19 jul 2016 06:00

19 jul 2016 06:00

Rop ljöd genom skogen

TIVEDEN: Barn och vuxna lärde sig att kula under Naturkul

Konstiga, högljuda, skarpa läten studsar genom skogen. Besökarna i Tivedens Nationalpark tittar sig omkring och undrar vad som försiggår. En grupp med barn och föräldrar står i skogen och tjoar, inte melodisk, inte samstämd. Men det behövs inte vid kulning.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

– I fjällvärlden är kulningen ljusare och i skogen dovare. Man måste tänka på luftfuktighet och löv, det gäller att prova sig fram tills djuren kommer, säger Lovisa Larsson.

Inga kor

Strax ska hon gå in i skogen med en grupp familjer som vill lära sig lockropen från förr. Men inga kor eller får ska lockas. I fredags var det Naturkul, en återkommande familjeaktiviteter som Tivedens naturguider arrangerar vid Vitsand i sommar.

Uppvärmning är viktig

Endast några meter in i skogen stannar gruppen om närmre tjugo. De mjukar upp rösten med s- och r- ljud.

– Det är viktigt att spänna magen för att få stöd, säger Lovisa Larsson.

Hon liknar det vid spänningen man har vid armhävningar och plums så ligger alla vuxna nere på marken för att testa.

Tränat hemma

Färden in mot skogen fortsätter men plötsligt sätter ösregnet igång. Några i gruppen tänker på att vända men ingen lämnar - alla vill lära sig mer om kulning. Fyraåriga Meja Andersson har dock redan tränat till Youtube-klipp avslöjar pappa Robert. Upp för Vitsandsgrottan går det nu, över blöta stenar och bland stora pölar. Väl uppe vid stora stenen lättar regnet.

Djurläten och tjoande

För barnen och deras föräldrar förklarar Lovisa, som är uppväxt med folkmusik och från början självlärd på kulning, att de nu ska härma djurläten. Hur tror ni en katt låter? Ganska snart ljuder det jamande. Kornas läte blir dock inte Muu.

– För att locka på en ko använder man mer långa läten, säger Lovisa innan hon demonstrerar.

För henne är det första gången att lära ut till barn, hon tycker att det är spännande men även lite svårt.

– Just att få dem att våga, men när vi tjoar tillsammans och de härmar mig går det mycket bättre, säger hon.

Häftigt ljud

Familjen Andersson från Karlsborg är en av dem uppe på stenen. De kommer till Tiveden ibland för att promenera.

– Det är häftigt med ljudet som studsar så här, säger mamma Linda.

Döttrarna Molly och Meja kulade hela vägen tillbaks till bilen. På vägen fick de ett eko från en äldre tysk herre som uppskattar att de traditionsrika läten förs vidare av en så ung generation.

– I fjällvärlden är kulningen ljusare och i skogen dovare. Man måste tänka på luftfuktighet och löv, det gäller att prova sig fram tills djuren kommer, säger Lovisa Larsson.

Inga kor

Strax ska hon gå in i skogen med en grupp familjer som vill lära sig lockropen från förr. Men inga kor eller får ska lockas. I fredags var det Naturkul, en återkommande familjeaktiviteter som Tivedens naturguider arrangerar vid Vitsand i sommar.

Uppvärmning är viktig

Endast några meter in i skogen stannar gruppen om närmre tjugo. De mjukar upp rösten med s- och r- ljud.

– Det är viktigt att spänna magen för att få stöd, säger Lovisa Larsson.

Hon liknar det vid spänningen man har vid armhävningar och plums så ligger alla vuxna nere på marken för att testa.

Tränat hemma

Färden in mot skogen fortsätter men plötsligt sätter ösregnet igång. Några i gruppen tänker på att vända men ingen lämnar - alla vill lära sig mer om kulning. Fyraåriga Meja Andersson har dock redan tränat till Youtube-klipp avslöjar pappa Robert. Upp för Vitsandsgrottan går det nu, över blöta stenar och bland stora pölar. Väl uppe vid stora stenen lättar regnet.

Djurläten och tjoande

För barnen och deras föräldrar förklarar Lovisa, som är uppväxt med folkmusik och från början självlärd på kulning, att de nu ska härma djurläten. Hur tror ni en katt låter? Ganska snart ljuder det jamande. Kornas läte blir dock inte Muu.

– För att locka på en ko använder man mer långa läten, säger Lovisa innan hon demonstrerar.

För henne är det första gången att lära ut till barn, hon tycker att det är spännande men även lite svårt.

– Just att få dem att våga, men när vi tjoar tillsammans och de härmar mig går det mycket bättre, säger hon.

Häftigt ljud

Familjen Andersson från Karlsborg är en av dem uppe på stenen. De kommer till Tiveden ibland för att promenera.

– Det är häftigt med ljudet som studsar så här, säger mamma Linda.

Döttrarna Molly och Meja kulade hela vägen tillbaks till bilen. På vägen fick de ett eko från en äldre tysk herre som uppskattar att de traditionsrika läten förs vidare av en så ung generation.

  • Birthe Wetter

Kulning

Förr skickades djuren bort från fäbodarna för att man skulle slå gräset närmast gården. Oftast fanns det dock ingen som kunde vakta djuren under tiden de var fria så de spred ofta ut sig i skogen. För att kalla efter djuren och få hem dem igen skickades kvinnor och barn ut när arbetet på gården var avklarat. De använde sig av lockrop som var likt djurens egna läten, kulning.

Kulningen varierar från djur till djur och även omgivningen spelar roll. Det viktigaste är att djuren är tränade på de läten som används så att de verkligen kommer när man kular.

Källa: Lovisa Larsson