10 nov 2014 06:00

07 jan 2015 10:22

Har psykpatienter sämre rättigheter än brottslingar?

PSYKVÅRDEN

Frihetsberövande. SLA skrev 3/11 om att patientens rätt skall stärkas genom en ny patientlag. Patienten skall få bättre tillgänglighet och information enligt förslaget. Även möjlighet till ett ökat samtycke och ökad delaktighet. Detta låter alldeles utmärkt. Vårdsektorn är ju till för och betalas av patienten främst genom skatten. Att patienten ytterligare kommer att sättas i fokus är självklart positivt.

Vad som inte nämns är att detta rimligen endast kan omfatta den somatiska vården. Den patientgrupp som troligen tillhör en av vårt samhälles svagaste och mest utsatta – patienter inom psykiatrisk vård – lever ett helt annat och även ett osäkert liv avseende rättigheter. Inom psykiatrin råder hot om tvång – lagstiftningen är sådan. Den som t ex har blivit utskriven från vård kan åter tas in under tvång genom polishämtning. Trots att person ifråga inte har brutit mot någon lag kan han/hon frihetsberövas och låsas in.

Att beröva en person dennes frihet är integritetskränkande å det grövsta. Den aktuella frågan blir om inte psykpatienter har sämre rättigheter än de som har begått brott eller är misstänkta för detta? Det rimliga vore att ett sådant stort och avgörande beslut tas av en oberoende domstol, inte av enskild läkare. Arbetssättet har tydliga inslag av paternalism (i likhet med en familjehierarki där ”fadern” bestämmer åt barnen; pappa vet bäst) och jag ifrågasätter om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna följs. Hur kan Sverige som ett högst civiliserat land tillåta dylikt?

EffBe

Vad som inte nämns är att detta rimligen endast kan omfatta den somatiska vården. Den patientgrupp som troligen tillhör en av vårt samhälles svagaste och mest utsatta – patienter inom psykiatrisk vård – lever ett helt annat och även ett osäkert liv avseende rättigheter. Inom psykiatrin råder hot om tvång – lagstiftningen är sådan. Den som t ex har blivit utskriven från vård kan åter tas in under tvång genom polishämtning. Trots att person ifråga inte har brutit mot någon lag kan han/hon frihetsberövas och låsas in.

Att beröva en person dennes frihet är integritetskränkande å det grövsta. Den aktuella frågan blir om inte psykpatienter har sämre rättigheter än de som har begått brott eller är misstänkta för detta? Det rimliga vore att ett sådant stort och avgörande beslut tas av en oberoende domstol, inte av enskild läkare. Arbetssättet har tydliga inslag av paternalism (i likhet med en familjehierarki där ”fadern” bestämmer åt barnen; pappa vet bäst) och jag ifrågasätter om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna följs. Hur kan Sverige som ett högst civiliserat land tillåta dylikt?

EffBe

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.