04 jan 2016 06:00

04 jan 2016 06:00

Äventyraren Fock lurade döden

SKÖVDE: Nils Focks liv liknar mest en spännande roman

Från Skövde till New York och tillbaka igen, via Brasilien, Paraguay, Kuba och England.
Äventyraren Nils Fock lyckades undkomma döden flera gånger, och lyckades också övertyga sydamerikanska makthavare om en gammal rostig skorvs förträfflighet...

Att läsa berättelsen om Nils Focks öden och äventyr påminner om en annan berättelse om en man som hamnade i än den ena, än den andra osannolika situationen, men som alltid lyckades ta sig därifrån med livet i behåll.

Om författaren Jonas Jonasson läste Nils Focks bok och dagböcker innan han skrev ”Hundraåringen...”, vet jag inte, men likheter finns.

Jobbade i Sahara

Nils Fock föddes 1855 på ”Klieneds herrgård” utanför Skövde. Han studerade till civilingenjör och fick jobb hos Siemens & Halske i Berlin. Snart fick han ansvaret för att bygga den första telegraflinjen genom Sahara.

Efter några år flyttade han till New York och skulle arbeta med provskjutningar av John Ericssons ”pansarbåtsförstörare” Destroyer. Den kunde gå mycket lågt i vattnet och var beväpnad med torpeder.

Haken var bara den att Destroyer inte hade blivit någon succé och låg vid den här tiden och rostade på ett varv. Destroyers sorgliga tillvaro och Focks ankomst till New York sammanföll med politiska kriser i Brasilien och en maktkamp mellan president Peixoto och rebelledaren Mello.

Den brasilianske ministern i Washington fick i uppdrag att leta efter krigsfartyg till regeringen. Han fick nys om Destroyer, och om Focks kunskaper, köpte båten och erbjöd Fock en tjänst som vapenchef.

Fock, som saknade äventyren i Afrika, tackade genast ja.

Körde upp på land

Nu återstod det ”bara” att ordna med en besättning. Det fanns gott om sjömän men många backade när de fick syn på den rostiga Destroyer.

Besättningen av udda karaktärer, bland annat ett par alkoholister, en jättelik svensk som hette Alexandersson, en mycket kortvuxen man i röd uniformsjacka och ett bälte med en sabel samt en herrelös pudel som man fiskade upp ur vattnet, skulle ha passat i vilken ”Pirates of the caribbean”-film som helst.

Redan vid avfärden i New Yorks hamn gick det åt skogen när den fulla maskinisten, som dessutom kallades Wildgoose, valde full fart framåt i stället för back, och körde rakt upp på land i Battery park.

Destroyer reparerades och bogserades till Brasilien trots att den läckte som ett såll och höll på att sjunka. Under resan var knivslagsmål bland besättningen vardagshändelser.

Vad Destroyer egentligen hade i strid att göra är en gåta. Maskinen var till stora delar sönderrostad och torpedtuben var full med vatten och tång. Vid en provtur då båten skulle visas upp var ett maskinhaveri nära och någon torped kunde inte avlossas eftersom krutladdningen blev blöt.

Blev uppäten av en haj

Fiaskot var nära men Fock lyckades då pricka en boj ute i vattnet med en kanon på däck, ett enligt uppgift nära nog omöjligt skott. Destroyer godkändes för den brasilianska flottan, men olyckorna fortsatte av avlösa varandra.

Torpederna fungerade inte, skrovet höll på att brytas itu i hårt väder vid flera tillfällen och pudeln föll över bord och blev uppäten av en haj.

Destroyer var helt sönderrostad men reparerades oavbrutet för att kunna delta i striderna mot rebellerna. Till slut sjönk hon i hamnen eftersom matrosen som skulle passa länspumpen hade somnat på sin post. Nils Fock fick då en ny tjänst som vapenofficer på en annan torpedbåt.

I ett slag lyckades han torpedera rebellernas stora pansarkryssare men skottskadades och begärde, efter att han blivit frisk, permission.

Sköt guiden

Efter en tur till London för att inspektera en vapenleverans till Brasilien, gav han sig tillsammans med två vänner ut på en expedition i Paraguay. Hela sällskapet höll på att dö av vattenbrist i öknen Gran Chaco, men räddades i sista stund av indianer.

Under vandringen över bergskedjan mot Chile råkade de ut för en lavin och Focks vänner omkom. Den lokala guiden såg sin chans att lägga vantarna på all utrustning och försökte skjuta Fock. Det slutade dock med att Fock sköt guiden.

Från kuststaden Valparaiso åkte Fock ångbåt norrut längs Sydamerikas kust. Han passerade Panama och såg kanalen som då höll på att byggas. Han besökte även Jamaica och Kuba innan han kom tillbaka till England.

Där kolliderade ångbåten med en annan båt och skadades illa. Fock klarade sig som alltid även från det äventyret.

Flytt till Skultorp

Nils Fock hade fått bra betalt för sin tjänst hos den brasilianska regeringen och han fortsatte att resa i USA, England och Frankrike.

Han träffade en amerikanska, Mary Baily, de gifte sig och flyttade 1898 till Sverige och Skultorp där de köpte Sjötorps gård. Senare köpte paret en villa i Skövde.

Nils Fock dog i Skövde 1925 och Mary avled 1952 när hon var 85 år.

Tack vare Mary hamnade Nils Focks dagböcker, foton och brev hos Krigsarkivet i Stockholm. Nils skrev även en bok, ”På äventyr i Sydamerika”, 1920.

 

Källa: Liv och lust, biografiska essäer av Sten Niklasson.

Att läsa berättelsen om Nils Focks öden och äventyr påminner om en annan berättelse om en man som hamnade i än den ena, än den andra osannolika situationen, men som alltid lyckades ta sig därifrån med livet i behåll.

Om författaren Jonas Jonasson läste Nils Focks bok och dagböcker innan han skrev ”Hundraåringen...”, vet jag inte, men likheter finns.

Jobbade i Sahara

Nils Fock föddes 1855 på ”Klieneds herrgård” utanför Skövde. Han studerade till civilingenjör och fick jobb hos Siemens & Halske i Berlin. Snart fick han ansvaret för att bygga den första telegraflinjen genom Sahara.

Efter några år flyttade han till New York och skulle arbeta med provskjutningar av John Ericssons ”pansarbåtsförstörare” Destroyer. Den kunde gå mycket lågt i vattnet och var beväpnad med torpeder.

Haken var bara den att Destroyer inte hade blivit någon succé och låg vid den här tiden och rostade på ett varv. Destroyers sorgliga tillvaro och Focks ankomst till New York sammanföll med politiska kriser i Brasilien och en maktkamp mellan president Peixoto och rebelledaren Mello.

Den brasilianske ministern i Washington fick i uppdrag att leta efter krigsfartyg till regeringen. Han fick nys om Destroyer, och om Focks kunskaper, köpte båten och erbjöd Fock en tjänst som vapenchef.

Fock, som saknade äventyren i Afrika, tackade genast ja.

Körde upp på land

Nu återstod det ”bara” att ordna med en besättning. Det fanns gott om sjömän men många backade när de fick syn på den rostiga Destroyer.

Besättningen av udda karaktärer, bland annat ett par alkoholister, en jättelik svensk som hette Alexandersson, en mycket kortvuxen man i röd uniformsjacka och ett bälte med en sabel samt en herrelös pudel som man fiskade upp ur vattnet, skulle ha passat i vilken ”Pirates of the caribbean”-film som helst.

Redan vid avfärden i New Yorks hamn gick det åt skogen när den fulla maskinisten, som dessutom kallades Wildgoose, valde full fart framåt i stället för back, och körde rakt upp på land i Battery park.

Destroyer reparerades och bogserades till Brasilien trots att den läckte som ett såll och höll på att sjunka. Under resan var knivslagsmål bland besättningen vardagshändelser.

Vad Destroyer egentligen hade i strid att göra är en gåta. Maskinen var till stora delar sönderrostad och torpedtuben var full med vatten och tång. Vid en provtur då båten skulle visas upp var ett maskinhaveri nära och någon torped kunde inte avlossas eftersom krutladdningen blev blöt.

Blev uppäten av en haj

Fiaskot var nära men Fock lyckades då pricka en boj ute i vattnet med en kanon på däck, ett enligt uppgift nära nog omöjligt skott. Destroyer godkändes för den brasilianska flottan, men olyckorna fortsatte av avlösa varandra.

Torpederna fungerade inte, skrovet höll på att brytas itu i hårt väder vid flera tillfällen och pudeln föll över bord och blev uppäten av en haj.

Destroyer var helt sönderrostad men reparerades oavbrutet för att kunna delta i striderna mot rebellerna. Till slut sjönk hon i hamnen eftersom matrosen som skulle passa länspumpen hade somnat på sin post. Nils Fock fick då en ny tjänst som vapenofficer på en annan torpedbåt.

I ett slag lyckades han torpedera rebellernas stora pansarkryssare men skottskadades och begärde, efter att han blivit frisk, permission.

Sköt guiden

Efter en tur till London för att inspektera en vapenleverans till Brasilien, gav han sig tillsammans med två vänner ut på en expedition i Paraguay. Hela sällskapet höll på att dö av vattenbrist i öknen Gran Chaco, men räddades i sista stund av indianer.

Under vandringen över bergskedjan mot Chile råkade de ut för en lavin och Focks vänner omkom. Den lokala guiden såg sin chans att lägga vantarna på all utrustning och försökte skjuta Fock. Det slutade dock med att Fock sköt guiden.

Från kuststaden Valparaiso åkte Fock ångbåt norrut längs Sydamerikas kust. Han passerade Panama och såg kanalen som då höll på att byggas. Han besökte även Jamaica och Kuba innan han kom tillbaka till England.

Där kolliderade ångbåten med en annan båt och skadades illa. Fock klarade sig som alltid även från det äventyret.

Flytt till Skultorp

Nils Fock hade fått bra betalt för sin tjänst hos den brasilianska regeringen och han fortsatte att resa i USA, England och Frankrike.

Han träffade en amerikanska, Mary Baily, de gifte sig och flyttade 1898 till Sverige och Skultorp där de köpte Sjötorps gård. Senare köpte paret en villa i Skövde.

Nils Fock dog i Skövde 1925 och Mary avled 1952 när hon var 85 år.

Tack vare Mary hamnade Nils Focks dagböcker, foton och brev hos Krigsarkivet i Stockholm. Nils skrev även en bok, ”På äventyr i Sydamerika”, 1920.

 

Källa: Liv och lust, biografiska essäer av Sten Niklasson.