02 aug 2017 07:35

02 aug 2017 07:44

Helena Anderssons föräldrar om ovissheten

MARIESTAD: "Det finns en person som vet"

Det har gått 25 år, 9 180 dagar sedan Helena Andersson försvann.
Men det har inte gått en enda dag utan att föräldrarna har tänkt på sin dotter.
– Det finns minst en person som vet och nu måste han träda fram och ge oss den förklaring vi förtjänar, säger Helenas mamma, Gudrun Andersson.

I början av sommaren blev det känt att en man blivit anhållen och delgiven misstanke för mordet på Helena Andersson. Mannen fick tillbringa en natt i arresten, men släpptes sedan på fri fot. Han delgavs misstanke om mord, en misstankegrad som kvarstår. Mannen, som beskrivs som ”mannen i pilotglasögonen”, gjorde inga medgivanden.

För två veckor sedan konstaterade Lars Johansson, chef vid enheten för grova brott på polisen i Skövde, att läget är oförändrat.

På Ekudden i Mariestad bor Gudrun och Arne Andersson. Den 14 juni 1992 försvann parets yngsta dotter Helena, efter en festkväll på Stadshotellet i Mariestad. Sedan dess har de väntat på en förklaring till vad som har hänt deras barn.

– Vad det gör med oss går inte att sätta ord på. Det är som en ständig värk i kroppen, det finns där hela tiden, säger Gudrun.

Sommaren är värst

Det är sommar i Mariestad, en härlig tid för många, men inte för paret Andersson.

– Sommaren är värst. Vi har inte kunnat njuta av den här tiden på 25 år, säger Gudrun.

I samband med att Helenas försvinnande fick ny uppmärksamhet under försommaren avslöjade P4 Skaraborg att polisen delgivet ”mannen i pilotglasögonen” misstanke om mord. Att det finns en huvudmisstänkt gav familjen nytt hopp om att äntligen få klarhet i vad som hände den där juninatten.

– Jag kan inte förstå varför det inte händer något mer nu. Han säger att han inte minns vad han har gjort under tidpunkten för Helenas försvinnande, men det kan inte vi acceptera. Den minnesluckan känns väldigt strategisk, om han inte gjort Helena något, då finns det knappast något som kan vara värre att dölja. Det måste finnas i allas intressen att få fram om han är skyldig eller inte. Det finns inget mellanläge, säger Arne.

– Vi har gått omkring med det här i så många dagar, månader och år. Om han vet vad som har hänt vår dotter, då tycker jag att han är skyldig oss att förklara det, säger Gudrun.

Uppmanar

Paret är överens, de vill inte vädja till någon, de uppmanar.

– Ordet vädja känns fel om han faktiskt har dödat vår dotter, men jag tycker att han borde försöka förstå vad han har gjort mot oss, om det är han. Det är han som har nyckeln till att den här utredningen kommer vidare. Skulle han vara oskyldig, ja då måste han väl också vara väldigt angelägen om att reda ut vad som hände. Nu om någon gång så måste de gå till botten med det här. Vi kan inte vänta 25 år till, säger Gudrun.

– Det måste finnas olika hjälpmedel för att framkalla minnen. Det känns som om han får sätta agendan och det kan jag inte förstå, fortsätter maken.

I P4 Skaraborg trädde den misstänkte fram anonymt i en intervju tidigare i sommar.

– Det känns otroligt provocerande att han framställer sig som ett offer i den intervjun. Har han inget att dölja så förstår jag inte vad han är rädd för, säger Gudrun.

Efterlyser resurser

Frustrationen över att dagar fortsätter att passera är tydlig.

– Vi har många gånger blivit lovade att polisen ska tillsätta resurser. Det ska inte handla om resurser, har det sagts om och om igen. Men det känns bara som ord. Nu finns det faktiskt något att gå på, för första gången på alla dessa år känns det som det är en hel del frågor som behöver få svar och då behövs resurser, säger Arne.

– Jag förstår att det inte går att ha en grupp som arbetar med ett fall om det inte framkommer några nya saker eller intet händer, men nu är det ett annat läge. Det känns som om Helenas fall hela tiden står still i någon kö och att andra får gå förbi, säger Gudrun.

Minst en person har svaret.

– Det finns inget värre än det här som har hänt oss. Ingen som inte har upplevt det kan förstå. Ibland måste jag försöka tränga bort det, stänga av, annars kan jag inte existera. Vi har inget val, men det finns en person som har det och nu är det dags för honom att träda fram, säger Gudrun.

I början av sommaren blev det känt att en man blivit anhållen och delgiven misstanke för mordet på Helena Andersson. Mannen fick tillbringa en natt i arresten, men släpptes sedan på fri fot. Han delgavs misstanke om mord, en misstankegrad som kvarstår. Mannen, som beskrivs som ”mannen i pilotglasögonen”, gjorde inga medgivanden.

För två veckor sedan konstaterade Lars Johansson, chef vid enheten för grova brott på polisen i Skövde, att läget är oförändrat.

På Ekudden i Mariestad bor Gudrun och Arne Andersson. Den 14 juni 1992 försvann parets yngsta dotter Helena, efter en festkväll på Stadshotellet i Mariestad. Sedan dess har de väntat på en förklaring till vad som har hänt deras barn.

– Vad det gör med oss går inte att sätta ord på. Det är som en ständig värk i kroppen, det finns där hela tiden, säger Gudrun.

Sommaren är värst

Det är sommar i Mariestad, en härlig tid för många, men inte för paret Andersson.

– Sommaren är värst. Vi har inte kunnat njuta av den här tiden på 25 år, säger Gudrun.

I samband med att Helenas försvinnande fick ny uppmärksamhet under försommaren avslöjade P4 Skaraborg att polisen delgivet ”mannen i pilotglasögonen” misstanke om mord. Att det finns en huvudmisstänkt gav familjen nytt hopp om att äntligen få klarhet i vad som hände den där juninatten.

– Jag kan inte förstå varför det inte händer något mer nu. Han säger att han inte minns vad han har gjort under tidpunkten för Helenas försvinnande, men det kan inte vi acceptera. Den minnesluckan känns väldigt strategisk, om han inte gjort Helena något, då finns det knappast något som kan vara värre att dölja. Det måste finnas i allas intressen att få fram om han är skyldig eller inte. Det finns inget mellanläge, säger Arne.

– Vi har gått omkring med det här i så många dagar, månader och år. Om han vet vad som har hänt vår dotter, då tycker jag att han är skyldig oss att förklara det, säger Gudrun.

Uppmanar

Paret är överens, de vill inte vädja till någon, de uppmanar.

– Ordet vädja känns fel om han faktiskt har dödat vår dotter, men jag tycker att han borde försöka förstå vad han har gjort mot oss, om det är han. Det är han som har nyckeln till att den här utredningen kommer vidare. Skulle han vara oskyldig, ja då måste han väl också vara väldigt angelägen om att reda ut vad som hände. Nu om någon gång så måste de gå till botten med det här. Vi kan inte vänta 25 år till, säger Gudrun.

– Det måste finnas olika hjälpmedel för att framkalla minnen. Det känns som om han får sätta agendan och det kan jag inte förstå, fortsätter maken.

I P4 Skaraborg trädde den misstänkte fram anonymt i en intervju tidigare i sommar.

– Det känns otroligt provocerande att han framställer sig som ett offer i den intervjun. Har han inget att dölja så förstår jag inte vad han är rädd för, säger Gudrun.

Efterlyser resurser

Frustrationen över att dagar fortsätter att passera är tydlig.

– Vi har många gånger blivit lovade att polisen ska tillsätta resurser. Det ska inte handla om resurser, har det sagts om och om igen. Men det känns bara som ord. Nu finns det faktiskt något att gå på, för första gången på alla dessa år känns det som det är en hel del frågor som behöver få svar och då behövs resurser, säger Arne.

– Jag förstår att det inte går att ha en grupp som arbetar med ett fall om det inte framkommer några nya saker eller intet händer, men nu är det ett annat läge. Det känns som om Helenas fall hela tiden står still i någon kö och att andra får gå förbi, säger Gudrun.

Minst en person har svaret.

– Det finns inget värre än det här som har hänt oss. Ingen som inte har upplevt det kan förstå. Ibland måste jag försöka tränga bort det, stänga av, annars kan jag inte existera. Vi har inget val, men det finns en person som har det och nu är det dags för honom att träda fram, säger Gudrun.

  • Johanna Drath