19 jul 2016 21:35

19 jul 2016 22:15

Slåtter på gammalt vis

SKÖVDE: Slåtter med gamla metoder lockade i sommarvädret.

Det fina sommarvädret gjorde sitt till när ett 20-tal personer från trakten kring Lerdala besökte den gamla gårdsfastigheten Törestorp. På programmet stod slåtter med gamla metoder, lie, räfsa och hötjugor kom till användning när slåtterängen skulle fixas till.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Sedan ett 15-tal år har det varit en tradition att familjen Fransson bjuder in till slåtter på gården Törestorp, som ligger på kanten av Billingen ner mot Lerdala. Under tisdagen dök ett 20-tal personer upp för att delta i slåtterarbetet som utförs på det gamla sättet, med lie, räfsor och hötjugor.

– Jag och min bror Lennart äger gården, berättar Yngve Fransson, det var vår far som bodde här en gång i tiden men huset revs på 1930-talet så nu står vår jaktstuga här i stället. Hembygdsföreningen vill gärna komma hit och det är viktigt för att hålla i gång hantverket så därför är det en tradition nu att ha slåtter här, berättar Yngve.

Decirée Ryberg är en av dem som deltar i arbetet och hugger sig fram i det långa gräset med en lie.

– De är ganska besvärligt att få det bra, men det är en rolig tradition också, säger hon.

Arbetet går snabbt framåt när nyslipade liar i mer eller mindre vana händer svischar av gräset. Det märks att flera varit med förr om slåtter och de står redo med träräfsor och tjugor och snart är två höhässjor klara.

Den största delen på ängen tar dock hästen Doris och Mats Reist hand om med slåttermaskinen. Efter några varv runt ängen för Doris och maskinen ligger höet redo att hängas upp på hässjestörarna.

Familjen Weicker besöker slåttern på Törestorp för andra gången och tycker det är en skojig tradition.

– Jag har liat gräs sedan jag var åtta år och det är speciellt med det nyslagna höet som luktar så gott, säger Lotta Weicker. Sedan har vi ju med våra tre barn som hjälper till också.

Lillflickan Elise har dock fullt upp med att plocka smultron och gosa med en padda som hon hittat.

Men ingen slåtter utan ett ordentligt fika och Marianne Fransson hade bullat upp med både smörgås, bondkakor och kokkaffe. Till kaffet kunde man även lyssna till Inger Widhja som berättade om frieri- och bröllopstraditioner från förr i tiden.

Sedan ett 15-tal år har det varit en tradition att familjen Fransson bjuder in till slåtter på gården Törestorp, som ligger på kanten av Billingen ner mot Lerdala. Under tisdagen dök ett 20-tal personer upp för att delta i slåtterarbetet som utförs på det gamla sättet, med lie, räfsor och hötjugor.

– Jag och min bror Lennart äger gården, berättar Yngve Fransson, det var vår far som bodde här en gång i tiden men huset revs på 1930-talet så nu står vår jaktstuga här i stället. Hembygdsföreningen vill gärna komma hit och det är viktigt för att hålla i gång hantverket så därför är det en tradition nu att ha slåtter här, berättar Yngve.

Decirée Ryberg är en av dem som deltar i arbetet och hugger sig fram i det långa gräset med en lie.

– De är ganska besvärligt att få det bra, men det är en rolig tradition också, säger hon.

Arbetet går snabbt framåt när nyslipade liar i mer eller mindre vana händer svischar av gräset. Det märks att flera varit med förr om slåtter och de står redo med träräfsor och tjugor och snart är två höhässjor klara.

Den största delen på ängen tar dock hästen Doris och Mats Reist hand om med slåttermaskinen. Efter några varv runt ängen för Doris och maskinen ligger höet redo att hängas upp på hässjestörarna.

Familjen Weicker besöker slåttern på Törestorp för andra gången och tycker det är en skojig tradition.

– Jag har liat gräs sedan jag var åtta år och det är speciellt med det nyslagna höet som luktar så gott, säger Lotta Weicker. Sedan har vi ju med våra tre barn som hjälper till också.

Lillflickan Elise har dock fullt upp med att plocka smultron och gosa med en padda som hon hittat.

Men ingen slåtter utan ett ordentligt fika och Marianne Fransson hade bullat upp med både smörgås, bondkakor och kokkaffe. Till kaffet kunde man även lyssna till Inger Widhja som berättade om frieri- och bröllopstraditioner från förr i tiden.