26 nov 2015 16:24

26 nov 2015 16:24

Krig på låtsas

SANDRA HJORT

Vi ligger i sängen och försöker sova.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det är en mörk novemberkväll och endast ljuset från en avlägsen gatlykta gör att man kan ana konturer av möblerna inne i sovrummet. Mitt hem, min borg och min trygghet.

Långt borta hör vi suset från något som svävar uppe i himlen. Plötsligt kommer det närmre och det dånar från flygplanet precis utanför fönstret. Hur långt bort de än är så letar sig det vibrerande ljudet in i vårt sovrum och att försöka sova är det inte tal om längre. Jag är trygg här i Karlsborg, van vid de ettriga ljuden från kulsprutor som hörs i fjärran och ändå låter de här flygljuden så illavarslande.

Plötsligt hörs en smäll som får glasrutorna att skallra.

– Tänk om det är krig, viskar jag.

– Äh, var inte dum, säger min sambo som fortfarande har en hjärna som fungerar rationellt. Min gör inte det längre och jag ser mig på nytt omkring i sovrummet och konturerna av möblerna och allt det jag håller kärt. Det är bara grejer, visst, men tänk om det en dag var sanning. Att flygljuden utbyttes mot larm och att den enstaka knallen byts ut mot fallande bomber. Då måste jag krafsa ihop det mest nödvändiga och lämna allt bakom mig.

Jag sitter ofta ute på min altan med en kopp kaffe och en bok i knät. I fjärran hörs ett oupphörligt ljud som låter ra-ta-ta-ta i långa salvor. Jag tar en klunk kaffe och vänder sida i boken för jag vet ju att det är på låtsas. Att det inte är några som dör på fälten där det övas. För mig är det en vardag som inte är på riktigt och på andra håll i världen sitter de som vet att det inte är på låtsas, det är blodigt allvar.

Tänk att allt det jag fruktar nu redan har hänt så många människor. Tänk att de har fått samla ihop allt de kan bära med sig och sen fått fly över land och hav för att söka trygghet. Tänk dig in i situationen. För nästa gång kanske det är vi.

Det är en mörk novemberkväll och endast ljuset från en avlägsen gatlykta gör att man kan ana konturer av möblerna inne i sovrummet. Mitt hem, min borg och min trygghet.

Långt borta hör vi suset från något som svävar uppe i himlen. Plötsligt kommer det närmre och det dånar från flygplanet precis utanför fönstret. Hur långt bort de än är så letar sig det vibrerande ljudet in i vårt sovrum och att försöka sova är det inte tal om längre. Jag är trygg här i Karlsborg, van vid de ettriga ljuden från kulsprutor som hörs i fjärran och ändå låter de här flygljuden så illavarslande.

Plötsligt hörs en smäll som får glasrutorna att skallra.

– Tänk om det är krig, viskar jag.

– Äh, var inte dum, säger min sambo som fortfarande har en hjärna som fungerar rationellt. Min gör inte det längre och jag ser mig på nytt omkring i sovrummet och konturerna av möblerna och allt det jag håller kärt. Det är bara grejer, visst, men tänk om det en dag var sanning. Att flygljuden utbyttes mot larm och att den enstaka knallen byts ut mot fallande bomber. Då måste jag krafsa ihop det mest nödvändiga och lämna allt bakom mig.

Jag sitter ofta ute på min altan med en kopp kaffe och en bok i knät. I fjärran hörs ett oupphörligt ljud som låter ra-ta-ta-ta i långa salvor. Jag tar en klunk kaffe och vänder sida i boken för jag vet ju att det är på låtsas. Att det inte är några som dör på fälten där det övas. För mig är det en vardag som inte är på riktigt och på andra håll i världen sitter de som vet att det inte är på låtsas, det är blodigt allvar.

Tänk att allt det jag fruktar nu redan har hänt så många människor. Tänk att de har fått samla ihop allt de kan bära med sig och sen fått fly över land och hav för att söka trygghet. Tänk dig in i situationen. För nästa gång kanske det är vi.