13 sep 2017 06:00

13 sep 2017 06:00

Skövde HF går mot en oviss säsong

HANDBOLLSKRÖNIKA: Jan Larsson

2008 vann Skövde HF SM-guld. Kanske tjatigt att prata om det. Lätt att klubbens tidigare framgångar blir en börda för dagens upplaga. Storhetstider kommer och går och inför spelåret 2017/18 känns det som om SHF går mot en oviss säsong.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vi har vant oss vid att Skövde HF är ett pålitligt slutspelslag, så är det inte nu.

Okej, jag tror att lägstanivån ändå räcker till att laget tar en plats bland de åtta bästa, men bli inte förvånad över om att det kommer hänga på en skör tråd.

Historiskt sett har tränaren Magnus Frisk alltid haft en förmåga att utveckla sina lag under resans gång. Jag menar, lagen brukar alltid vara bättre på våren än när det hela drar i gång nu på höstkanten.

Det kommer säkert att bli tydligt den här säsongen. Skövde HF har blivit av med flera tongivande spelare och det vore nästan konstigt om det inte märktes att spelare som Sara Johansson (proffs i Danmark), Malin Larsson (slutat), Tilda Matthijs (proffs i Spanien), Sofia Berndtsson (slutat) är borta.

Sedan lär visst målvakten Viktoria Börjesson mest finnas med som en backup och ansvaret vilar tungt på Hanna Edvardsson som nu blir uttalad förstamålvakt.

Så under sin 24 säsong som tränare för Skövde HF står Magnus Frisk inför sin tuffaste utmaning på många år.

I damelit, eller SHE som ligan kallas nu mer, är det så tufft att missar man slutspel får man kvala för att hänga kvar. Här finns inget ingenmansland mellan slutspel och kval som på herrsidan. Här är det himmel eller helvete som gäller...

På tal om lag som tippas få kvala finns Skara HF i den kategorin. Inget konstigt med det, laget fick kvala sig kvar förra säsongen och har haft en stor spelaromsättning. Tränaren Andreas Johansson kommenterade på upptaktsträffen i veckan att det kändes som att börja om på ny kula.

Det verkar tufft, särskilt som det är andra året i eliten för Skara. Andra året som nästan alltid brukar vara tufft.

Men ok, kanske får man ihop det riktigt bra. Svårt att veta vad de nya spelarna går för så här innan allvaret börjat.

Hur som helst har jag mycket svårt att se att något av våra lag från Skaraborg skall ha kapacitet att blanda sig i toppstriden.

Det lär vara upplagt för H65 Höör och Sävehof. Jag tror inte att Lugi och Skuru kan utmana på allvar. Båda klubbarna har tappat ett antal duktiga spelare utomlands.

H65 har i egenskap av regerande svenska mästare tagit över favoritskapet från Sävehof. Partillelaget som vill ligga ganska lågt i förhandssnacket. Det är vi absolut inte vana vid när det gäller damlaget som dominerat stort. Mellan 2006 och 2017 vann laget tio SM-guld. Endast Skövde 2008 och H65 Höör 2017 har klarat att snuva dem på guldet.

Visst, spelare har försvunnit, men det känns ändå som det finns tillräcklig kvalité för att ta tillbaka guldet. Särskilt nu när SM-finalen kommer att spelas i Scandinavium i Göteborg.

Vi har vant oss vid att Skövde HF är ett pålitligt slutspelslag, så är det inte nu.

Okej, jag tror att lägstanivån ändå räcker till att laget tar en plats bland de åtta bästa, men bli inte förvånad över om att det kommer hänga på en skör tråd.

Historiskt sett har tränaren Magnus Frisk alltid haft en förmåga att utveckla sina lag under resans gång. Jag menar, lagen brukar alltid vara bättre på våren än när det hela drar i gång nu på höstkanten.

Det kommer säkert att bli tydligt den här säsongen. Skövde HF har blivit av med flera tongivande spelare och det vore nästan konstigt om det inte märktes att spelare som Sara Johansson (proffs i Danmark), Malin Larsson (slutat), Tilda Matthijs (proffs i Spanien), Sofia Berndtsson (slutat) är borta.

Sedan lär visst målvakten Viktoria Börjesson mest finnas med som en backup och ansvaret vilar tungt på Hanna Edvardsson som nu blir uttalad förstamålvakt.

Så under sin 24 säsong som tränare för Skövde HF står Magnus Frisk inför sin tuffaste utmaning på många år.

I damelit, eller SHE som ligan kallas nu mer, är det så tufft att missar man slutspel får man kvala för att hänga kvar. Här finns inget ingenmansland mellan slutspel och kval som på herrsidan. Här är det himmel eller helvete som gäller...

På tal om lag som tippas få kvala finns Skara HF i den kategorin. Inget konstigt med det, laget fick kvala sig kvar förra säsongen och har haft en stor spelaromsättning. Tränaren Andreas Johansson kommenterade på upptaktsträffen i veckan att det kändes som att börja om på ny kula.

Det verkar tufft, särskilt som det är andra året i eliten för Skara. Andra året som nästan alltid brukar vara tufft.

Men ok, kanske får man ihop det riktigt bra. Svårt att veta vad de nya spelarna går för så här innan allvaret börjat.

Hur som helst har jag mycket svårt att se att något av våra lag från Skaraborg skall ha kapacitet att blanda sig i toppstriden.

Det lär vara upplagt för H65 Höör och Sävehof. Jag tror inte att Lugi och Skuru kan utmana på allvar. Båda klubbarna har tappat ett antal duktiga spelare utomlands.

H65 har i egenskap av regerande svenska mästare tagit över favoritskapet från Sävehof. Partillelaget som vill ligga ganska lågt i förhandssnacket. Det är vi absolut inte vana vid när det gäller damlaget som dominerat stort. Mellan 2006 och 2017 vann laget tio SM-guld. Endast Skövde 2008 och H65 Höör 2017 har klarat att snuva dem på guldet.

Visst, spelare har försvunnit, men det känns ändå som det finns tillräcklig kvalité för att ta tillbaka guldet. Särskilt nu när SM-finalen kommer att spelas i Scandinavium i Göteborg.