06 nov 2015 06:00

06 nov 2015 06:00

En dejlig frukost med dansk fotsvettsost

FLEMMING MOURITSEN

Förra lördagen åt fästmön och jag en sen frukost. Kattungarna hade sedan ett tag fått gå ut på egen hand och därför kunde vi njuta av maten utan att ha katterna klängande överallt.

Fästmön hade någon vecka tidigare förvandlat sig till Den ljuva marmeladkokerskan och kokat ihop fikonmarmelad av de 12-14 fikonen som hon skördat från sitt fikonträd ute på altanen. Det blev till två (mycket små) burkar. Nu avnjöt hon sin marmelad på rostat bröd.

Själv hade jag redan ätit det jag hade planerat men var inte riktigt nöjd, så jag kravlade mig längst in i kylskåpet och letade upp plastpåsen med den kvarvarande biten dansk fotsvettsost som jag köpte under vår danmarksresa i somras. Fästmön tittade skeptiskt på mig.

– Du menar väl inte att du tänker äta av den där?

– Jodå och det med njutning, sa jag och slet upp plastpåsen så att aromen vällde (nästan synlig) ut i köket. Fästmön antog en något grönaktig färg i ansiktet och började andas genom munnen.

Danska ostar av rätt virke har den egenheten att doften motsäger smaken. Man måste nästan hålla andan när man för in osten under näsan, men väl inne i munnen smakar det milt, runt och himmelskt. Något som jag påpekade för fästmön när jag satte mig vid bordet igen med två knäckemackor med ost.

– Vill du smaka? frågade jag generöst.

– Helst inte, blev svaret.

Jag tuggade mig glatt igenom första mackan innan jag kom på att fästmöns marmelad stod kvar på köksbänken så jag lade fikonmarmelad på den andra mackan och nu ändrades fästmöns inställning.

– Det där kan nog vara rätt gott.

– Det är det. Vill du smaka nu?

Men hon hade visst inte ändrat inställning helt och hållet för hon skakade på huvudet och antydde att hon nog i så fall hellre ville ha en ost som var tjänlig som människoföda under marmeladen.

Det gjorde mig inget att jag fick ha mackan i fred så jag tuggade på och blev nästan yr av smaksensationen.

Just då började det skrikas utanför ytterdörren så vi släppte in de båda ungkatterna. Väl inne började de stryka runt nedanför bänken där påläggen stod och de visade tydligt att de gärna ville ha något gott.

– Tror du att de överle... tycker om dansk ost? frågade jag fästmön. Jag väntade inte på svaret utan skar av två små bitar som jag gav dem.

Katterna älskade den danska osten, så nu är ställningen för dansk ost i vårt hushåll tre - ett. I och för sig vet jag vad våra katter utan att tveka stoppar in i sina små munnar och tanken på det får mig ibland att inte vilja ha dem upp i ansiktet... men i alla fall. De förstår sig på dansk lagrad ost, raringarna.

Hiss: Spännande fynd av bortglömda matvaror längst in i kylskåpet.

Diss: Att svenska så kallade lagrade ostar mest smakar salt och ammoniak.

Fästmön hade någon vecka tidigare förvandlat sig till Den ljuva marmeladkokerskan och kokat ihop fikonmarmelad av de 12-14 fikonen som hon skördat från sitt fikonträd ute på altanen. Det blev till två (mycket små) burkar. Nu avnjöt hon sin marmelad på rostat bröd.

Själv hade jag redan ätit det jag hade planerat men var inte riktigt nöjd, så jag kravlade mig längst in i kylskåpet och letade upp plastpåsen med den kvarvarande biten dansk fotsvettsost som jag köpte under vår danmarksresa i somras. Fästmön tittade skeptiskt på mig.

– Du menar väl inte att du tänker äta av den där?

– Jodå och det med njutning, sa jag och slet upp plastpåsen så att aromen vällde (nästan synlig) ut i köket. Fästmön antog en något grönaktig färg i ansiktet och började andas genom munnen.

Danska ostar av rätt virke har den egenheten att doften motsäger smaken. Man måste nästan hålla andan när man för in osten under näsan, men väl inne i munnen smakar det milt, runt och himmelskt. Något som jag påpekade för fästmön när jag satte mig vid bordet igen med två knäckemackor med ost.

– Vill du smaka? frågade jag generöst.

– Helst inte, blev svaret.

Jag tuggade mig glatt igenom första mackan innan jag kom på att fästmöns marmelad stod kvar på köksbänken så jag lade fikonmarmelad på den andra mackan och nu ändrades fästmöns inställning.

– Det där kan nog vara rätt gott.

– Det är det. Vill du smaka nu?

Men hon hade visst inte ändrat inställning helt och hållet för hon skakade på huvudet och antydde att hon nog i så fall hellre ville ha en ost som var tjänlig som människoföda under marmeladen.

Det gjorde mig inget att jag fick ha mackan i fred så jag tuggade på och blev nästan yr av smaksensationen.

Just då började det skrikas utanför ytterdörren så vi släppte in de båda ungkatterna. Väl inne började de stryka runt nedanför bänken där påläggen stod och de visade tydligt att de gärna ville ha något gott.

– Tror du att de överle... tycker om dansk ost? frågade jag fästmön. Jag väntade inte på svaret utan skar av två små bitar som jag gav dem.

Katterna älskade den danska osten, så nu är ställningen för dansk ost i vårt hushåll tre - ett. I och för sig vet jag vad våra katter utan att tveka stoppar in i sina små munnar och tanken på det får mig ibland att inte vilja ha dem upp i ansiktet... men i alla fall. De förstår sig på dansk lagrad ost, raringarna.

Hiss: Spännande fynd av bortglömda matvaror längst in i kylskåpet.

Diss: Att svenska så kallade lagrade ostar mest smakar salt och ammoniak.