23 jun 2016 06:00

23 jun 2016 06:00

Kan buffertskogar rädda Tivedens framtid?

NATUR: Dags för större ingrepp

När Tivedens Nationalpark bildades 1983 avverkades det på många ställen hårt ända fram till gränsen. Idag har denna skog växt upp och det är på många håll dags för större ingrepp i den nu uppvuxna, men ännu unga skogen.

SLA träffar en av Tivedens företagare inom branschen naturturism, Jessica Sannö, som tillsammans med maken Klas äger Ösjönäs. I 13 år har de drivit anläggningen med konferenser, ridning och naturupplevelser av skilda slag på programmet.

Företaget är ett av de största inom ekoturism i närområdet, det är lönsamt och hela tiden har familjen Sannö nya projekt på gång. Nu senast har de inrett hela övervåningen i konferensbyggnaden i vilken det en gång för 50-60 år sedan var ladugård med tillhörande höskulle på övervåningen. Där inryms numera en stor konferenslokal och en yogalokal.

Många träffar

Det stora intresset för naturen och närheten till Tivedens nationalpark är förstås en bidragande faktor till att allt lyckats. Nu är det inte bara den i dagsläget cirka 1300 hektar stora nationalparken som är en framgångsfaktor, hela Tiveden är en turistmagnet. När så Sveaskogs planer på att avverka med stora kalhyggen som följd, blev givetvis upprördheten stor. Bygdens folk, både företagare och allmänhet, har träffats vid ett flertal tillfällen och diskuterat.

– Vi tyckte inte att vi kom någon vart, men när så företrädare för Laxå kommun medverkade gav det lite mera tyngd åt ärendet, säger Jessica.

Dåligt intresse

Karlsborgs kommun har dock lyst med sin frånvaro, trots att nationalparken med cirka 150 000 besökare årligen, delvis ligger inom kommunens hank och stör. Representanter för Laxå har däremot engagerat sig på olika sätt, både i möten med företagarna, Sveaskogs ledning och på högsta politiska nivå.

Ekoturismföreningen har engagerat sig mycket starkt i frågan och tack vare deras kontakter gick processen framåt. Den 3 juni bjöds allmänhet och olika intressenter in till möte i Tivedstorp där bland annat riksdagspolitiker och andra beslutsfattare, inte minst Sveaskogs företrädare, deltog. Beskedet som Sveaskog då lämnade till mötesdeltagarna var att man i det aktuella avverkningsförfarandet kommer att visa extra stor hänsyn till gagn för friluftsliv och rekreation.

Vågar hoppas

– Att få en zon med ett anpassat skogsbruk där skog kommer se ut som skog runt nationalparken är det bästa löfte vi fått hittills, nu vågar vi hoppas igen. Det blir visserligen ingen orörd skog, det kommer fortfarande vara områden där det bedrivs skogsbruk, men ändå en gästvänligare skog än en med stora kalhyggen.

Sveaskog planerar att utföra adaptiv avverkning, vilket betyder att man siktar mot anpassad avverkning med buffertskogar.

– Detta är ett helt nytt förfaringssätt. Vi hoppas att vi ska komma fram till något som alla är nöjda med.

Andra är skeptiska

Jessica Sannö är optimist. Andra är mer tveksamma. En person från Karlsborg, som också var med på nämnda möte i Tivedstorp, är skeptisk.

– Jag tyckte inte om mötet. Det var förutbestämt vad man fick diskutera. Någon undrade till exempel hur det blir med marken som förstörs vid avverkningarna, det blir ju djupa diken. Men det fick inte tas upp. Dessutom vet man ju att sparar man små tussar med träd här och där, buffertar som de säger, ryker de allihop när en storm drar fram. Då blir det likväl kalhyggen av alltihop!

SLA träffar en av Tivedens företagare inom branschen naturturism, Jessica Sannö, som tillsammans med maken Klas äger Ösjönäs. I 13 år har de drivit anläggningen med konferenser, ridning och naturupplevelser av skilda slag på programmet.

Företaget är ett av de största inom ekoturism i närområdet, det är lönsamt och hela tiden har familjen Sannö nya projekt på gång. Nu senast har de inrett hela övervåningen i konferensbyggnaden i vilken det en gång för 50-60 år sedan var ladugård med tillhörande höskulle på övervåningen. Där inryms numera en stor konferenslokal och en yogalokal.

Många träffar

Det stora intresset för naturen och närheten till Tivedens nationalpark är förstås en bidragande faktor till att allt lyckats. Nu är det inte bara den i dagsläget cirka 1300 hektar stora nationalparken som är en framgångsfaktor, hela Tiveden är en turistmagnet. När så Sveaskogs planer på att avverka med stora kalhyggen som följd, blev givetvis upprördheten stor. Bygdens folk, både företagare och allmänhet, har träffats vid ett flertal tillfällen och diskuterat.

– Vi tyckte inte att vi kom någon vart, men när så företrädare för Laxå kommun medverkade gav det lite mera tyngd åt ärendet, säger Jessica.

Dåligt intresse

Karlsborgs kommun har dock lyst med sin frånvaro, trots att nationalparken med cirka 150 000 besökare årligen, delvis ligger inom kommunens hank och stör. Representanter för Laxå har däremot engagerat sig på olika sätt, både i möten med företagarna, Sveaskogs ledning och på högsta politiska nivå.

Ekoturismföreningen har engagerat sig mycket starkt i frågan och tack vare deras kontakter gick processen framåt. Den 3 juni bjöds allmänhet och olika intressenter in till möte i Tivedstorp där bland annat riksdagspolitiker och andra beslutsfattare, inte minst Sveaskogs företrädare, deltog. Beskedet som Sveaskog då lämnade till mötesdeltagarna var att man i det aktuella avverkningsförfarandet kommer att visa extra stor hänsyn till gagn för friluftsliv och rekreation.

Vågar hoppas

– Att få en zon med ett anpassat skogsbruk där skog kommer se ut som skog runt nationalparken är det bästa löfte vi fått hittills, nu vågar vi hoppas igen. Det blir visserligen ingen orörd skog, det kommer fortfarande vara områden där det bedrivs skogsbruk, men ändå en gästvänligare skog än en med stora kalhyggen.

Sveaskog planerar att utföra adaptiv avverkning, vilket betyder att man siktar mot anpassad avverkning med buffertskogar.

– Detta är ett helt nytt förfaringssätt. Vi hoppas att vi ska komma fram till något som alla är nöjda med.

Andra är skeptiska

Jessica Sannö är optimist. Andra är mer tveksamma. En person från Karlsborg, som också var med på nämnda möte i Tivedstorp, är skeptisk.

– Jag tyckte inte om mötet. Det var förutbestämt vad man fick diskutera. Någon undrade till exempel hur det blir med marken som förstörs vid avverkningarna, det blir ju djupa diken. Men det fick inte tas upp. Dessutom vet man ju att sparar man små tussar med träd här och där, buffertar som de säger, ryker de allihop när en storm drar fram. Då blir det likväl kalhyggen av alltihop!

  • Inger Andersson-Hultin