01 jun 2016 06:00

01 jun 2016 06:00

Skrivit en bok om Brevik

BREVIK: Bengt Nilsson

Jag är ingen äkta Breviksbo påpekar Bengt Nilsson i förordet till boken han skrivit, men efter 62 år i bygden må han väl ändå räknas tillhöra denna grupp.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Intresset för Breviksbygden har han haft under många, många år. Vi gissar att det redan började när familjen kom flyttande från Småland 1954. Hans pappa arrenderade gården Röå där Bengt sedan kom att växa upp. Han blev sedan bygden trogen när han själv gifte sig och bildade familj.

Gammalt intresse

Officiellt säger han att intresset för själva socknen Brevik började i slutet av 1980-talet. Till en början var det inriktat mot just Röå, men kom sedan att utökas allt efter som tiden gick.

Det är många timmars arbete, som ligger bakom utgivningen av Brevik - Vår hembygd, vilken Bengt är författare till med stöd av Breviks hembygdsförening. Han framhåller dock att utan allt material, som andra på olika sätt bidragit med, hade knappast boken kommit till.

Ett av de äldsta är en beskrivning av Breviks socken upprättad år 1858 av lantmätaren N. Wingård. Dessutom har han läst en mängd protokoll från bland annat kyrka, socken och kommun, dagböcker, tidningsurklipp och anteckningar samt tagit del av muntliga berättelser och fått låna ett stort antal foton av äldre årgångar.

Egen kommun

Mycket har ändrats under dessa dryga 150 år sedan Wingård beskrev socknen.

Till exempel var Brevik egen kommun fram till 31 december 1951. I budgetförslaget för år 1909 kan vi bland annat se att utgifterna beräknades till 2755 kronor och då inberäknades till exempel kontanta medel, ved, rågmjöl, fläsk och potatis till de fattiga och pension till före detta barnmorskan. Kommunens intäkter var förstås de samma för perioden.

Brevik var till stor del självförsörjande vid denna tid. Förutom vanligt jordbruk bedrevs bland annat en torvindustri, bränneri, kvarn, sågverk och ett omfattande fiske. Det fanns dessutom flera handelsbodar och givetvis en skola för barnen. Av verksamheterna finns inte så mycket kvar i dag förutom jordbruk och fiske, men den som läser boken får en intressant inblick i hur det en gång var.

Intresset för Breviksbygden har han haft under många, många år. Vi gissar att det redan började när familjen kom flyttande från Småland 1954. Hans pappa arrenderade gården Röå där Bengt sedan kom att växa upp. Han blev sedan bygden trogen när han själv gifte sig och bildade familj.

Gammalt intresse

Officiellt säger han att intresset för själva socknen Brevik började i slutet av 1980-talet. Till en början var det inriktat mot just Röå, men kom sedan att utökas allt efter som tiden gick.

Det är många timmars arbete, som ligger bakom utgivningen av Brevik - Vår hembygd, vilken Bengt är författare till med stöd av Breviks hembygdsförening. Han framhåller dock att utan allt material, som andra på olika sätt bidragit med, hade knappast boken kommit till.

Ett av de äldsta är en beskrivning av Breviks socken upprättad år 1858 av lantmätaren N. Wingård. Dessutom har han läst en mängd protokoll från bland annat kyrka, socken och kommun, dagböcker, tidningsurklipp och anteckningar samt tagit del av muntliga berättelser och fått låna ett stort antal foton av äldre årgångar.

Egen kommun

Mycket har ändrats under dessa dryga 150 år sedan Wingård beskrev socknen.

Till exempel var Brevik egen kommun fram till 31 december 1951. I budgetförslaget för år 1909 kan vi bland annat se att utgifterna beräknades till 2755 kronor och då inberäknades till exempel kontanta medel, ved, rågmjöl, fläsk och potatis till de fattiga och pension till före detta barnmorskan. Kommunens intäkter var förstås de samma för perioden.

Brevik var till stor del självförsörjande vid denna tid. Förutom vanligt jordbruk bedrevs bland annat en torvindustri, bränneri, kvarn, sågverk och ett omfattande fiske. Det fanns dessutom flera handelsbodar och givetvis en skola för barnen. Av verksamheterna finns inte så mycket kvar i dag förutom jordbruk och fiske, men den som läser boken får en intressant inblick i hur det en gång var.

  • Inger Andersson Hultin