22 nov 2014 06:01

07 jan 2015 10:23

Var fanns hundägaren?

LÖSA HUNDAR

När jag var ute och sprang i helgen blev jag plötsligt stoppad av en stor svart hund på Tingsvägen i Hentorp i Skövde. Hunden var mycket aggressiv, den reste ragg, hade öronen bakåt och skällde oavbrutet medan fradgan rann utmed käften. Jag stannade och försökte prata lugnande med den, men det blev bara värre och hunden fortsatte att skälla och cirkulera tätt omkring mina ben.

Under tiden tittade jag förgäves åt sidorna för att se om hundägaren skulle visa sig och kalla på hunden. Men det hände inget, det var tyst, jag var helt ensam på gatan. Mina tankar snurrade runt i huvudet, jag var livrädd och tänkte att min sista stund var kommen för hunden blev mer och mer aggressiv och närgången.

Jag förflyttade mig sakta, sakta, steg för steg framåt men för varje steg ställde sig hunden framför mig och försökte blockera mig. Men efter en (som jag upplevde det) evighet kom jag cirka 100 meter uppför en backe på gatan, där jag kunde se mer hus längre fram. Detta tog cirka 15 minuter. Där tog jag beslutet att springa så fort jag orkade för att kanske ha en chans att undkomma.

Medan jag sprang trodde jag hela tiden att hunden skulle komma och attackera mig och ge mig hugg i ryggen. Men jag klarade mig för när kom till gatans slut och jag vågade vända mig om var hunden helt plötsligt borta! Efteråt var jag helt chockad av händelsen och började tänka på vad som kunnat hända om den hade börjat attackera mig.

Men hur kunde detta hända mitt på dagen i ett tätbebyggt villaområde? Varför gick hunden lös? Varför kom inte hundägaren? Är det inte olagligt att ha aggressiva hundar springande lösa i villaområden? Vad hade hänt om det varit ett litet barn istället?

Annette Skoglund

När jag var ute och sprang i helgen blev jag plötsligt stoppad av en stor svart hund på Tingsvägen i Hentorp i Skövde. Hunden var mycket aggressiv, den reste ragg, hade öronen bakåt och skällde oavbrutet medan fradgan rann utmed käften. Jag stannade och försökte prata lugnande med den, men det blev bara värre och hunden fortsatte att skälla och cirkulera tätt omkring mina ben.

Under tiden tittade jag förgäves åt sidorna för att se om hundägaren skulle visa sig och kalla på hunden. Men det hände inget, det var tyst, jag var helt ensam på gatan. Mina tankar snurrade runt i huvudet, jag var livrädd och tänkte att min sista stund var kommen för hunden blev mer och mer aggressiv och närgången.

Jag förflyttade mig sakta, sakta, steg för steg framåt men för varje steg ställde sig hunden framför mig och försökte blockera mig. Men efter en (som jag upplevde det) evighet kom jag cirka 100 meter uppför en backe på gatan, där jag kunde se mer hus längre fram. Detta tog cirka 15 minuter. Där tog jag beslutet att springa så fort jag orkade för att kanske ha en chans att undkomma.

Medan jag sprang trodde jag hela tiden att hunden skulle komma och attackera mig och ge mig hugg i ryggen. Men jag klarade mig för när kom till gatans slut och jag vågade vända mig om var hunden helt plötsligt borta! Efteråt var jag helt chockad av händelsen och började tänka på vad som kunnat hända om den hade börjat attackera mig.

Men hur kunde detta hända mitt på dagen i ett tätbebyggt villaområde? Varför gick hunden lös? Varför kom inte hundägaren? Är det inte olagligt att ha aggressiva hundar springande lösa i villaområden? Vad hade hänt om det varit ett litet barn istället?

Annette Skoglund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.