27 feb 2016 06:00

27 feb 2016 14:22

"Han var något alldeles extra"

30-ÅRSDAGEN: S-veteranen minns Palme

I dag för exakt 30 år sedan vaknade Sverige upp till beskedet att Olof Palme hade mördats.
– Det pratades om det överallt, var man än kom i Skövde, säger S-veteranen Jörgen Evertsson i en SLA-intervju.

Han blev väckt på natten till den 1 mars när en då okänd kvinna ringde honom.

– Det ringde på natten, det var en kvinna som var väldigt upprörd och jag trodde först att hon var onykter. Och så säger hon – Palme är skjuten. Han är död, berättar Evertsson.

Stor sorg

På tv fick Jörgen senare bekräftat att statsminister var död och i sin roll som ordförande för arbetarkommunen i Skövde fick han leda arbetet med att manifestera sorgen.

Partilokalen – som på den tiden låg på Rådhusgatan – öppnades under helgen och senare hölls även en minnesstund i kulturhuset.

Chocken över mordet präglade Skövde dagarna efteråt.

– Det pratades om det överallt, var man än kom. Många visste ju vem jag var och det togs upp av alla. Massa folk beklagade, även motståndarna, berättar Evertsson.

Vad kände du?

– Oändlig sorg. Jag tyckte Palme var något alldeles extra. Det var något fantastiskt vilken talare han var. Jag träffade honom rätt ofta och reste med honom under en valrörelse, vilket år det var nu var. Han ställde upp på de mesta möjliga saker. Han var inte rädd för att sticka ut hakan.

La Mano

Redan veckan efter mordet startade arbetet med att göra Liss Ericssons konstverk La Mano till ett minne över Olof Palme. En insamling startades för att köpa in konstverket.

Det placerades vid Kulturhuset, men är i dag flyttat till Tingshusparken. Nu blir det bostäder där och Evertsson tycker att det ska tillbaka till kulturhuset.

– Man har pratat om Boulogner, men jag tycker det ska tillbaka till Kulturhuset.

Jörgen Evertsson representerade Skövde arbetarekommun vid Olof Palmes begravning.

Begravningen

– Det var en något otroligt. Vilket polispådrag det var, båtar på Strömmen och poliser på Strömmen. All världens toppar var där, Arja Saijonama sjöng ju och det var knappt att hon klarade det, hon nästan började gråta.

– Begravningståget genom Stockholm var fullsmockat med folk och det var kallt som sjutton. Det var en sorgeupplevelse att veta att nu är det slut.

Han blev väckt på natten till den 1 mars när en då okänd kvinna ringde honom.

– Det ringde på natten, det var en kvinna som var väldigt upprörd och jag trodde först att hon var onykter. Och så säger hon – Palme är skjuten. Han är död, berättar Evertsson.

Stor sorg

På tv fick Jörgen senare bekräftat att statsminister var död och i sin roll som ordförande för arbetarkommunen i Skövde fick han leda arbetet med att manifestera sorgen.

Partilokalen – som på den tiden låg på Rådhusgatan – öppnades under helgen och senare hölls även en minnesstund i kulturhuset.

Chocken över mordet präglade Skövde dagarna efteråt.

– Det pratades om det överallt, var man än kom. Många visste ju vem jag var och det togs upp av alla. Massa folk beklagade, även motståndarna, berättar Evertsson.

Vad kände du?

– Oändlig sorg. Jag tyckte Palme var något alldeles extra. Det var något fantastiskt vilken talare han var. Jag träffade honom rätt ofta och reste med honom under en valrörelse, vilket år det var nu var. Han ställde upp på de mesta möjliga saker. Han var inte rädd för att sticka ut hakan.

La Mano

Redan veckan efter mordet startade arbetet med att göra Liss Ericssons konstverk La Mano till ett minne över Olof Palme. En insamling startades för att köpa in konstverket.

Det placerades vid Kulturhuset, men är i dag flyttat till Tingshusparken. Nu blir det bostäder där och Evertsson tycker att det ska tillbaka till kulturhuset.

– Man har pratat om Boulogner, men jag tycker det ska tillbaka till Kulturhuset.

Jörgen Evertsson representerade Skövde arbetarekommun vid Olof Palmes begravning.

Begravningen

– Det var en något otroligt. Vilket polispådrag det var, båtar på Strömmen och poliser på Strömmen. All världens toppar var där, Arja Saijonama sjöng ju och det var knappt att hon klarade det, hon nästan började gråta.

– Begravningståget genom Stockholm var fullsmockat med folk och det var kallt som sjutton. Det var en sorgeupplevelse att veta att nu är det slut.