29 feb 2016 04:00

29 feb 2016 04:00

Om en ledig dag som blev väldigt oledig

KRÖNIKA: PETRA LUNDGREN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Ibland jobbar jag sju dagar i rad. Det innebär en ledig måndag veckan därpå. Men ledig är egentligen helt fel ord. Dagen är ett uppsamlingsheat för allt jag inte gjort de senaste veckan. Förra veckan var det just en sådan ledig måndag. Den inleddes med rejält pass på gymmet i en och en halv timme. Sedan tänkte jag egentligen ha tagit det lite lugnt, men då hade ju disken svämmat över så mycket att jag inte ens kunde fixa lunch om jag inte tog hand om den först. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Sedan kunde jag steka mig en omelett. Ingen hade handlat så det var vad som erbjöds. Hittade en avokado som sett sina bättre dagar, keso som ännu inte gått ut och fetaost att liva upp det hela med.

Därefter tyckte jag att jag var värd att få softa lite i alla fall. Så jag slog mig ner i soffan och gav mig tio minuter att kolla klart på senaste avsnittet av 30 grader i februari för att kunna förstå vad som skulle hända i nästa som sändes samma dag.

Det hade varit skönt att ligga kvar i soffan. Men se det gick inte alls för då vaknade kommendanten i mig som med myndig och robotliknande stämma sa:

– Det är dags att städa!
 

 

Jag är lite som Pippi, jag får säga åt mig själv på skarpen, ibland lyder jag, ibland gör jag det inte. Nu gjorde jag det, för det var så dammigt att jag kedjenös. Eftersom jag gillar att slabba med vatten började jag med badrummet. Dock utan att ha skurborstar på fötterna.

Sedan var det bara resten kvar att städa men någon (jag) hade tydligen inte köpt hem något nytt att damma med varför någon (jag) fick ta till ett gammalt husmodersknep och koka disktrasan. I väntan på detta såg jag överfulla kassar i ett annat hörn av köket. Kassar med mjölkkartonger, tidningar och annat.

Så innan jag började damma tog jag mig en promenad med tre kassar bråte till återvinningen. Det enda roliga jag egentligen hade inplanerat den här dagen var en fika med en kompis klockan 15 och den hade naturligtvis avbokats på grund av ont i halsen (hennes hals). På vägen till och från återvinningen passerade jag fiket och kastade lystna blickar på kakorna där inne. Men kommendanten sa:

– Det finns fruktsallad hemma!

Rätt så elakt sagt tyckte jag. Men jag visste att det även fanns chips.
 

 

Väl hemma igen började jag damma ( och nysa). Jag fick en dammchock och var tvungen att sova på soffan en kvart till högt radioskrammel som jag inte orkade gå upp för att sänka. Sedan ringde Skägget och vi pratade så ovanligt länge så när vi pratat klart hade jag både dammat och fått fram dammsugaren. Och när jag dammsugit var denna ledig dag i oledighetens tecken praktiskt taget slut. Och jag med.

 

Hiss

Alla roliga improplaner för sommaren.

Diss

Att det är väldigt långt till sommaren.

 

Ibland jobbar jag sju dagar i rad. Det innebär en ledig måndag veckan därpå. Men ledig är egentligen helt fel ord. Dagen är ett uppsamlingsheat för allt jag inte gjort de senaste veckan. Förra veckan var det just en sådan ledig måndag. Den inleddes med rejält pass på gymmet i en och en halv timme. Sedan tänkte jag egentligen ha tagit det lite lugnt, men då hade ju disken svämmat över så mycket att jag inte ens kunde fixa lunch om jag inte tog hand om den först. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Sedan kunde jag steka mig en omelett. Ingen hade handlat så det var vad som erbjöds. Hittade en avokado som sett sina bättre dagar, keso som ännu inte gått ut och fetaost att liva upp det hela med.

Därefter tyckte jag att jag var värd att få softa lite i alla fall. Så jag slog mig ner i soffan och gav mig tio minuter att kolla klart på senaste avsnittet av 30 grader i februari för att kunna förstå vad som skulle hända i nästa som sändes samma dag.

Det hade varit skönt att ligga kvar i soffan. Men se det gick inte alls för då vaknade kommendanten i mig som med myndig och robotliknande stämma sa:

– Det är dags att städa!
 

 

Jag är lite som Pippi, jag får säga åt mig själv på skarpen, ibland lyder jag, ibland gör jag det inte. Nu gjorde jag det, för det var så dammigt att jag kedjenös. Eftersom jag gillar att slabba med vatten började jag med badrummet. Dock utan att ha skurborstar på fötterna.

Sedan var det bara resten kvar att städa men någon (jag) hade tydligen inte köpt hem något nytt att damma med varför någon (jag) fick ta till ett gammalt husmodersknep och koka disktrasan. I väntan på detta såg jag överfulla kassar i ett annat hörn av köket. Kassar med mjölkkartonger, tidningar och annat.

Så innan jag började damma tog jag mig en promenad med tre kassar bråte till återvinningen. Det enda roliga jag egentligen hade inplanerat den här dagen var en fika med en kompis klockan 15 och den hade naturligtvis avbokats på grund av ont i halsen (hennes hals). På vägen till och från återvinningen passerade jag fiket och kastade lystna blickar på kakorna där inne. Men kommendanten sa:

– Det finns fruktsallad hemma!

Rätt så elakt sagt tyckte jag. Men jag visste att det även fanns chips.
 

 

Väl hemma igen började jag damma ( och nysa). Jag fick en dammchock och var tvungen att sova på soffan en kvart till högt radioskrammel som jag inte orkade gå upp för att sänka. Sedan ringde Skägget och vi pratade så ovanligt länge så när vi pratat klart hade jag både dammat och fått fram dammsugaren. Och när jag dammsugit var denna ledig dag i oledighetens tecken praktiskt taget slut. Och jag med.

 

Hiss

Alla roliga improplaner för sommaren.

Diss

Att det är väldigt långt till sommaren.