08 nov 2014 06:00

07 jan 2015 10:22

Tänk om vi bara hade en tv-kanal!

I SVT2 gick tidigare i år en serie program med rubriken Året var 19... Serien slutar i mitten av 60-talet. Hade liknande program sänts vid den tiden hade det skett i den enda statsägda tv-kanalen som då fanns tillgänglig.

Först 1969 fick svenskarna möjlighet att välja mellan två kanaler, fortfarande statsägda. Sedan har mycket hänt på tv-fronten och det skulle väl nästan ses som ett skämt om någon politiker i dag skulle föreslå att vi bara skulle få välja mellan två kanaler!

Men på flera andra områden kommer politiska förslag om att begränsa valfriheten – trots att tre av fyra svenskar vill kunna välja! Framför allt är det välfärdstjänster som är mest i fokus.

Längst går Vänsterpartiet som vill förbjuda vinster i välfärdssektorn helt och hållet.

Trots detta är de för valfrihet men bara under förutsättning att företag inte gör vinster. Det påminner om Henry Fords devis att kunden kan få vilken färg som helst på T-Forden bara den är svart!

Men om vi backar historien så finns det en förklaring till varför utvecklingen gått mot en större valfrihet i välfärden. Och den historien har inte ett dugg med vinstintressen att göra!

Den handlar om att människor var mer och mer missnöjda med vad det offentliga hade att erbjuda – bland annat på skolans område. Inte minst återfanns detta missnöje hos en del lärare och engagerade föräldrar. Det hela bottnade i att skolan successivt hade börjat frångå sin viktigaste roll – att förmedla kunskap och saknade en pedagogisk idé.

En del försöker idag skylla de sjunkande resultaten i skolan på friskolereformen men sannolikt hade resultaten varit ännu sämre utan den. Föräldrar kan nu sätta sina barn i de skolor de anser vara bäst istället för att bara vara hänvisade till närmast belägna skola.

Det kan för många vara en omständlig process med längre resor och därmed längre skoldagar. Men det säger ändå mycket om hur viktig skolan är. Att genom kommunala veton försöka förbjuda etablering av friskolor är därför olyckligt. Ännu olyckligare om skälet är att rädda misskötta kommunala skolor.

Däremot är det fullt rimligt att ställa krav på långsiktighet i friskolornas verksamhet. Det är inte riktigt detsamma att sätta en skola i konkurs som vilket annat företag som helst. Men konkurser i skolbranschen är inte vanliga. Konsekvenserna blir, likväl som när en kommunal skola läggs ner, att eleverna får (om än trist) byta skola eller att någon annan tar över verksamheten.

Så låt inte argumenten snöa in på vinster i välfärden utan prata mer om valfrihet och kvalitet – och glöm inte historien! Eller vill vi inte ha skolor för alla?

Kenneth Kastman-Krantz

fd regionchef Svenskt Näringsliv

Först 1969 fick svenskarna möjlighet att välja mellan två kanaler, fortfarande statsägda. Sedan har mycket hänt på tv-fronten och det skulle väl nästan ses som ett skämt om någon politiker i dag skulle föreslå att vi bara skulle få välja mellan två kanaler!

Men på flera andra områden kommer politiska förslag om att begränsa valfriheten – trots att tre av fyra svenskar vill kunna välja! Framför allt är det välfärdstjänster som är mest i fokus.

Längst går Vänsterpartiet som vill förbjuda vinster i välfärdssektorn helt och hållet.

Trots detta är de för valfrihet men bara under förutsättning att företag inte gör vinster. Det påminner om Henry Fords devis att kunden kan få vilken färg som helst på T-Forden bara den är svart!

Men om vi backar historien så finns det en förklaring till varför utvecklingen gått mot en större valfrihet i välfärden. Och den historien har inte ett dugg med vinstintressen att göra!

Den handlar om att människor var mer och mer missnöjda med vad det offentliga hade att erbjuda – bland annat på skolans område. Inte minst återfanns detta missnöje hos en del lärare och engagerade föräldrar. Det hela bottnade i att skolan successivt hade börjat frångå sin viktigaste roll – att förmedla kunskap och saknade en pedagogisk idé.

En del försöker idag skylla de sjunkande resultaten i skolan på friskolereformen men sannolikt hade resultaten varit ännu sämre utan den. Föräldrar kan nu sätta sina barn i de skolor de anser vara bäst istället för att bara vara hänvisade till närmast belägna skola.

Det kan för många vara en omständlig process med längre resor och därmed längre skoldagar. Men det säger ändå mycket om hur viktig skolan är. Att genom kommunala veton försöka förbjuda etablering av friskolor är därför olyckligt. Ännu olyckligare om skälet är att rädda misskötta kommunala skolor.

Däremot är det fullt rimligt att ställa krav på långsiktighet i friskolornas verksamhet. Det är inte riktigt detsamma att sätta en skola i konkurs som vilket annat företag som helst. Men konkurser i skolbranschen är inte vanliga. Konsekvenserna blir, likväl som när en kommunal skola läggs ner, att eleverna får (om än trist) byta skola eller att någon annan tar över verksamheten.

Så låt inte argumenten snöa in på vinster i välfärden utan prata mer om valfrihet och kvalitet – och glöm inte historien! Eller vill vi inte ha skolor för alla?

Kenneth Kastman-Krantz

fd regionchef Svenskt Näringsliv

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.