17 okt 2014 06:01

23 jan 2015 15:30

Inga pengar till att leva

:

I morse vaknade jag med samma klump i magen som jag somnade med i går kväll. Klumpen som jag alltid somnar med – och vaknar med. Jag ser ingen glädje i att vakna. Jag är så trött. Sliten. Den riktiga glädjen finns sällan där. De antidepressiva medicinerna vekar inte hjälpa längre. Jag har ätit dem i flera år. Tillsammans med alla andra mediciner för de kroniska sjukdomar jag har och som jag haft sedan jag var mycket liten. Det vill säga – jag tar medicinerna när jag har dem hemma. När jag har haft råd att hämta ut dem. Det är inte alltid. Man får prioritera och då går egenvård bort. Barnen och deras behov går alltid först. Att jag kan servera åtminstone ett mål mat om dagen ...

Min dotter var hemma från skolan i förrgår. Klassen skulle på utflykt och jag hade inte möjlighet att köpa det fika hon önskade sig; riskakor och festis. Hon blev inte arg, men vi blev båda ledsna och hon kände, liksom jag, att denna lilla sak lades ovanpå andra bördor och det brast för oss.

Jag känner mig som årtiondets sämsta förälder! Dålig ekonomi och ständig oro årets alla dagar gör människor sjuka. Otillräcklighet som människa, en känsla av att man är fullständigt värdelös.

Min ohälsa drabbar barnen dubbelt upp. Inga fritidsaktiviteter som kostar, bara kläder och skor från second hand, inga semesterresor eller andra nöjen. Någon enda gång går vi till badhuset. Då tar jag mig råd. Någon gång vartannat år går vi på bio; jag tar mig råd.

Vårt hem håller på att rasa ihop – snart känns det lyxigare att bo i en husvagn. Eller i en koja i skogen. Och snart blir vi nog nödgade till detta. Jag ligger efter med hyran sedan lång tid tillbaka. Jag betalar varje månad, men ligger en månad efter. Jag har turen att bo i en stor och välvillig bostadsförening, men breven med hot om avhysning finns ofta med bland posten. Att leva med detta hot över sig, är tärande. Jag har inget att spara in på. Köper den billigaste maten som ändå bör innehålla någon näring. Vi har inga aktiviteter jag kan välja bort, inga saker att sälja. Klädkontot är minimalt och jag avstår från exempelvis tandvård. Att tänderna hos mig är i mycket dåligt skick, får jag leva med.

Med all säkerhet finns det folk som ifrågasätter varför jag skaffat barn, när jag inte kan försörja dem. Till dem vill jag säga, att livssituationen kan förändras över en dag! Man kan inte styra sitt liv helt och hållet. Man kan inte avsäga sig sjukdom, eller andra svåra otippade händelser. När min man och jag fick våra två flickor, med kort mellanrum, såg tillvaron ljus och glad ut. Men detta fick inte bestå. Olyckor sker. Sorg är en del av livet, och för vissa människor följer annan olycka med i spåren av detta, såsom dålig ekonomi.

Snart är det jul. För många familjer årets svåraste tid och ingen glad högtid alls! Och nej, jag får ingen hjälp av till exempel socialen. Vi bor för stort och dyrt, men jag får inget annat boende eftersom jag har skulder (efter förlustförsäljning av villa för många år sedan plus CSN-skuld). Jag blir stoppad direkt. Moment 22.

Ja, så här har jag och mina älskade barn det och många, många med oss! Jag är ingen dålig mamma, men jag känner mig som en sådan. Barnen är duktiga i skolan, är snälla och ”välartade”. De blir överösta av kärlek och bekräftelse, men ibland önskar jag inget högre än att kunna ta med dem på restaurang, eller en liten semestertripp.

Trött mamma

I morse vaknade jag med samma klump i magen som jag somnade med i går kväll. Klumpen som jag alltid somnar med – och vaknar med. Jag ser ingen glädje i att vakna. Jag är så trött. Sliten. Den riktiga glädjen finns sällan där. De antidepressiva medicinerna vekar inte hjälpa längre. Jag har ätit dem i flera år. Tillsammans med alla andra mediciner för de kroniska sjukdomar jag har och som jag haft sedan jag var mycket liten. Det vill säga – jag tar medicinerna när jag har dem hemma. När jag har haft råd att hämta ut dem. Det är inte alltid. Man får prioritera och då går egenvård bort. Barnen och deras behov går alltid först. Att jag kan servera åtminstone ett mål mat om dagen ...

Min dotter var hemma från skolan i förrgår. Klassen skulle på utflykt och jag hade inte möjlighet att köpa det fika hon önskade sig; riskakor och festis. Hon blev inte arg, men vi blev båda ledsna och hon kände, liksom jag, att denna lilla sak lades ovanpå andra bördor och det brast för oss.

Jag känner mig som årtiondets sämsta förälder! Dålig ekonomi och ständig oro årets alla dagar gör människor sjuka. Otillräcklighet som människa, en känsla av att man är fullständigt värdelös.

Min ohälsa drabbar barnen dubbelt upp. Inga fritidsaktiviteter som kostar, bara kläder och skor från second hand, inga semesterresor eller andra nöjen. Någon enda gång går vi till badhuset. Då tar jag mig råd. Någon gång vartannat år går vi på bio; jag tar mig råd.

Vårt hem håller på att rasa ihop – snart känns det lyxigare att bo i en husvagn. Eller i en koja i skogen. Och snart blir vi nog nödgade till detta. Jag ligger efter med hyran sedan lång tid tillbaka. Jag betalar varje månad, men ligger en månad efter. Jag har turen att bo i en stor och välvillig bostadsförening, men breven med hot om avhysning finns ofta med bland posten. Att leva med detta hot över sig, är tärande. Jag har inget att spara in på. Köper den billigaste maten som ändå bör innehålla någon näring. Vi har inga aktiviteter jag kan välja bort, inga saker att sälja. Klädkontot är minimalt och jag avstår från exempelvis tandvård. Att tänderna hos mig är i mycket dåligt skick, får jag leva med.

Med all säkerhet finns det folk som ifrågasätter varför jag skaffat barn, när jag inte kan försörja dem. Till dem vill jag säga, att livssituationen kan förändras över en dag! Man kan inte styra sitt liv helt och hållet. Man kan inte avsäga sig sjukdom, eller andra svåra otippade händelser. När min man och jag fick våra två flickor, med kort mellanrum, såg tillvaron ljus och glad ut. Men detta fick inte bestå. Olyckor sker. Sorg är en del av livet, och för vissa människor följer annan olycka med i spåren av detta, såsom dålig ekonomi.

Snart är det jul. För många familjer årets svåraste tid och ingen glad högtid alls! Och nej, jag får ingen hjälp av till exempel socialen. Vi bor för stort och dyrt, men jag får inget annat boende eftersom jag har skulder (efter förlustförsäljning av villa för många år sedan plus CSN-skuld). Jag blir stoppad direkt. Moment 22.

Ja, så här har jag och mina älskade barn det och många, många med oss! Jag är ingen dålig mamma, men jag känner mig som en sådan. Barnen är duktiga i skolan, är snälla och ”välartade”. De blir överösta av kärlek och bekräftelse, men ibland önskar jag inget högre än att kunna ta med dem på restaurang, eller en liten semestertripp.

Trött mamma

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.