19 sep 2014 06:02

07 jan 2015 10:19

Sju-klövern får skylla sig själva

valet:

Valresultatet överraskar en del med SD:s framgångar men 780 000 individer trotsade storstadsmediernas skrämselpropaganda, vågade se samhällets problem och tänkte själva.

Man har helt enkelt straffat sju-klövern som konsekvent vägrat debattera den havererade integrationspolitiken som ju är SD:s paradgren.

Men det är så mycket mer än bara missnöje med avsaknad invandringspolitik och fiaskoartad integrationspolitik. Den bortglömda glesbygden där servicen successivt har försvunnit, storstadsfixering kring våra medier osv är också en del i detta. För att inte tala om den helt havererade rovdjurspolitiken där vargtillväxten nu är bortom all kontroll ibland annat Bergslagen. Rovdjursrivna får och nötkreatur samt dödade jakthundar i mängder är bara ett exempel. Det tillhör tyvärr vardagen numera. De som valt denna livsstil med landet och jakten är övergivna av våra politiker. Fagra löften om reglerad vargjakt blev bara tomt prat. Ur detta föds missnöje och rent av hat mot etablissemanget. Ja, rent av tankar på att begå lagbrott och illegal jakt för att freda sig och sina djur – är det så vi vill ha det?

Aldrig någonsin har avståndet mellan stad och landsbygd varit större, aldrig någonsin har misstron mot den förda landsbygdspolitiken varit större.

Då SD som enda parti kan anses vara oskyldiga till den beskrivna situationen (bara fyra år i riksdagen, ej i regeringsställning) blir det ju de som får dessa människors röst – hur svårt kan det vara att förstå detta?

Det är därför med stigande oro man nu undrar hur det skall bli om Miljöpartiet får inflytande över jakt och landsbygdsfrågor. Kommer klyftan växa än mer? Kommer den kommande regeringen våga prata om integrationsfrågor och invandring eller skall SD tystas som vanligt?

Varför är det så himla farligt att i Sverige inte vara överens om allt – men ändå kunna föra ett sakligt resonemang i frågorna? Sopa under mattan kan man göra ett tag, men till slut kommer skiten fram.

Om man är för en något mer återhållsam invandring men i grunden är positiv till detta – vilket politiskt alternativ hade vi då i valet förutom SD?

Det är en ynkedom och näst intill skrattretande när man ser 7-klöverna tävla i att ta avstånd från demokratiskt valda SD och inte ens vill samarbeta i en endaste fråga.

Personligen tar jag då automatiskt parti för den mobbade och utsatte sverigedemokraten. Storstadsmedias och andra politikers så kallade tolerans mot oliktänkande är ju rena struntpratet som saknar all relevans.

F d sju-klöverpartist

Valresultatet överraskar en del med SD:s framgångar men 780 000 individer trotsade storstadsmediernas skrämselpropaganda, vågade se samhällets problem och tänkte själva.

Man har helt enkelt straffat sju-klövern som konsekvent vägrat debattera den havererade integrationspolitiken som ju är SD:s paradgren.

Men det är så mycket mer än bara missnöje med avsaknad invandringspolitik och fiaskoartad integrationspolitik. Den bortglömda glesbygden där servicen successivt har försvunnit, storstadsfixering kring våra medier osv är också en del i detta. För att inte tala om den helt havererade rovdjurspolitiken där vargtillväxten nu är bortom all kontroll ibland annat Bergslagen. Rovdjursrivna får och nötkreatur samt dödade jakthundar i mängder är bara ett exempel. Det tillhör tyvärr vardagen numera. De som valt denna livsstil med landet och jakten är övergivna av våra politiker. Fagra löften om reglerad vargjakt blev bara tomt prat. Ur detta föds missnöje och rent av hat mot etablissemanget. Ja, rent av tankar på att begå lagbrott och illegal jakt för att freda sig och sina djur – är det så vi vill ha det?

Aldrig någonsin har avståndet mellan stad och landsbygd varit större, aldrig någonsin har misstron mot den förda landsbygdspolitiken varit större.

Då SD som enda parti kan anses vara oskyldiga till den beskrivna situationen (bara fyra år i riksdagen, ej i regeringsställning) blir det ju de som får dessa människors röst – hur svårt kan det vara att förstå detta?

Det är därför med stigande oro man nu undrar hur det skall bli om Miljöpartiet får inflytande över jakt och landsbygdsfrågor. Kommer klyftan växa än mer? Kommer den kommande regeringen våga prata om integrationsfrågor och invandring eller skall SD tystas som vanligt?

Varför är det så himla farligt att i Sverige inte vara överens om allt – men ändå kunna föra ett sakligt resonemang i frågorna? Sopa under mattan kan man göra ett tag, men till slut kommer skiten fram.

Om man är för en något mer återhållsam invandring men i grunden är positiv till detta – vilket politiskt alternativ hade vi då i valet förutom SD?

Det är en ynkedom och näst intill skrattretande när man ser 7-klöverna tävla i att ta avstånd från demokratiskt valda SD och inte ens vill samarbeta i en endaste fråga.

Personligen tar jag då automatiskt parti för den mobbade och utsatte sverigedemokraten. Storstadsmedias och andra politikers så kallade tolerans mot oliktänkande är ju rena struntpratet som saknar all relevans.

F d sju-klöverpartist

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.