11 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:55

Omaka par i valtaktiken

Extravaltaktik. Det finns gott om bråkande radarpar som är roliga och dynamiska på tv och film. Filmen ”Omaka par” är en klassiker och från Humphrey Bogart och Laurel Bacall till ”Albert och Herbert” så är det själva friktionen som är behållningen. Men i politiken är det mest tragiskt att höra S och MP låta som ett gammalt gift par efter bara två månader.

Som så ofta när Stefan Löfven är inblandad är det omöjligt att förstå vad han menar. Socialdemokraterna går till vals på samma budget som just fick stryk i riksdagen. Som är författad tillsammans med regeringspartnern Miljöpartiet och spökskriven av Västerpartiet. Men S ska samtidigt föra sin egen valpolitik eftersom Löfven inte tycker om blockpolitik. Det är tänkbart att han förutom aktiv kampsportare också är en zenbuddhistisk mästare. Eller att han hämtat sin filosofi från Mr Miyagi i ”Karate kid”, i resten av världen går inte de olika uttalandena ihop alls.

Miljöpartiet tycker förstås annorlunda. Till att börja med går det att förstå vad de tycker: de vill regera tillsammans med Socialdemokraterna. (De flesta brända barn skyr elden, men detta är nog en särskilt miljövänlig grön eld som man inte behöver vara rädd för.) Gustav Fridolin tycker att Löfven är tydlig med att regeringen går till val just som regering med MP. Det är han nog ensam om. Till och med utrikesminister Margot Wallström gör en annan tolkning – det gör de inte alls enligt henne. Och försöker därmed få Löfven att droppa det där efterhängsna Miljöpartiet som hittills bara ställt till problem för S.

Wallström är garvad, kan spelets regler och har en poäng som nybörjaren borde lyssna på. Om hon tolkar Löfven rätt eller fel är däremot omöjligt att avgöra, liksom om han ens själv vet vad han menar. Det går inte att samtidigt låsa sig i en vänsterposition och tjata om utsträckta händer. Eller om att blockpolitiken måste lösas upp och samtidigt gjuta fast den i betong tillsammans med två vänsterpartier.

Ett block finns och vill finnas kvar. Det kallar sig Alliansen. Det rödgröna blocket finns när det passar Stefan Löfven, som vid regeringsbildningar, men finns inte när han behöver stöd från andra hållet. Därav velandet fram och tillbaka och kollapsen i budgetprocessen.

Om nu Löfven vill visa det ansvar han kräver av alla utom sig själv och om extravalet inte ändrar maktbalansen har han en enkel plan att följa: Dumpa MP. Varken låta SD eller V ställa ultimatum. Utan sätta sig ned med ett blankt papper tillsammans med Alliansens företrädare och börja skissa på en kompromissbudget som håller inte bara för en omröstning utan som starten för en hel mandatperiod.

Till och med de käbblande poliserna Riggs och Murtaugh i ”Dödligt vapen” blev ju vänner när de mötte en gemensam fiende.

Som så ofta när Stefan Löfven är inblandad är det omöjligt att förstå vad han menar. Socialdemokraterna går till vals på samma budget som just fick stryk i riksdagen. Som är författad tillsammans med regeringspartnern Miljöpartiet och spökskriven av Västerpartiet. Men S ska samtidigt föra sin egen valpolitik eftersom Löfven inte tycker om blockpolitik. Det är tänkbart att han förutom aktiv kampsportare också är en zenbuddhistisk mästare. Eller att han hämtat sin filosofi från Mr Miyagi i ”Karate kid”, i resten av världen går inte de olika uttalandena ihop alls.

Miljöpartiet tycker förstås annorlunda. Till att börja med går det att förstå vad de tycker: de vill regera tillsammans med Socialdemokraterna. (De flesta brända barn skyr elden, men detta är nog en särskilt miljövänlig grön eld som man inte behöver vara rädd för.) Gustav Fridolin tycker att Löfven är tydlig med att regeringen går till val just som regering med MP. Det är han nog ensam om. Till och med utrikesminister Margot Wallström gör en annan tolkning – det gör de inte alls enligt henne. Och försöker därmed få Löfven att droppa det där efterhängsna Miljöpartiet som hittills bara ställt till problem för S.

Wallström är garvad, kan spelets regler och har en poäng som nybörjaren borde lyssna på. Om hon tolkar Löfven rätt eller fel är däremot omöjligt att avgöra, liksom om han ens själv vet vad han menar. Det går inte att samtidigt låsa sig i en vänsterposition och tjata om utsträckta händer. Eller om att blockpolitiken måste lösas upp och samtidigt gjuta fast den i betong tillsammans med två vänsterpartier.

Ett block finns och vill finnas kvar. Det kallar sig Alliansen. Det rödgröna blocket finns när det passar Stefan Löfven, som vid regeringsbildningar, men finns inte när han behöver stöd från andra hållet. Därav velandet fram och tillbaka och kollapsen i budgetprocessen.

Om nu Löfven vill visa det ansvar han kräver av alla utom sig själv och om extravalet inte ändrar maktbalansen har han en enkel plan att följa: Dumpa MP. Varken låta SD eller V ställa ultimatum. Utan sätta sig ned med ett blankt papper tillsammans med Alliansens företrädare och börja skissa på en kompromissbudget som håller inte bara för en omröstning utan som starten för en hel mandatperiod.

Till och med de käbblande poliserna Riggs och Murtaugh i ”Dödligt vapen” blev ju vänner när de mötte en gemensam fiende.

  • Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.