14 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:53

Niclas Lindstrand: Sovjetval i det gamla högerpartiet

Moderaterna. Hade det funnits mer än ett spelbolag i landet (vad är internet?) så hade oddsen på vem som blir ny Moderatledare varit mindre än pengarna tillbaka för Anna Kinberg Batra och astronomiska för alla andra. Men att slå vad om hur hon kommer att lyckas som partiledare hade gett oddssättarna migrän.

Att efterträda en framgångsrik ledare är svårt. Att ersätta en sådan som gjort stora förändringar är ännu svårare. Personen som en gång hade det dåliga omdömet att göra mig själv till chef (hej Joachim!) förklarade för mig att man antingen är förvaltare eller förnyare. Och att en organisation mår bäst av att ha varannan av varje över tid.

Problemet är att Fredrik Reinfeldt var förnyare och hans ersättare måste också vara det. Så fort Reinfeldt förnyade sig själv så mycket att han (mot alla naturlagar) blev en förvaltare var valet förlorat. Men om riktningen ligger i att bli Nyare Moderaterna 2.0 eller Gamla Moderaterna eller till och med Högerpartiet (man kan ju drömma...) är det ingen som vet.

Att en kvinna skulle bli ny partiledare var oddsen låga på från början. Det var nästan nödvändigt för ett parti som trots plastikoperationer av Britt Ekland-mått aldrig riktigt lyckats göra sig av med gubbstämpeln. Visst var det lätt att tänka på Anders Borg som naturlig efterträdare – och det var han ju – men då hade lika gärna Reinfeldt stanna kvar. Om bara Borg blivit ännu mer drastisk vid sitt nästa besök hos frisören hade ingen märkt någon skillnad.

Hur spelet gått till är det ingen utomstående som vet. Moderaterna är inget öppet parti. Varken som Centern, som hade ett föredömligt öppet partiledarval med tre tydliga kandidater, eller som Socialdemokraterna som läcker skandaler om varandra till media när de tycker att det är dags att byta partiledare. ”Knapptryckarkompaniet” var en överdrift när ordet blev en bitter boktitel, men det är ironiskt att just Moderaterna verkar få rena Sovjetvalet.

En större öppenhet borde stå högt upp på dagordningen, Moderaternas disciplin kan lätt förväxlas med hemlighetsmakeri. Liksom att aldrig någonsin uttala sig igen om nollåttors IQ i förhållande till resten av befolkningens. Det har gått 16 år sedan dess, men det är fortfarande huvudskälet till att den tippade nya moderatledaren är känd alls och börjar med ett minus för alla utanför tunnelbanenätet. De enda stugor hon går hem i ligger i Stockholms skärgård.

Risken är överhängande att Anna Kinberg Batra blir en Bo Lundgren. En förvaltare som inte gör bort sig (igen), inte förstör något men inte heller lyckas skapa någon ny dragningskraft utan bara håller stolen varm inför nästa riktiga förnyare inom Moderaterna. Någon som väljs i brist på andra alternativ i stället för att bäras fram i triumf.

Men det kan bli värre. En annan nödlösning hette Håkan Juholt.

Niclas Lindstrand

Att efterträda en framgångsrik ledare är svårt. Att ersätta en sådan som gjort stora förändringar är ännu svårare. Personen som en gång hade det dåliga omdömet att göra mig själv till chef (hej Joachim!) förklarade för mig att man antingen är förvaltare eller förnyare. Och att en organisation mår bäst av att ha varannan av varje över tid.

Problemet är att Fredrik Reinfeldt var förnyare och hans ersättare måste också vara det. Så fort Reinfeldt förnyade sig själv så mycket att han (mot alla naturlagar) blev en förvaltare var valet förlorat. Men om riktningen ligger i att bli Nyare Moderaterna 2.0 eller Gamla Moderaterna eller till och med Högerpartiet (man kan ju drömma...) är det ingen som vet.

Att en kvinna skulle bli ny partiledare var oddsen låga på från början. Det var nästan nödvändigt för ett parti som trots plastikoperationer av Britt Ekland-mått aldrig riktigt lyckats göra sig av med gubbstämpeln. Visst var det lätt att tänka på Anders Borg som naturlig efterträdare – och det var han ju – men då hade lika gärna Reinfeldt stanna kvar. Om bara Borg blivit ännu mer drastisk vid sitt nästa besök hos frisören hade ingen märkt någon skillnad.

Hur spelet gått till är det ingen utomstående som vet. Moderaterna är inget öppet parti. Varken som Centern, som hade ett föredömligt öppet partiledarval med tre tydliga kandidater, eller som Socialdemokraterna som läcker skandaler om varandra till media när de tycker att det är dags att byta partiledare. ”Knapptryckarkompaniet” var en överdrift när ordet blev en bitter boktitel, men det är ironiskt att just Moderaterna verkar få rena Sovjetvalet.

En större öppenhet borde stå högt upp på dagordningen, Moderaternas disciplin kan lätt förväxlas med hemlighetsmakeri. Liksom att aldrig någonsin uttala sig igen om nollåttors IQ i förhållande till resten av befolkningens. Det har gått 16 år sedan dess, men det är fortfarande huvudskälet till att den tippade nya moderatledaren är känd alls och börjar med ett minus för alla utanför tunnelbanenätet. De enda stugor hon går hem i ligger i Stockholms skärgård.

Risken är överhängande att Anna Kinberg Batra blir en Bo Lundgren. En förvaltare som inte gör bort sig (igen), inte förstör något men inte heller lyckas skapa någon ny dragningskraft utan bara håller stolen varm inför nästa riktiga förnyare inom Moderaterna. Någon som väljs i brist på andra alternativ i stället för att bäras fram i triumf.

Men det kan bli värre. En annan nödlösning hette Håkan Juholt.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.