11 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:53

Skolvapnet i Alliansens händer

Skolfrågan blev ett av de vassaste segervapnen för de rödgröna. Men svärd kan som bekant vara tveeggade. Nu kan i stället skolan leda till en förödmjukande förlust i den så viktiga första höstbudgeten.

Alliansens skuggbudget, som är en ovanligt mörk och tydlig skugga, innehåller flera stora skillnader mot den rödgröna budgeten. Skoldelen avslöjades först. Den tioåriga skolan, som först Socialdemokraterna ville ha och sedan när Alliansen höll med snabbt glömde bort, finns kvar i Alliansbudgeten. Betyg införs från årskurs fyra. Och S obligatoriska gymnasieskola ryker.

Inget nytt i det, det är Alliansens gamla vanliga skolpolitik. Men nu är den ett svärd riktat rakt mot minoritetsregeringen. Eftersom SD och Alliansen är överens om nästan allt – utom att SD precis som regeringen vill att kommuner ska kunna förbjuda friskolor – så är det svårt att se hur de 34 styrande procenten ska baxa sin skolpolitik genom riksdagen.

Det nya är att Alliansen i nästa mening säger att man inte tänker hämnas på S genom att bryta ut delar av budgeten, som skedde sist. Allt eller inget gäller, som praxis varit tills nyligen. Det går att tolka på två rakt motsatta sätt: att Alliansen vill framkalla en regeringskris eller att det är just vad den inte vill. Avgörandet ligger i vågmästarens händer - och om Alliansen lägger in en ökad kostnad för migrationspolitiken som gör att man stöter bort SD.

Det vanliga argumentet om att samarbeta med SD lär vakna. Men vem som håller med vem eller tagit efter vem är egentligen ointressant. Det går inte att hantera en kraftig vågmästare genom att på pin kiv lägga precis motsatta förslag mot vad de tycker. Att fälla ut delar ur Alliansens budget tillsammans med SD var enligt röd logik helt okej, så argumentet har en bismak av hyckleri.

Utbildningsminister Gustav Fridolin har lärt sig av statsministern och påpekar att det är tid för oppositionen att ta ansvar. För den som inte lärt sig det än så innebär att ta ansvar på socialdemokratiska att rösta på deras förslag. Men partierna har ansvar för sina egna väljare i första hand, inte regeringens.

Däremot har Fridolin förstås rätt i att man bör kunna samarbeta i det som verkligen gäller svenska elever i stället för att byta modell hela tiden. Det är nog ingen som säger emot honom. Oppositionen tycker bara inte att det hjälper skoltrötta elever att kedjas fast vid en skolbänk i ett par år till. Den ansvarige ministern har inte alltid rätt i alla frågor. (Skolministrarna Göran Persson och Jan Björklund har båda fått uppleva att folk inte hållit med dem, till exempel.)

Om inte regeringen har något bättre försvar än att tjata ut ordet ansvar så kommer den att skära sig rejält när skolsvärdet plötsligt hamnat i Alliansens hand.

Alliansens skuggbudget, som är en ovanligt mörk och tydlig skugga, innehåller flera stora skillnader mot den rödgröna budgeten. Skoldelen avslöjades först. Den tioåriga skolan, som först Socialdemokraterna ville ha och sedan när Alliansen höll med snabbt glömde bort, finns kvar i Alliansbudgeten. Betyg införs från årskurs fyra. Och S obligatoriska gymnasieskola ryker.

Inget nytt i det, det är Alliansens gamla vanliga skolpolitik. Men nu är den ett svärd riktat rakt mot minoritetsregeringen. Eftersom SD och Alliansen är överens om nästan allt – utom att SD precis som regeringen vill att kommuner ska kunna förbjuda friskolor – så är det svårt att se hur de 34 styrande procenten ska baxa sin skolpolitik genom riksdagen.

Det nya är att Alliansen i nästa mening säger att man inte tänker hämnas på S genom att bryta ut delar av budgeten, som skedde sist. Allt eller inget gäller, som praxis varit tills nyligen. Det går att tolka på två rakt motsatta sätt: att Alliansen vill framkalla en regeringskris eller att det är just vad den inte vill. Avgörandet ligger i vågmästarens händer - och om Alliansen lägger in en ökad kostnad för migrationspolitiken som gör att man stöter bort SD.

Det vanliga argumentet om att samarbeta med SD lär vakna. Men vem som håller med vem eller tagit efter vem är egentligen ointressant. Det går inte att hantera en kraftig vågmästare genom att på pin kiv lägga precis motsatta förslag mot vad de tycker. Att fälla ut delar ur Alliansens budget tillsammans med SD var enligt röd logik helt okej, så argumentet har en bismak av hyckleri.

Utbildningsminister Gustav Fridolin har lärt sig av statsministern och påpekar att det är tid för oppositionen att ta ansvar. För den som inte lärt sig det än så innebär att ta ansvar på socialdemokratiska att rösta på deras förslag. Men partierna har ansvar för sina egna väljare i första hand, inte regeringens.

Däremot har Fridolin förstås rätt i att man bör kunna samarbeta i det som verkligen gäller svenska elever i stället för att byta modell hela tiden. Det är nog ingen som säger emot honom. Oppositionen tycker bara inte att det hjälper skoltrötta elever att kedjas fast vid en skolbänk i ett par år till. Den ansvarige ministern har inte alltid rätt i alla frågor. (Skolministrarna Göran Persson och Jan Björklund har båda fått uppleva att folk inte hållit med dem, till exempel.)

Om inte regeringen har något bättre försvar än att tjata ut ordet ansvar så kommer den att skära sig rejält när skolsvärdet plötsligt hamnat i Alliansens hand.

  • Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.