07 jun 2016 04:00

07 jun 2016 04:00

Det skadar inte med lite ödmjukhet

KRÖNIKA

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det gäller att vara rädd om sig, men förstår vi tecknen eller väntar vi tills det är alldeles för sent?

Gång på gång får vi tankeställare om hälsorisker. De senaste veckorna har ansvariga gått ut i media och varnat för malignt melanom, som är en vanlig form av hudcancer. Den orsakas främst av solens ultravioletta strålar som skadar hudceller så att de börjar dela sig okontrollerat.

Jag läste och skrev om ökningen i landet, men tänkte som vanligt att det drabbar inte mig.

Inte ska jag bli sjuk. Det är bara att sola på vanligt, utan att närmare oroa sig. Lite solkräm bara, så är allt lugnt. De som drabbas har otur, det kan ju inte jag ha.

Känner ni igen resonemanget?

Vi går omkring, fyllda av självupptagenhet och övertro på oss själva, och känner oss osårbara.

Inte kan väl jag råka ut för en trafikolycka, som på en någon tusendels sekund förändrar min och mina närmastes tillvaro?

Det drabbar bara andra.

Inte får jag en allvarlig sjukdom, och måste stå under medicinering under resten av mitt liv.

Det drabbar bara andra.

Inte blir jag utbränd och får gå med symptom som ingen ser eller begriper.

Det drabbar bara andra.

Listan kan göras hur lång som helst och frågan är vad som kan få oss dödliga att inse allvaret. Att vi inte kan ta allt för givet. Alltför många har gjort misstaget. Även om man inte ska gå omkring och vänta på att något hemskt ska hända så skadar det ändå inte med lite ödmjukhet.

Låt oss återgå till hudcancerproblemet. En intervjuad läkare nämnde Australien som ett föregångsland. Där har problemet tagits på allvar under en lång tid. Redan i början av 1990-talet, då jag besökte landet ”down under”, försökte myndigheterna pränta in hos medborgarna att de skulle vara försiktiga med solen.

Tv-reklamen, där bilder på lättklädda barn på stranden växlades med ägg som steks, var pedagogisk och skoningslös. I butikerna fanns det massor av solskyddsmedel, allt från krämer till heltäckande baddräkter, att välja mellan.

Ändå tillhör Australien, som har en skoningslös sol och ett tunt skikt av skyddande ozon, de länder med flest hudcancerfall i världen. Förekomsten av hudcancer är två till tre gånger högre än i till exempel Kanada eller USA. I stora delar av landet har kommersiella solarier förbjudits.

Sverige kan vara på väg dit.

Men mig drabbar det inte.

Bara andra.

 

Hiss:

Sommaren är här.

 

Diss:

Studentfyllan.

 

 

Det gäller att vara rädd om sig, men förstår vi tecknen eller väntar vi tills det är alldeles för sent?

Gång på gång får vi tankeställare om hälsorisker. De senaste veckorna har ansvariga gått ut i media och varnat för malignt melanom, som är en vanlig form av hudcancer. Den orsakas främst av solens ultravioletta strålar som skadar hudceller så att de börjar dela sig okontrollerat.

Jag läste och skrev om ökningen i landet, men tänkte som vanligt att det drabbar inte mig.

Inte ska jag bli sjuk. Det är bara att sola på vanligt, utan att närmare oroa sig. Lite solkräm bara, så är allt lugnt. De som drabbas har otur, det kan ju inte jag ha.

Känner ni igen resonemanget?

Vi går omkring, fyllda av självupptagenhet och övertro på oss själva, och känner oss osårbara.

Inte kan väl jag råka ut för en trafikolycka, som på en någon tusendels sekund förändrar min och mina närmastes tillvaro?

Det drabbar bara andra.

Inte får jag en allvarlig sjukdom, och måste stå under medicinering under resten av mitt liv.

Det drabbar bara andra.

Inte blir jag utbränd och får gå med symptom som ingen ser eller begriper.

Det drabbar bara andra.

Listan kan göras hur lång som helst och frågan är vad som kan få oss dödliga att inse allvaret. Att vi inte kan ta allt för givet. Alltför många har gjort misstaget. Även om man inte ska gå omkring och vänta på att något hemskt ska hända så skadar det ändå inte med lite ödmjukhet.

Låt oss återgå till hudcancerproblemet. En intervjuad läkare nämnde Australien som ett föregångsland. Där har problemet tagits på allvar under en lång tid. Redan i början av 1990-talet, då jag besökte landet ”down under”, försökte myndigheterna pränta in hos medborgarna att de skulle vara försiktiga med solen.

Tv-reklamen, där bilder på lättklädda barn på stranden växlades med ägg som steks, var pedagogisk och skoningslös. I butikerna fanns det massor av solskyddsmedel, allt från krämer till heltäckande baddräkter, att välja mellan.

Ändå tillhör Australien, som har en skoningslös sol och ett tunt skikt av skyddande ozon, de länder med flest hudcancerfall i världen. Förekomsten av hudcancer är två till tre gånger högre än i till exempel Kanada eller USA. I stora delar av landet har kommersiella solarier förbjudits.

Sverige kan vara på väg dit.

Men mig drabbar det inte.

Bara andra.

 

Hiss:

Sommaren är här.

 

Diss:

Studentfyllan.

 

 

  • Alf Ehn