06 okt 2014 06:01

23 jan 2015 15:51

Lången håller på att omvandlas till en stinkande pöl

Sjön Lången:

Anders Lövgren efterlyser en handlingsplan för sjön Lången. Så gjorde jag också via en insändare i SLA den 21 maj 1999. Ingenting har hänt mer än att sjön Lången i snabbare takt omvandlas till en stinkande pöl med badförbud och fiskdöd som följd.

Hur kan jag vara så säker på det?

Jag blev bekant med sjön Lången i slutet av 1950-talet med anledning av en tjänst hos Skogsvårdsstyrelsen i Mariestad, som inköpt fastigheten Sparresäter i Lerdala i syfte att bygga upp en skogsbruksskola för utbildning av blivande skogsarbetare, jord/skogsbrukare och blivande skogstekniker. Fastigheten Sparresäter var delägare i sjön Lången med cirka 20 procent.

Jag blev tidigt bekant med Bertil Lyberg, som bodde vid Melldala. Bertil hade varit arrendator på Sparresäter under 1930-talet och var väl bekant med fisket i sjön Lången.

Vi lade ofta långrev för ål. Bertil sade: Du ska lägga reven från Nolängsåns mynning till Sparresäterbadet och sedan tvärs över sjön mot slagghögarna på Dämman. Det blev en rev på cirka 2 000 meter med cirka 200 krok betade med mört eller löja. Fångsten ett 20-tal fina ålar (ingen mindre än ett halvt kilo), några abborrar, gäddor, någon gös och en gång en asp på cirka 5 kg.

Att idag lägga en sådan långrev är helt omöjligt på grund av alla olika vattenväxter.

På den tiden var det gott om bladvass i söder, öster och vid utloppet i norr. Nate i form av ålnate, vattenslinga, gäddnate och axslinga fanns inte förutom på en liten yta utanför Lerdala gårds strand.

Näckrosor fanns på grundvattnet längst i söder och vid utloppet i norr.

Under 1970- till 1980-talet såg man hur vattenväxterna började breda ut sig i sjön. När jag skrev min insändare 1999 var två tredjedelar av sjön beväxt med olika vattenväxter.

Man skyller problemen med igenväxning i sjön Lången på vattenståndet. Det har säkert viss betydelse, så även en del bristfälliga avlopp från en del fastigheter runt sjön, men den stora boven i dramat är naturligtvis den kraftigt ökande tillförseln av olika gödningsämnen från jordbruksfastigheter med extremt täta djurbesättningarna i anslutning till tillrinningsområdena för sjön Lången.

Lerdalabygden inklusive Berg torde ha en av landets tätaste tamdjursbesättningar.

Att en 9000 år gammal sjö på de senaste sextio åren utvecklats till en snabbt igenväxande sjö är beklagligt. Vad kommer kommande generationer säga om det, om ingenting görs?

Som jag skrev i min insändare 1999 bör Skövde kommuns ekolog samla alla goda krafter för att utarbeta en handlingsplan för sjön Långens räddning.

Stig Lidén

Anders Lövgren efterlyser en handlingsplan för sjön Lången. Så gjorde jag också via en insändare i SLA den 21 maj 1999. Ingenting har hänt mer än att sjön Lången i snabbare takt omvandlas till en stinkande pöl med badförbud och fiskdöd som följd.

Hur kan jag vara så säker på det?

Jag blev bekant med sjön Lången i slutet av 1950-talet med anledning av en tjänst hos Skogsvårdsstyrelsen i Mariestad, som inköpt fastigheten Sparresäter i Lerdala i syfte att bygga upp en skogsbruksskola för utbildning av blivande skogsarbetare, jord/skogsbrukare och blivande skogstekniker. Fastigheten Sparresäter var delägare i sjön Lången med cirka 20 procent.

Jag blev tidigt bekant med Bertil Lyberg, som bodde vid Melldala. Bertil hade varit arrendator på Sparresäter under 1930-talet och var väl bekant med fisket i sjön Lången.

Vi lade ofta långrev för ål. Bertil sade: Du ska lägga reven från Nolängsåns mynning till Sparresäterbadet och sedan tvärs över sjön mot slagghögarna på Dämman. Det blev en rev på cirka 2 000 meter med cirka 200 krok betade med mört eller löja. Fångsten ett 20-tal fina ålar (ingen mindre än ett halvt kilo), några abborrar, gäddor, någon gös och en gång en asp på cirka 5 kg.

Att idag lägga en sådan långrev är helt omöjligt på grund av alla olika vattenväxter.

På den tiden var det gott om bladvass i söder, öster och vid utloppet i norr. Nate i form av ålnate, vattenslinga, gäddnate och axslinga fanns inte förutom på en liten yta utanför Lerdala gårds strand.

Näckrosor fanns på grundvattnet längst i söder och vid utloppet i norr.

Under 1970- till 1980-talet såg man hur vattenväxterna började breda ut sig i sjön. När jag skrev min insändare 1999 var två tredjedelar av sjön beväxt med olika vattenväxter.

Man skyller problemen med igenväxning i sjön Lången på vattenståndet. Det har säkert viss betydelse, så även en del bristfälliga avlopp från en del fastigheter runt sjön, men den stora boven i dramat är naturligtvis den kraftigt ökande tillförseln av olika gödningsämnen från jordbruksfastigheter med extremt täta djurbesättningarna i anslutning till tillrinningsområdena för sjön Lången.

Lerdalabygden inklusive Berg torde ha en av landets tätaste tamdjursbesättningar.

Att en 9000 år gammal sjö på de senaste sextio åren utvecklats till en snabbt igenväxande sjö är beklagligt. Vad kommer kommande generationer säga om det, om ingenting görs?

Som jag skrev i min insändare 1999 bör Skövde kommuns ekolog samla alla goda krafter för att utarbeta en handlingsplan för sjön Långens räddning.

Stig Lidén

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.