08 sep 2016 06:00

08 sep 2016 06:00

En upplevelse för livet

RESA: Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela

Pilgrim. Hon bestämde sig för att vandra 40 mil men det blev 60. Ensam tog hon sig från St Jean Pied de Port till Santiago de Compostela i Spanien på Camino Frances.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

– Jag gick 60 av de 80 mil som leden är under 18 dagar, det blev mellan tre till fyra mil om dagen, berättar Gunilla Åkerstedt.

Hon gick ensam med sin ryggsäck på sex kilo och sina vandringskängor.

– Det är en fantastisk upplevelse som jag önskar alla fick vara med om. För mig handlar det inte om religion utan om att träffa nya människor och lära känna sig själv bättre. Jag är också imponerad av mig själv att jag klarade av det utan en enda skada förutom lite skoskav.

”Bara uppför”

Första dagen på vandringen var tuff.

– Jag gick över Pyrenéerna och det gick bara uppför. Det spöregnade och var disigt, jag såg knappt framför mig och då undrade jag vad jag gett mig in på. Men sen blev det bara bättre och känslan när man var framme i Santiago de Compostela var helt fantastisk och den mässa man höll i kyrkan där man räknar upp alla pilgrimer som anlänt var en riktig häftig grej.

Hon tyckte inte att det var jobbigt att gå själv, hon kunde gå när hon ville och välja när hon ville prata med de hon mötte på vägen.

– När man går själv tänker man efter mycket och man njuter av det man ser, luktar och känner. Man använder alla sina sinnen. När man går i tystnad reflekterar man mycket och man lär sig mycket på vägen. Att man ska vara snäll mot sin kropp och sig själv, att jag är viktig.

Fantastiska människor

Trots sin självvalda ensamhet tycker hon det bästa med vandringen var alla människor hon mötte utmed vägen. En del delade hon livet med andra sa hon bara hej till.

– Jag träffade fantastiska människor från hela världen i samma situation, alla hjälpte alla och jag lärde mig så mycket varje dag. Jag har skrattat, gråtit, skrattat så jag grät och varit arg.

Vad var det som lockade med den här vandringen?

– Jag har alltid tyckt om att utmana mig själv och jag älskar människor från andra länder och andra kulturer för de ger så mycket. Sen är jag väldigt envis så har jag bestämt mig för en sak så gör jag det.

Fler vandringar lockar och kanske kan det bli vandringar i både Sverige och Norge men siktet är inställt på en längre resa.

– Det här är verkligen min grej och jag skulle vilja gå en tempelvandring i Japan där man besöker 88 olika tempel men det ligger långt fram i tiden, säger Gunilla Åkerstedt.

Se fler bilder på sla.se

– Jag gick 60 av de 80 mil som leden är under 18 dagar, det blev mellan tre till fyra mil om dagen, berättar Gunilla Åkerstedt.

Hon gick ensam med sin ryggsäck på sex kilo och sina vandringskängor.

– Det är en fantastisk upplevelse som jag önskar alla fick vara med om. För mig handlar det inte om religion utan om att träffa nya människor och lära känna sig själv bättre. Jag är också imponerad av mig själv att jag klarade av det utan en enda skada förutom lite skoskav.

”Bara uppför”

Första dagen på vandringen var tuff.

– Jag gick över Pyrenéerna och det gick bara uppför. Det spöregnade och var disigt, jag såg knappt framför mig och då undrade jag vad jag gett mig in på. Men sen blev det bara bättre och känslan när man var framme i Santiago de Compostela var helt fantastisk och den mässa man höll i kyrkan där man räknar upp alla pilgrimer som anlänt var en riktig häftig grej.

Hon tyckte inte att det var jobbigt att gå själv, hon kunde gå när hon ville och välja när hon ville prata med de hon mötte på vägen.

– När man går själv tänker man efter mycket och man njuter av det man ser, luktar och känner. Man använder alla sina sinnen. När man går i tystnad reflekterar man mycket och man lär sig mycket på vägen. Att man ska vara snäll mot sin kropp och sig själv, att jag är viktig.

Fantastiska människor

Trots sin självvalda ensamhet tycker hon det bästa med vandringen var alla människor hon mötte utmed vägen. En del delade hon livet med andra sa hon bara hej till.

– Jag träffade fantastiska människor från hela världen i samma situation, alla hjälpte alla och jag lärde mig så mycket varje dag. Jag har skrattat, gråtit, skrattat så jag grät och varit arg.

Vad var det som lockade med den här vandringen?

– Jag har alltid tyckt om att utmana mig själv och jag älskar människor från andra länder och andra kulturer för de ger så mycket. Sen är jag väldigt envis så har jag bestämt mig för en sak så gör jag det.

Fler vandringar lockar och kanske kan det bli vandringar i både Sverige och Norge men siktet är inställt på en längre resa.

– Det här är verkligen min grej och jag skulle vilja gå en tempelvandring i Japan där man besöker 88 olika tempel men det ligger långt fram i tiden, säger Gunilla Åkerstedt.

Se fler bilder på sla.se

  • Anneli Malm