25 jan 2016 06:00

25 jan 2016 09:41

Hon svingar träklubban

KOMMUNPOLITIK: Laila Neck (S) är fullmäktiges ordförande

Under hösten och vintern har SLA intervjuat en rad kvinnor på tunga politiska poster inom kommunpolitiken i Tibro. Vilka är de? Vad vill de?
I dag handlar det om fullmäktiges ordförande Laila Neck (S).
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vad fick dig att bli politiskt aktiv?

– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. Uppväxt i en familj med starka rötter i föreningsvärlden, fack- och nykterhetsrörelsen.

Vad är det som driver dig?

– Alla människors lika värde oavsett hudfärg, religionstillhörighet, kön, ålder, sexuell läggning och funktionshinder.

Vilken fråga brinner du mest för?

– Folkhälsan. Det är inte bara att äta morötter och jogga utan hur vi bygger samhället, grönområden, kulturutbud, kosten i skolan och till våra äldre, arbetstillfällen och trygga skolor med mera.

Din största utmaning just nu?

– Att få Tibroborna intresserade av kommunfullmäktige!

Vad skulle du vilja förändra i Tibro?

– Tibrobornas inställning till sin kommun, att man känner sig stolt över att vara en del av kommunen.

Växte upp i Lidköping

Laila växte upp och bodde i Lidköpings kommun fram till 1993, då hon träffade en inbiten Tibrobo och flyttade hit och gick med i partiet.

I dag är en av hennes viktigaste käpphästar att vitalisera fullmäktige och locka fler Tibrobor att intressera sig för kommunpolitik.

– Det tycker jag man ska göra. Vill man så kan man droppa in till oss under sammanträdets gång eller också följa oss live via länken på kommunens hemsida.

Laila är uppväxt i en familj med starka rötter i nykterhetsrörelsen och betonar att folkhälsa är konkret politik liksom mycket annat i vardagen:

– Ta skolmaten eller maten på äldreboendena. Det är politik!

Jobben är viktiga

Kulturfrågorna är också viktiga och, givetvis, arbetstillfällena för en kommun.

– Ja, jobben är oerhört viktiga för Tibro.

Laila om vikten av att skapa en attraktiv hemkommun och att våga sträcka på sig och vara en stolt Tibrobo:

– Det är man inte riktigt i Tibro tycker jag, man utstrålar i stället känslan av att vara en lillebror till Skövde. Men vi har så mycket att vara stolta över här i Tibro.

– Vi har ett väldigt stort föreningsliv för att vara en så pass liten kommun, vi har en underbar badsjö som lockar turister och vi är möbelkommunen Tibro med ett fantastiskt hantverkskunnande.

– Vi har så mycket att vara stolta över här i Tibro.

När Laila får frågan om vad som kan göra henne glad svarar hon:

– Det mesta! Solsken! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Det kan vara att man möts av ett leende på stan. Så det är inte så svårt attt göra mig glad ha ha.

Det som gör henne ledsen är framför allt när hon råkar på orättvisor:

– Ja, orättvisor som man ser och hör. Särskilt främlingsfientligheten mot vissa människor och när människor behandlas respektlös. Det gillar jag inte.

Stickar och läser

När Laila inte ägnar sig åt att svinga klubban i Tibro kommunfullmäktige och läsa in luntor med politiska handlingar sitter hon gärna och stickar, virkar och syr eller hälsar på sina två vuxna barn i Solna och Skåne.

Eller så läser hon en god bok:

– Jag kan rekommendera Karin Brunk Holmqvists ”Rapsbaggarna”. En smårolig bok om den lilla människan.

Vad fick dig att bli politiskt aktiv?

– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. Uppväxt i en familj med starka rötter i föreningsvärlden, fack- och nykterhetsrörelsen.

Vad är det som driver dig?

– Alla människors lika värde oavsett hudfärg, religionstillhörighet, kön, ålder, sexuell läggning och funktionshinder.

Vilken fråga brinner du mest för?

– Folkhälsan. Det är inte bara att äta morötter och jogga utan hur vi bygger samhället, grönområden, kulturutbud, kosten i skolan och till våra äldre, arbetstillfällen och trygga skolor med mera.

Din största utmaning just nu?

– Att få Tibroborna intresserade av kommunfullmäktige!

Vad skulle du vilja förändra i Tibro?

– Tibrobornas inställning till sin kommun, att man känner sig stolt över att vara en del av kommunen.

Växte upp i Lidköping

Laila växte upp och bodde i Lidköpings kommun fram till 1993, då hon träffade en inbiten Tibrobo och flyttade hit och gick med i partiet.

I dag är en av hennes viktigaste käpphästar att vitalisera fullmäktige och locka fler Tibrobor att intressera sig för kommunpolitik.

– Det tycker jag man ska göra. Vill man så kan man droppa in till oss under sammanträdets gång eller också följa oss live via länken på kommunens hemsida.

Laila är uppväxt i en familj med starka rötter i nykterhetsrörelsen och betonar att folkhälsa är konkret politik liksom mycket annat i vardagen:

– Ta skolmaten eller maten på äldreboendena. Det är politik!

Jobben är viktiga

Kulturfrågorna är också viktiga och, givetvis, arbetstillfällena för en kommun.

– Ja, jobben är oerhört viktiga för Tibro.

Laila om vikten av att skapa en attraktiv hemkommun och att våga sträcka på sig och vara en stolt Tibrobo:

– Det är man inte riktigt i Tibro tycker jag, man utstrålar i stället känslan av att vara en lillebror till Skövde. Men vi har så mycket att vara stolta över här i Tibro.

– Vi har ett väldigt stort föreningsliv för att vara en så pass liten kommun, vi har en underbar badsjö som lockar turister och vi är möbelkommunen Tibro med ett fantastiskt hantverkskunnande.

– Vi har så mycket att vara stolta över här i Tibro.

När Laila får frågan om vad som kan göra henne glad svarar hon:

– Det mesta! Solsken! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Det kan vara att man möts av ett leende på stan. Så det är inte så svårt attt göra mig glad ha ha.

Det som gör henne ledsen är framför allt när hon råkar på orättvisor:

– Ja, orättvisor som man ser och hör. Särskilt främlingsfientligheten mot vissa människor och när människor behandlas respektlös. Det gillar jag inte.

Stickar och läser

När Laila inte ägnar sig åt att svinga klubban i Tibro kommunfullmäktige och läsa in luntor med politiska handlingar sitter hon gärna och stickar, virkar och syr eller hälsar på sina två vuxna barn i Solna och Skåne.

Eller så läser hon en god bok:

– Jag kan rekommendera Karin Brunk Holmqvists ”Rapsbaggarna”. En smårolig bok om den lilla människan.