15 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:54

Niclas Lindstrand: Samvetslös samvetsfrihet

Vården. Samvetsfrihet håller på att bli en debatt inom vården. Det innebär att slippa utföra vissa arbetsuppgifter – just nu aborter – för att det strider mot ens samvete. Men risken med en sådan regel är att man snarare kan bli fri från att ha ett samvete alls.

Frågan är inte ny, inte stödet heller. En barnmorska i Jönköpings län har redan drivit ett likadant fall. Sverigedemokraterna har lämnat in en riksdagsmotion om samvetsfrihet och Jönköpingsfallet kan hamna i Europadomstolen. Där kan barnmorskan få rätt. Europarådet har en sådan bestämmelse som gäller två specifika saker: abort och dödshjälp.

Det nya är att Kronobergs landstingsstyrelse – genom Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern – vill utreda om de kan ge sin personal samvetsfrihet. Även om M och C har vacklat sedan de mötts av en kritikstorm och fullmäktige lär rösta ned motionen startar det ändå debatten på en högre nivå.

Förespråkarna talar om respekt för individen. Det är självklart viktigt och en arbetsgivare – eller en grupp arbetskamrater – kan mycket väl försöka lösa inom gruppen att en viss anställd ska slippa arbetsuppgifter som av något skäl är extra obehagliga för just den individen. Om skälet är religion eller klaustrofobi spelar mindre roll.

Att lagstifta fram samvetsfriheten skapar däremot mycket fler problem än det löser. Vården är ändå i första hand till för patienterna, inte tvärtom. Lite respekt för patienten som individ skulle därmed inte skada. Där inräknas hur det känns mentalt att söka till vården för ett ingrepp som lagen säger att man har rätt till. Men som personalen får vägra att utföra.

I riksdagen finns inte frågan egentligen, mer än som ett litet sidospår hos SD. Alliansen har varit väldigt tydlig med att det inte är aktuellt. Utan att vara någon jurist kan man också grunna över om verkligen ett landsting kan ha så skilda regler för vård än alla andra, det låter mer som amerikanska delstater än som Sverige. Kronoberg tar i så fall en enorm risk – alla barnmorskor som vägrar att utföra aborter skulle söka jobb där och plötsligt är aborträtten i fara i en del av landet. I övriga regioner och landsting skulle samvetsfriheten kallas arbetsvägran.

Som så ofta är det efterskalven man måste fundera på lika mycket som själva jordbävningen. Vilka fler arbetsuppgifter ska vårdpersonal kunna slippa med hänvisning till samvetsfrihet? Blodtransfusioner strider mot vissa religiösa gruppers tro. Och vilka andra yrkesgrupper ställer sig i kö för att låta sina samveten styra? Dra ut resonemanget in absurdum så får en narkotikaliberal tullare låta några kilo hasch passera gränsen.

Friheten att inte söka sig till jobb där man har moraliska betänkligheter om arbetsuppgifterna finns redan.

Niclas Lindstrand

Frågan är inte ny, inte stödet heller. En barnmorska i Jönköpings län har redan drivit ett likadant fall. Sverigedemokraterna har lämnat in en riksdagsmotion om samvetsfrihet och Jönköpingsfallet kan hamna i Europadomstolen. Där kan barnmorskan få rätt. Europarådet har en sådan bestämmelse som gäller två specifika saker: abort och dödshjälp.

Det nya är att Kronobergs landstingsstyrelse – genom Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern – vill utreda om de kan ge sin personal samvetsfrihet. Även om M och C har vacklat sedan de mötts av en kritikstorm och fullmäktige lär rösta ned motionen startar det ändå debatten på en högre nivå.

Förespråkarna talar om respekt för individen. Det är självklart viktigt och en arbetsgivare – eller en grupp arbetskamrater – kan mycket väl försöka lösa inom gruppen att en viss anställd ska slippa arbetsuppgifter som av något skäl är extra obehagliga för just den individen. Om skälet är religion eller klaustrofobi spelar mindre roll.

Att lagstifta fram samvetsfriheten skapar däremot mycket fler problem än det löser. Vården är ändå i första hand till för patienterna, inte tvärtom. Lite respekt för patienten som individ skulle därmed inte skada. Där inräknas hur det känns mentalt att söka till vården för ett ingrepp som lagen säger att man har rätt till. Men som personalen får vägra att utföra.

I riksdagen finns inte frågan egentligen, mer än som ett litet sidospår hos SD. Alliansen har varit väldigt tydlig med att det inte är aktuellt. Utan att vara någon jurist kan man också grunna över om verkligen ett landsting kan ha så skilda regler för vård än alla andra, det låter mer som amerikanska delstater än som Sverige. Kronoberg tar i så fall en enorm risk – alla barnmorskor som vägrar att utföra aborter skulle söka jobb där och plötsligt är aborträtten i fara i en del av landet. I övriga regioner och landsting skulle samvetsfriheten kallas arbetsvägran.

Som så ofta är det efterskalven man måste fundera på lika mycket som själva jordbävningen. Vilka fler arbetsuppgifter ska vårdpersonal kunna slippa med hänvisning till samvetsfrihet? Blodtransfusioner strider mot vissa religiösa gruppers tro. Och vilka andra yrkesgrupper ställer sig i kö för att låta sina samveten styra? Dra ut resonemanget in absurdum så får en narkotikaliberal tullare låta några kilo hasch passera gränsen.

Friheten att inte söka sig till jobb där man har moraliska betänkligheter om arbetsuppgifterna finns redan.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.