10 feb 2016 18:00

11 feb 2016 09:27

26:an blev testväg åt Trafikverket

SKULTORP: Har undersökt hållbarhet och yta

Hur ser den optimala vägkonstruktionen ut, och hur balanserar man underliggande material, asfalt och ekonomi?
Väg 26 vid Skultorp har varit försöksväg i ett mångårigt projekt.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Inför att väg 26 invigdes 2005 gav Trafikverket i uppdrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att undersöka olika typer av vägkonstruktioner. Ett flertal provsträckor gjordes i ordning för att vägens hållbarhet och yta skulle kunna mätas.

Undersökningarna av hållbarheten kallas fallviktsmätningar och är helt enkelt ett belastningsprov på vägen.

– Vi simulerar ett tungt lastbilshjul som motsvarar fem tons hjullast, och vi mäter hur vägen fjädrar ner, säger Håkan Carlsson, projektledare på VTI.

De olika provsträckorna mättes vid två tillfällen, dels när vägen var helt ny, och dels efter nio år. Rapporten från mättillfällena publicerades nyligen.

På tre provsträckor användes olika typer av grusmaterial under asfalten och på en fjärde sträcka undersökte man om ett tjockare lager av grusmaterial kunde kompensera tunnare asfalt. Man utsåg även referenssträckor.

Optimala punkten

– Under den tunnare asfalten packades gruset också hårdare, vilket innebär mer arbete. Men det lyckades inte riktigt kompensera.

Hur mätningarna nu ska användas i praktiken är upp till Trafikverket.

– De tar med sig det här och kanske reviderar sin syn på hur mycket man kan minska asfaltsmängden. Även om det innebär mer arbete så är asfalten den dyra biten i ett vägarbete. Det handlar om att se var den optimala punkten ligger.

På teststräckan minskades asfaltsbeläggningen från vanliga 160 millimeter till 145.

Fallviktsmätningarna med de olika typerna av grus gjordes med tre olika storlekar på gruset.

Minst var bäst

– Gruslagret under asfalten består av stenar i olika storlekar. Sträckorna vi undersökte hade stenar i storleken 0–300 millimeter, 0–150 och 0–90. Det visade sig att det var den minsta storleken som var bäst.

Håkan Carlsson menar att även här handlar det om en avvägning mellan material och ekonomi.

– Väljer man 300 så behöver man inte krossa dem så mycket och det blir billigare. Men det finns då risk för kvalitetsbrister. Allt handlar om att hitta en lämplig sammansättning på en bra produkt.

Inför att väg 26 invigdes 2005 gav Trafikverket i uppdrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att undersöka olika typer av vägkonstruktioner. Ett flertal provsträckor gjordes i ordning för att vägens hållbarhet och yta skulle kunna mätas.

Undersökningarna av hållbarheten kallas fallviktsmätningar och är helt enkelt ett belastningsprov på vägen.

– Vi simulerar ett tungt lastbilshjul som motsvarar fem tons hjullast, och vi mäter hur vägen fjädrar ner, säger Håkan Carlsson, projektledare på VTI.

De olika provsträckorna mättes vid två tillfällen, dels när vägen var helt ny, och dels efter nio år. Rapporten från mättillfällena publicerades nyligen.

På tre provsträckor användes olika typer av grusmaterial under asfalten och på en fjärde sträcka undersökte man om ett tjockare lager av grusmaterial kunde kompensera tunnare asfalt. Man utsåg även referenssträckor.

Optimala punkten

– Under den tunnare asfalten packades gruset också hårdare, vilket innebär mer arbete. Men det lyckades inte riktigt kompensera.

Hur mätningarna nu ska användas i praktiken är upp till Trafikverket.

– De tar med sig det här och kanske reviderar sin syn på hur mycket man kan minska asfaltsmängden. Även om det innebär mer arbete så är asfalten den dyra biten i ett vägarbete. Det handlar om att se var den optimala punkten ligger.

På teststräckan minskades asfaltsbeläggningen från vanliga 160 millimeter till 145.

Fallviktsmätningarna med de olika typerna av grus gjordes med tre olika storlekar på gruset.

Minst var bäst

– Gruslagret under asfalten består av stenar i olika storlekar. Sträckorna vi undersökte hade stenar i storleken 0–300 millimeter, 0–150 och 0–90. Det visade sig att det var den minsta storleken som var bäst.

Håkan Carlsson menar att även här handlar det om en avvägning mellan material och ekonomi.

– Väljer man 300 så behöver man inte krossa dem så mycket och det blir billigare. Men det finns då risk för kvalitetsbrister. Allt handlar om att hitta en lämplig sammansättning på en bra produkt.