27 okt 2014 04:00

23 jan 2015 15:52

Idrotten prioriterades ner ännu en gång

Det var dystert för idrotten i torsdags när den röd-gröna regeringen lade fram budgeten. Av Socialdemokraternas vallöfte om en höjning av anslaget med 270 miljoner kronor blev det inget alls. Oförändrade nivåer är det som gäller, åtminstone under det närmaste budgetåret.

Den nya idrottsministern Gabriel Wickström konstaterade att det inte gick att höja, men att målet om att göra det under mandatperioden ligger fast. Det osar bränt valfläsk lång väg. Vad vet vi i dag om vad som kommer emellan nästa gång?

Bara konstatera att idrottsfrågor kommer långt ner på agendan i dessa sammanhang. Att idrotten inte har någon egen minister visar också att det inte är särskilt prioriterat. Wikström ansvarar förutom idrotten även för folkhälsa och sjukvårdsfrågor.

Att idrottsrörelsen har 2,8 miljoner medlemmar och engagerar 650 000 ledare i 70 specialförbund som administrerar runt 250 idrotter väger lätt i sammanhanget.

Om de ideella ledarna skulle avlönas på en nivå med en outbildad fritidsledare hade det enligt Riksidrottsförbundets beräkningar kostat 20 miljarder om året. Inga stora pengar kan tyckas i en statsbudget för 2015 med beräknade utgifter på 886 miljarder kronor, men ändå nog så viktigt eftersom jag anser att en välmående idrottsrörelse är bra för hela samhället.

Nu pratas det om att skära ner det lokala aktivitetsstödet (som baseras på antalet sammankomster där deltagarna är mellan 7 och 25 år) till föreningar med 30 miljoner kronor, från 630 till 600. Inga bra signaler till idrottsrörelsen där många redan i dag suckar tungt över diverse avgifter som klubbarna anser sig behöva ta ut. Ungdomsidrott riskerar i ännu högre grad bli en plånboksfråga.

Sedan skall man dock inte blunda för att även idrottsföreningarna själva bör ta sig en funderare på om de använder resurserna rätt. Här finns det säkert en del att göra.

I fredagskväll kändes dock det här med pengar och poäng helt oväsentligt när Lugis Joacim Erntsson segnade och fick hjärtstillestånd under matchen mot Kristianstad. Nu räddades han liv tack vare en snabb insats. Tillbudet aktualiserar ännu en gång frågan om det här med tillgänglighet av hjärtstartare på idrottsanläggningar, arbetsplatser och offentliga miljöer. Dessutom vikten av regelbundna hälsokontroller för idrottare. I dag finns en rekommendation att alla idrottande 15-åringar skall ta EKG, men det är inte obligatoriskt. I hur stor omfattning sker det?

Här finns det exempel på att det är mer noggrant i flera andra länder.

Detta måste också räknas in när resurser till idrotten fördelas och viktiga frågor för det medicinska råd som under den förra mandatperioden inrättades på Riksidrottsförbundet.

Den nya idrottsministern Gabriel Wickström konstaterade att det inte gick att höja, men att målet om att göra det under mandatperioden ligger fast. Det osar bränt valfläsk lång väg. Vad vet vi i dag om vad som kommer emellan nästa gång?

Bara konstatera att idrottsfrågor kommer långt ner på agendan i dessa sammanhang. Att idrotten inte har någon egen minister visar också att det inte är särskilt prioriterat. Wikström ansvarar förutom idrotten även för folkhälsa och sjukvårdsfrågor.

Att idrottsrörelsen har 2,8 miljoner medlemmar och engagerar 650 000 ledare i 70 specialförbund som administrerar runt 250 idrotter väger lätt i sammanhanget.

Om de ideella ledarna skulle avlönas på en nivå med en outbildad fritidsledare hade det enligt Riksidrottsförbundets beräkningar kostat 20 miljarder om året. Inga stora pengar kan tyckas i en statsbudget för 2015 med beräknade utgifter på 886 miljarder kronor, men ändå nog så viktigt eftersom jag anser att en välmående idrottsrörelse är bra för hela samhället.

Nu pratas det om att skära ner det lokala aktivitetsstödet (som baseras på antalet sammankomster där deltagarna är mellan 7 och 25 år) till föreningar med 30 miljoner kronor, från 630 till 600. Inga bra signaler till idrottsrörelsen där många redan i dag suckar tungt över diverse avgifter som klubbarna anser sig behöva ta ut. Ungdomsidrott riskerar i ännu högre grad bli en plånboksfråga.

Sedan skall man dock inte blunda för att även idrottsföreningarna själva bör ta sig en funderare på om de använder resurserna rätt. Här finns det säkert en del att göra.

I fredagskväll kändes dock det här med pengar och poäng helt oväsentligt när Lugis Joacim Erntsson segnade och fick hjärtstillestånd under matchen mot Kristianstad. Nu räddades han liv tack vare en snabb insats. Tillbudet aktualiserar ännu en gång frågan om det här med tillgänglighet av hjärtstartare på idrottsanläggningar, arbetsplatser och offentliga miljöer. Dessutom vikten av regelbundna hälsokontroller för idrottare. I dag finns en rekommendation att alla idrottande 15-åringar skall ta EKG, men det är inte obligatoriskt. I hur stor omfattning sker det?

Här finns det exempel på att det är mer noggrant i flera andra länder.

Detta måste också räknas in när resurser till idrotten fördelas och viktiga frågor för det medicinska råd som under den förra mandatperioden inrättades på Riksidrottsförbundet.

  • Jan Larsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.