04 sep 2014 06:00

07 jan 2015 09:59

En långsiktig strategi behövs för att stötta unga

Tibro:

Vi hade förmånen att få lyssna till representanter för Tibro kommunstyrelse i Kroppetorp förra veckan och det som främst dröjer sig kvar hos mig vill jag dela med er.

Vi har många unga i Tibro som mår dåligt, långt fler procentuellt sett till folkmängden än riksgenomsnittet. Frågan varför det är så står obesvarad, men politikerna talade om en satsning med ökat samarbete mellan förskola, skola och socialtjänst för att tidigare fånga upp barn och familjer som behöver extra stöttning. Det är bra. Men det som verkligen behövs är en långsiktig och medveten strategi som kommer att kosta en hel del men som kommer att betala sig i längden, ett tvådelat förslag:

Färre barn i varje klass/grupp.

Minskade barngrupper är bra för alla barn och för pedagogerna som får förutsättning att göra det goda jobb de vill.

Kanske skulle Tibro kommun kunna vara nationsledande här? Ett maxtak för klass- och gruppstorlekar utifrån det optimala för inlärning och socialt välmående för alla? Det kräver bra och fler lokaler och fler pedagoger, men jag tror att vi är många som kan tänka sig höja skatten för en sådan satsning.

Fler vuxna runt barnen.

Många gånger har jag talat med barn och unga om mobbning, senast härom kvällen när jag talade med några unga vuxna som berättade om mobbning och utanförskap under skoltiden. Alla ungdomar jag talat med genom åren är överens om att mycket skulle kunna stävjas med fler synliga, tydliga vuxna som vågar reagera, stötta och vägleda. Min reflektion är att vi allt för ofta lämnar barn och unga åt sig själva och glömmer hur viktiga vi är som förebilder. Elevcoacherna på Nyboskolan gör ett jättejobb, men det behövs fler vuxna som bryr sig utanför klassrummen.

Vi som finns i föreningsliv och kyrka har stort ansvar och min uppmuntran till oss är att vi formar vår verksamhet så att alla får plats och att vi ger oss tid att lyssna och se var och en av de som kommer till oss. Det vore också intressant att tänka kring hur vi kan skapa nätverk som skydd och stöd kring de som är i behov av det. Våra politiker nämnde under kvällen sådana tankar och kanske kan vi hitta former tillsammans.

Tänk om vi om tio år kan säga att vi slöt upp runt våra unga och nu ser att de mår bättre, att det råder ett positivare klimat. Tibroandan kanske ska vara det som pedagogen John Dewey sa en gång: Det som den bäste förälder önskar sitt barn skall samhället önska alla barn.

AnnaCamilla Andersson

pastor i Kroppetorp

Vi hade förmånen att få lyssna till representanter för Tibro kommunstyrelse i Kroppetorp förra veckan och det som främst dröjer sig kvar hos mig vill jag dela med er.

Vi har många unga i Tibro som mår dåligt, långt fler procentuellt sett till folkmängden än riksgenomsnittet. Frågan varför det är så står obesvarad, men politikerna talade om en satsning med ökat samarbete mellan förskola, skola och socialtjänst för att tidigare fånga upp barn och familjer som behöver extra stöttning. Det är bra. Men det som verkligen behövs är en långsiktig och medveten strategi som kommer att kosta en hel del men som kommer att betala sig i längden, ett tvådelat förslag:

Färre barn i varje klass/grupp.

Minskade barngrupper är bra för alla barn och för pedagogerna som får förutsättning att göra det goda jobb de vill.

Kanske skulle Tibro kommun kunna vara nationsledande här? Ett maxtak för klass- och gruppstorlekar utifrån det optimala för inlärning och socialt välmående för alla? Det kräver bra och fler lokaler och fler pedagoger, men jag tror att vi är många som kan tänka sig höja skatten för en sådan satsning.

Fler vuxna runt barnen.

Många gånger har jag talat med barn och unga om mobbning, senast härom kvällen när jag talade med några unga vuxna som berättade om mobbning och utanförskap under skoltiden. Alla ungdomar jag talat med genom åren är överens om att mycket skulle kunna stävjas med fler synliga, tydliga vuxna som vågar reagera, stötta och vägleda. Min reflektion är att vi allt för ofta lämnar barn och unga åt sig själva och glömmer hur viktiga vi är som förebilder. Elevcoacherna på Nyboskolan gör ett jättejobb, men det behövs fler vuxna som bryr sig utanför klassrummen.

Vi som finns i föreningsliv och kyrka har stort ansvar och min uppmuntran till oss är att vi formar vår verksamhet så att alla får plats och att vi ger oss tid att lyssna och se var och en av de som kommer till oss. Det vore också intressant att tänka kring hur vi kan skapa nätverk som skydd och stöd kring de som är i behov av det. Våra politiker nämnde under kvällen sådana tankar och kanske kan vi hitta former tillsammans.

Tänk om vi om tio år kan säga att vi slöt upp runt våra unga och nu ser att de mår bättre, att det råder ett positivare klimat. Tibroandan kanske ska vara det som pedagogen John Dewey sa en gång: Det som den bäste förälder önskar sitt barn skall samhället önska alla barn.

AnnaCamilla Andersson

pastor i Kroppetorp

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.