27 okt 2014 05:00

23 jan 2015 15:53

Ägare till bitande hund vägrade uppge namn

Besöket i hundrastgården slutade med ett kraftigt blödande sår för Cecilia Thornberg Nevalainen. Men ägaren till hunden som hade bitit henne vägrade att uppge sitt namn.
– Jag blev helt chockad, säger Cecilia till SLA.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Cecilia Thornberg Nevalainen tog med sig en av sina hundar, tiken Ellie, till hundrastgården vid Arena Skövde-parkeringen. Samtidigt kom en man med två hundar till rastgården in genom grinden på andra sidan.

– En av hundarna var lite nervös därför ville han inte släppa den. Jag sade att det kanske var bättre att den var utanför i så fall, men han ville träna den. Till slut band han den på insidan av staketet. I det läget borde jag och min hund givetvis lämnat rastgården, men just då tänkte jag inte så, säger Cecilia.

”Forsade blod”

– Snart började den bundna hunden att skälla och detta gjorde att min hund fick ett intresse för den och ville hälsa. Till slut skällde hon också och mannen ställde sig framför sin hund för att få den att sluta.

Cecilia gick fram för att få sin hund att backa och kom då nära den bundna hunden.

– Plötsligt kände jag ett hugg i benet. ”Han bet mig” sade jag och mannen svarade att det nog bara var ett nafsade. Fast snart såg jag att det forsade blod.

Av en händelse hade en kompis till Cecilia precis anlänt i bil och mannen och kompisen hjälpte Cecilia till bilen.

– Han frågade då hur det gick med mig och jag sade att det var okej, jag var helt i chock över vad som hänt.

Vägrade säga namnet

Cecilia kördes till akuten där såret tejpades. Men samtidigt kände hon att hon nog borde ta reda på mer om mannen och hunden för kontakten med försäkringsbolaget. Cecilias man åkte till rastgården en stund senare och mannen var kvar.

– Han vägrade då att uppge namn och telefonnummer. Otroligt konstigt, man måste ju ta ansvar.

Cecilia försökte polisanmäla händelsen med fick veta att eftersom det inte är koppeltvång i rastgården så går det inte.

– Märkligt, man vet ju att det är strikt ägaransvar, men det var det besked jag fick.

Om Cecilia får några bestående men av bettet är för tidigt att säga, men däremot blir det en omfattande behandling.

– Såret blöder fortfarande och eftersom hundens ursprung är oklart måste jag ta en stelkrampsspruta och fem sprutor mot rabies och äta penicillin.

Cecilia anser att hundägare måste ta mer ansvar och om man är osäker på om hunden klarar av att leka med andra hundar kanske en rastgård inte är en bra plats.

– Om man ens tvekar på om hundarna kommer bra överens är det bättre att stå över och komma tillbaka en annan gång.

Cecilia Thornberg Nevalainen tog med sig en av sina hundar, tiken Ellie, till hundrastgården vid Arena Skövde-parkeringen. Samtidigt kom en man med två hundar till rastgården in genom grinden på andra sidan.

– En av hundarna var lite nervös därför ville han inte släppa den. Jag sade att det kanske var bättre att den var utanför i så fall, men han ville träna den. Till slut band han den på insidan av staketet. I det läget borde jag och min hund givetvis lämnat rastgården, men just då tänkte jag inte så, säger Cecilia.

”Forsade blod”

– Snart började den bundna hunden att skälla och detta gjorde att min hund fick ett intresse för den och ville hälsa. Till slut skällde hon också och mannen ställde sig framför sin hund för att få den att sluta.

Cecilia gick fram för att få sin hund att backa och kom då nära den bundna hunden.

– Plötsligt kände jag ett hugg i benet. ”Han bet mig” sade jag och mannen svarade att det nog bara var ett nafsade. Fast snart såg jag att det forsade blod.

Av en händelse hade en kompis till Cecilia precis anlänt i bil och mannen och kompisen hjälpte Cecilia till bilen.

– Han frågade då hur det gick med mig och jag sade att det var okej, jag var helt i chock över vad som hänt.

Vägrade säga namnet

Cecilia kördes till akuten där såret tejpades. Men samtidigt kände hon att hon nog borde ta reda på mer om mannen och hunden för kontakten med försäkringsbolaget. Cecilias man åkte till rastgården en stund senare och mannen var kvar.

– Han vägrade då att uppge namn och telefonnummer. Otroligt konstigt, man måste ju ta ansvar.

Cecilia försökte polisanmäla händelsen med fick veta att eftersom det inte är koppeltvång i rastgården så går det inte.

– Märkligt, man vet ju att det är strikt ägaransvar, men det var det besked jag fick.

Om Cecilia får några bestående men av bettet är för tidigt att säga, men däremot blir det en omfattande behandling.

– Såret blöder fortfarande och eftersom hundens ursprung är oklart måste jag ta en stelkrampsspruta och fem sprutor mot rabies och äta penicillin.

Cecilia anser att hundägare måste ta mer ansvar och om man är osäker på om hunden klarar av att leka med andra hundar kanske en rastgård inte är en bra plats.

– Om man ens tvekar på om hundarna kommer bra överens är det bättre att stå över och komma tillbaka en annan gång.

  • Lena Jonsson