12 apr 2016 06:00

12 apr 2016 06:00

Automaten som räddade nattamaten

KRÖNIKA: ALF EHN

Visst börjar man bli gammal.

Så gammal att jag kommer ihåg när det gick att köpa korv och bröd i automat.

Under en kafferast började en kollega, som är jämnårig med mig, berätta om att det tidigare fanns en korv med bröd-automat i Hjo.

De yngre kollegorna började småle och trodde att det handlade om ett skämt.

Då grep jag in och berättade om att det fanns just en sådan automat vid busstationen i Jung, några kilometer från stället jag växte upp.


Upplägget var logiskt. Den hungrige lade i en slant (jag tror korv med bröd kostade fem kronor på den tiden) och tryckte på en knapp. Efter en stund började det låta om maskinen. Först ett rasslande mekaniskt ljud, precis som det låter när man skrapar en metallstol över ett hårt golv. Ljudet, som kom då en plastpåse med korvbröd flyttades från det kylda förvaringsutrymmet till luckan där köparen kom åt varorna, slutade tvärt och ersattes av ett dovt ljud som kom då påsen damp ned.

Sedan kom ett lätt väsande ljud från maskinen, troligen handlade kom det från stället där korven värmdes upp. Varken då eller nu var jag nyfiken på exakt hur det gick till, men kokkorven lär ha hettats upp (allt är relativt) i någon form av kärl med varmt vatten.

När det ljudet tystnat, rasslade det till på nytt och med en smäll landade korven, som levererades i ett plastfodral, på botten av luckan.

Strax efter kom det två påsar, en med senap och en med ketchup i samma lucka.


Sedan, uppskattningsvis tre–fyra minuter efter att myntet lagts i maskinen, stod man där med bröd, korv och tillbehör och det var bara att komponera den hägrande måltiden.

Många tyckte att det lät äckligt.

Troligen har de rätt, men automaten var populär och det såldes en hel del korv med bröd. Inte minst under sena kvällar och tidiga nätter, då det var gott med lite käk på väg hem från olika festplatser. Det hörde till att stanna vid Jung och köpa en korv. Några sparade till och med fodralen, som såg ut som dem som cigarrer förvaras i, och hängde upp dem i backspegeln. De som inte sköljde ur dem fick stå ut med en fadd doft av kokkorv i bilen.

Hur länge automaten stod kvar i Jung har jag ingen aning om, men jag antar att ökade krav på mathygien gjorde att de hungriga fick skaffa korv med bröd på annat sätt.

Inte heller hur många som blev magsjuka.


En varm lördagseftermiddag drabbades bygden av ett strömavbrott några timmar. En kompis skulle prompt käka korv i Jung när vi var på väg hem från en fest på natten. Han blev varnad men slukade korven, drack en flaska ljummen pucko blandad med vodka, och satte sig i bilen.

Vi fick höra av andra att han vaknade och var akut magsjuk dagen efter.

Allt var inte bättre förr.

 

Hiss:

Valet av Jan Andersson, som inte är belastad med en bakgrund i fotbollsförbundet, som förbundskapten känns spännande.

 

Diss:

Ärligt talat, korven i Jung.

 

 

 

Visst börjar man bli gammal.

Så gammal att jag kommer ihåg när det gick att köpa korv och bröd i automat.

Under en kafferast började en kollega, som är jämnårig med mig, berätta om att det tidigare fanns en korv med bröd-automat i Hjo.

De yngre kollegorna började småle och trodde att det handlade om ett skämt.

Då grep jag in och berättade om att det fanns just en sådan automat vid busstationen i Jung, några kilometer från stället jag växte upp.


Upplägget var logiskt. Den hungrige lade i en slant (jag tror korv med bröd kostade fem kronor på den tiden) och tryckte på en knapp. Efter en stund började det låta om maskinen. Först ett rasslande mekaniskt ljud, precis som det låter när man skrapar en metallstol över ett hårt golv. Ljudet, som kom då en plastpåse med korvbröd flyttades från det kylda förvaringsutrymmet till luckan där köparen kom åt varorna, slutade tvärt och ersattes av ett dovt ljud som kom då påsen damp ned.

Sedan kom ett lätt väsande ljud från maskinen, troligen handlade kom det från stället där korven värmdes upp. Varken då eller nu var jag nyfiken på exakt hur det gick till, men kokkorven lär ha hettats upp (allt är relativt) i någon form av kärl med varmt vatten.

När det ljudet tystnat, rasslade det till på nytt och med en smäll landade korven, som levererades i ett plastfodral, på botten av luckan.

Strax efter kom det två påsar, en med senap och en med ketchup i samma lucka.


Sedan, uppskattningsvis tre–fyra minuter efter att myntet lagts i maskinen, stod man där med bröd, korv och tillbehör och det var bara att komponera den hägrande måltiden.

Många tyckte att det lät äckligt.

Troligen har de rätt, men automaten var populär och det såldes en hel del korv med bröd. Inte minst under sena kvällar och tidiga nätter, då det var gott med lite käk på väg hem från olika festplatser. Det hörde till att stanna vid Jung och köpa en korv. Några sparade till och med fodralen, som såg ut som dem som cigarrer förvaras i, och hängde upp dem i backspegeln. De som inte sköljde ur dem fick stå ut med en fadd doft av kokkorv i bilen.

Hur länge automaten stod kvar i Jung har jag ingen aning om, men jag antar att ökade krav på mathygien gjorde att de hungriga fick skaffa korv med bröd på annat sätt.

Inte heller hur många som blev magsjuka.


En varm lördagseftermiddag drabbades bygden av ett strömavbrott några timmar. En kompis skulle prompt käka korv i Jung när vi var på väg hem från en fest på natten. Han blev varnad men slukade korven, drack en flaska ljummen pucko blandad med vodka, och satte sig i bilen.

Vi fick höra av andra att han vaknade och var akut magsjuk dagen efter.

Allt var inte bättre förr.

 

Hiss:

Valet av Jan Andersson, som inte är belastad med en bakgrund i fotbollsförbundet, som förbundskapten känns spännande.

 

Diss:

Ärligt talat, korven i Jung.