedrövelse. På en kort stund förvandlades det annars så fridfulla kvarteret till en misstänkt mordplats. När en polisbil efter en annan tog plats utmed husknuten, med de blinkande blå ljusen.

– Jag sov ingenting på två dygn. När polisens tekniker iförda vita rockar reste ett arbetstält bredvid deras stora skåpbilar på innergården, då var det oerhört jobbigt. Jag satte mig i min fåtölj i vardagsrummet, drog filten över mig. Jag skakade och kunde inte slappna av, säger den kvinnliga grannen som tillsammans med sin man kände den avlidna kvinnan.

Att ett mord kan ha begåtts i samma byggnad, som inrymmer deras fristad och hem. Och att det var deras omtyckta granne som kan ha bragts om livet har de svårt att ta till sig.

– Jag har bott närmare ett halvt sekel i Stockholm, men kom aldrig i närheten av sådant här. Det känns olustigt och otäckt. Jag kommer aldrig mer vilja sova själv i den här lägenheten, fortsätter den kvinnlige grannen som inte har långt till tårarna.

Ovissheten är värst

Det är lördagseftermiddag och utanför grannarnas fönster har gatlamporna tänts upp. I skenet från de svarta stolparna ses människor gå förbi. Det är som om deras huvuden sänks när de passerar hyreshuset. Ett par bilar passerar då och då på vägen utanför, en bil stannar på Fisktorget och genom bilfönstret ses två sorgsna ögon stirra upp mot huset.

– Ovissheten är värst. Har hon blivit mördad och blivit lämnad för att dö eller är det sjukdom bakom dödsfallet, det är hemskt att inte få veta. Jag har massor av frågor men inga svar, barnen har frågat mig vad som hänt. Hur ska man förklara, frågar sig en kvinnlig Hjobo, som tidningen stöter på utanför ICA.

Det är just mataffären som kanske är en räddande mötesplats i dagarna. Även om det inte går att köpa sig några svar, går det att mötas i kön.

– Jag lider med familjen, jag hoppas vi får ett svar inom kort. Det blir lättare att sörja när vi vet vad som skett, säger en annan Hjobo.

Illa till mods

Den fjärde som tidningen pratade med, kände sig i behov av en promenad.

– I dag var det väldigt skönt att komma ut och gå, försöka rensa tankarna och få eftertanke. Det som hänt är fruktansvärt och jag är mycket illa till mods, sade kvinnan.

Under gårdagen tändes det ljus i fontänen på torget för att hedra minnet av den avlidna kvinnan.

I går hölls även Hjo kyrka och församlingshem öppen för de som behövde samtalsstöd.

Förskonade från mord

I Hjo förekommer det våldsbrott och grova misshandelsfall, men mord har orten varit relativt förskonade ifrån. Egentligen finns det bara ett solklart mordfall i nutid och det var en mycket tragisk händelse som inträffade för snart nio år sedan.

Då en 22-årig kvinna, mamma till en då tvåårig dotter hittades brutalt mördad i sin bostad i centrala Hjo. En Tibrobo greps, två dagar efter mordet och efter en rättsprocess dömdes han till livstids fängelse i Skaraborgs tingsrätt året efter.

Hos grannarna råder bedrövelse. På en kort stund förvandlades det annars så fridfulla kvarteret till en misstänkt mordplats. När en polisbil efter en annan tog plats utmed husknuten, med de blinkande blå ljusen.

– Jag sov ingenting på två dygn. När polisens tekniker iförda vita rockar reste ett arbetstält bredvid deras stora skåpbilar på innergården, då var det oerhört jobbigt. Jag satte mig i min fåtölj i vardagsrummet, drog filten över mig. Jag skakade och kunde inte slappna av, säger den kvinnliga grannen som tillsammans med sin man kände den avlidna kvinnan.

Att ett mord kan ha begåtts i samma byggnad, som inrymmer deras fristad och hem. Och att det var deras omtyckta granne som kan ha bragts om livet har de svårt att ta till sig.

– Jag har bott närmare ett halvt sekel i Stockholm, men kom aldrig i närheten av sådant här. Det känns olustigt och otäckt. Jag kommer aldrig mer vilja sova själv i den här lägenheten, fortsätter den kvinnlige grannen som inte har långt till tårarna.

Ovissheten är värst

Det är lördagseftermiddag och utanför grannarnas fönster har gatlamporna tänts upp. I skenet från de svarta stolparna ses människor gå förbi. Det är som om deras huvuden sänks när de passerar hyreshuset. Ett par bilar passerar då och då på vägen utanför, en bil stannar på Fisktorget och genom bilfönstret ses två sorgsna ögon stirra upp mot huset.

– Ovissheten är värst. Har hon blivit mördad och blivit lämnad för att dö eller är det sjukdom bakom dödsfallet, det är hemskt att inte få veta. Jag har massor av frågor men inga svar, barnen har frågat mig vad som hänt. Hur ska man förklara, frågar sig en kvinnlig Hjobo, som tidningen stöter på utanför ICA.

Det är just mataffären som kanske är en räddande mötesplats i dagarna. Även om det inte går att köpa sig några svar, går det att mötas i kön.

– Jag lider med familjen, jag hoppas vi får ett svar inom kort. Det blir lättare att sörja när vi vet vad som skett, säger en annan Hjobo.

Illa till mods

Den fjärde som tidningen pratade med, kände sig i behov av en promenad.

– I dag var det väldigt skönt att komma ut och gå, försöka rensa tankarna och få eftertanke. Det som hänt är fruktansvärt och jag är mycket illa till mods, sade kvinnan.

Under gårdagen tändes det ljus i fontänen på torget för att hedra minnet av den avlidna kvinnan.

I går hölls även Hjo kyrka och församlingshem öppen för de som behövde samtalsstöd.

Förskonade från mord

I Hjo förekommer det våldsbrott och grova misshandelsfall, men mord har orten varit relativt förskonade ifrån. Egentligen finns det bara ett solklart mordfall i nutid och det var en mycket tragisk händelse som inträffade för snart nio år sedan.

Då en 22-årig kvinna, mamma till en då tvåårig dotter hittades brutalt mördad i sin bostad i centrala Hjo. En Tibrobo greps, två dagar efter mordet och efter en rättsprocess dömdes han till livstids fängelse i Skaraborgs tingsrätt året efter.

  • Christoffer Tuulik