26 sep 2014 06:00

07 jan 2015 10:20

Statliga jobb – men inte för landsbygden?

Statliga jobb skapar sysselsättning och skattekraft. Landsbygden har hittills missgynnats i fördelningen. Sedan år 2000 har de statliga jobben på landsbygden minskat medan de ökat i stadskommuner.

På senare tid har vi uppmärksammat två förändringar: Skatteverkets flytt av 40 jobb från Mora till Falun och nedläggning av kontoret i Åmål till förmån för Karlstad, och Trafikverkets utredning av trafikledningen med koncentration till fyra orter, där den lilla kommunen Ånge skulle förlora 50 jobb.

För statliga jobb ses Stockholm ofta som enda placering. Det är knappast det överhettade storstadsområdet som behöver denna draghjälp. Om fördelningen skulle ske på basis av var folk bor, skulle övriga landet få tiotusentals nya jobb. Lägre kostnadsnivå ute i landet ger dessutom besparingar för staten.

Sveriges välstånd bygger på att hela landet lever. Många statliga jobb når aldrig landsbygden och de som finns försvinner. Sverige avfolkas utanför stadsområdena. Kommuner och landsting får svårare att behålla arbetskraft, när sysselsättning saknas för den andra familjeförsörjaren. Staten måste därför styra lokaliseringen, så att även landsbygden kan leva och växa. Staten har makten och ansvaret att se till att en rimlig del av de statliga jobben finns på landsbygden.

De som bor på landsbygden förväntas också ofta vara entreprenörer och egna företagare. En närhet till myndigheter är helt nödvändig för att få allt att fungera.

Vi blir djupt oroade av synen på Sverige, när utredningar slår fast att myndigheter måste placeras i Stockholm, då kompetens anses saknas på alla andra ställen i Sverige. Så formulerades det i utredningen om ett samlat stöd för upphandling. En verksamhet som i allra högsta grad bedrivs i samtliga svenska kommuner och som skulle lämpa sig väl att placeras ute i landet.

Peter Lindroth

ordförande, SmåKom

Kerstin Sjöström

vice ordförande, SmåKom

Statliga jobb skapar sysselsättning och skattekraft. Landsbygden har hittills missgynnats i fördelningen. Sedan år 2000 har de statliga jobben på landsbygden minskat medan de ökat i stadskommuner.

På senare tid har vi uppmärksammat två förändringar: Skatteverkets flytt av 40 jobb från Mora till Falun och nedläggning av kontoret i Åmål till förmån för Karlstad, och Trafikverkets utredning av trafikledningen med koncentration till fyra orter, där den lilla kommunen Ånge skulle förlora 50 jobb.

För statliga jobb ses Stockholm ofta som enda placering. Det är knappast det överhettade storstadsområdet som behöver denna draghjälp. Om fördelningen skulle ske på basis av var folk bor, skulle övriga landet få tiotusentals nya jobb. Lägre kostnadsnivå ute i landet ger dessutom besparingar för staten.

Sveriges välstånd bygger på att hela landet lever. Många statliga jobb når aldrig landsbygden och de som finns försvinner. Sverige avfolkas utanför stadsområdena. Kommuner och landsting får svårare att behålla arbetskraft, när sysselsättning saknas för den andra familjeförsörjaren. Staten måste därför styra lokaliseringen, så att även landsbygden kan leva och växa. Staten har makten och ansvaret att se till att en rimlig del av de statliga jobben finns på landsbygden.

De som bor på landsbygden förväntas också ofta vara entreprenörer och egna företagare. En närhet till myndigheter är helt nödvändig för att få allt att fungera.

Vi blir djupt oroade av synen på Sverige, när utredningar slår fast att myndigheter måste placeras i Stockholm, då kompetens anses saknas på alla andra ställen i Sverige. Så formulerades det i utredningen om ett samlat stöd för upphandling. En verksamhet som i allra högsta grad bedrivs i samtliga svenska kommuner och som skulle lämpa sig väl att placeras ute i landet.

Peter Lindroth

ordförande, SmåKom

Kerstin Sjöström

vice ordförande, SmåKom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.