02 jul 2016 06:00

02 jul 2016 06:00

Mycket sork i markerna = bra år för tornfalkar

SKÖVDE: Holkar lockade tillbaka utrotad rovfågel

Det är ett bra år för tornfalkar. Hittills har Skövde fågelklubb ringmärkt 60 ungar.
– Antalet varierar år från år, det är väldigt beroende av hur mycket sork det är i markerna, säger ordförande Kent-Ove Hvass.

Skövde fågelklubb har ringmärkt tornfalkar i ungefär 20 år och har cirka 35 holkar som medlemmarna åker ut och undersöker i maj månad.

– Är det ägg i då vet man att man får vänta i tre veckor minst innan ungarna är kläckta och tillräckligt stora för att kunna ringmärkas, berättar Kent-Ove Hvass.

Arbetet gör klubben ideellt och tornfalkarna ringmärks för att ha koll på hur det går för dem.

– Tornfalken var utrotad i Skaraborg slutet av 60-talet och början av 70-talet, de hade alla dött av miljögifter, framför allt kvicksilver. Det fanns inte en enda häckande här då, nu finns 150-200 par, mycket tack vare holkarna.

SLA följde med när Skövde fågelklubb skulle ringmärka tornfalksungar i två holkar på Skövde skjutfält. En stege sätts upp nedanför holken, Victor Tapper klättrar upp och hämtar ner ungarna i en hink. Hade honan varit i närheten så hade hon inte tyckt om det.

– Men det här att folk säger att man inte ska röra ungarna för att föräldrarna lämnar dem då, det är en myt, säger Jan Blom.

I denna holk är ungarna mellan sju och tio dagar och för små för att ringmärkas. De ska helst vara tolv till fjorton dagar så att inte ringen faller av benet. Så färden går vidare till nästa holk.

– Här är de stora, de har skitit på kanten, när de blir tillräckligt stora vänder de baken utåt. De kan vara för stora egentligen, vi får se. Problemet då är att de kan hoppa från holken, flaxa i väg en bit och då kan de vara luriga att hitta, säger Hvass.

En unge gör detta hopp, men hittas lätt. I rask takt ringmärks de fyra ungarna och den längsta armpennan på dem mäts. Resultatet skickas till Åke Abrahamsson i Falbygdens fågelklubb som vidarebefordrar det till Naturhistoriska riksmuseets ringmärkningscentral i Stockholm. Det är också dit numret på tornfalkar som hittas döda rapporteras.

– Då kan man få reda på när och var den var märkt och hur långt den flyttat, förklarar Blom.

Skövde fågelklubb har ringmärkt tornfalkar i ungefär 20 år och har cirka 35 holkar som medlemmarna åker ut och undersöker i maj månad.

– Är det ägg i då vet man att man får vänta i tre veckor minst innan ungarna är kläckta och tillräckligt stora för att kunna ringmärkas, berättar Kent-Ove Hvass.

Arbetet gör klubben ideellt och tornfalkarna ringmärks för att ha koll på hur det går för dem.

– Tornfalken var utrotad i Skaraborg slutet av 60-talet och början av 70-talet, de hade alla dött av miljögifter, framför allt kvicksilver. Det fanns inte en enda häckande här då, nu finns 150-200 par, mycket tack vare holkarna.

SLA följde med när Skövde fågelklubb skulle ringmärka tornfalksungar i två holkar på Skövde skjutfält. En stege sätts upp nedanför holken, Victor Tapper klättrar upp och hämtar ner ungarna i en hink. Hade honan varit i närheten så hade hon inte tyckt om det.

– Men det här att folk säger att man inte ska röra ungarna för att föräldrarna lämnar dem då, det är en myt, säger Jan Blom.

I denna holk är ungarna mellan sju och tio dagar och för små för att ringmärkas. De ska helst vara tolv till fjorton dagar så att inte ringen faller av benet. Så färden går vidare till nästa holk.

– Här är de stora, de har skitit på kanten, när de blir tillräckligt stora vänder de baken utåt. De kan vara för stora egentligen, vi får se. Problemet då är att de kan hoppa från holken, flaxa i väg en bit och då kan de vara luriga att hitta, säger Hvass.

En unge gör detta hopp, men hittas lätt. I rask takt ringmärks de fyra ungarna och den längsta armpennan på dem mäts. Resultatet skickas till Åke Abrahamsson i Falbygdens fågelklubb som vidarebefordrar det till Naturhistoriska riksmuseets ringmärkningscentral i Stockholm. Det är också dit numret på tornfalkar som hittas döda rapporteras.

– Då kan man få reda på när och var den var märkt och hur långt den flyttat, förklarar Blom.