16 dec 2014 06:01

23 jan 2015 15:55

Vad händer med våra vattendrag?

Jag har följt ån Tidan under en längre tid och försökt fånga upp lite av dess historia. Här har vi otroliga kulturvärden inte minst i kraftverk och kvarnar, även en natur som i flera hundra år anpassat sig till rådande förhållanden. Tänk så mycket ån har skapat energi till; järnbruk, spinnerier, pappersbruk för att nämna några exempel. Mycket av detta har försvunnit på grund av nyare teknik eller minskat behov.

Nu är man på väg att rasera de sista verksamheterna (kraftverken) genom att kräva kostbara utredningar för nya tillstånd vilket kan uppgå till flera 100 000 kronor utan att man vet om man kommer att få förnyade tillstånd eller vilka krav som kommer att ställas. Detta har även framförts vid en interpellationsdebatt i riksdagen.

Det finns även en turistverksamhet utmed ån som är baserad på nuvarande vattennivåer. Kan man inte fortsätta att driva sina anläggningar med lönsamhet så får det även till följd att man måste riva befintliga dammanläggningar. Jag vågar inte ha en uppfattning om hur detta kommer att påverka natur och liv i och runt ån, förutom att det kommer inträffa personliga tragedier. Har man verkligen gjort en analys av vilka följder detta får?

Det talas så mycket om att bevara landsbygden, men med byråkratisk dumhet sparkar man undan benen för en så viktig del av landsbygdens överlevnad. Vi har i Sverige cirka 2 000 små kraftverksanläggningar till ett värde av 25 miljarder som är med och levererar miljövänlig och förnybar el.

Förutom de ekonomiska värdena finns stora kulturvärden. Visste ni att i ån Tidan finns ett av landets äldsta kraftverk fortfarande i drift? Tydligen så är länsstyrelsen i Västra Götaland inte en förespråkare för bevarandet av detta utan realiserar krav från en utredning som inte är färdigberedd vilket resulterat i nedläggningar som kanske aldrig skulle behövt komma till stånd om man fört en human dialog.

Jag hoppas i någon mån väcka ett ökat intresse för denna å som Linné kallade för floden Tide. Där de gamla vadställena kom att bli lämpliga platser för kvarnverksamhet vilka utvecklades till industrier med världsomspännande verksamhet. Nu har vi bara kvar dessa kraftverk som är helt beroende av dammanläggningar. Bevarandet av dessa är dörren bakåt i historien.

Slå inte i den sista spiken i kistan utan håll den öppen så att kommande generationer ska kunna uppleva platser som skapats under flera hundra år. Vi är många som följer med oro denna kamp mot okänslighet och byråkrati, inte bara kraftverksägare. Detta har även med rättsäkerhet att göra och hur gammal hävd skall tolkas.

Arnold Karlén

Nu är man på väg att rasera de sista verksamheterna (kraftverken) genom att kräva kostbara utredningar för nya tillstånd vilket kan uppgå till flera 100 000 kronor utan att man vet om man kommer att få förnyade tillstånd eller vilka krav som kommer att ställas. Detta har även framförts vid en interpellationsdebatt i riksdagen.

Det finns även en turistverksamhet utmed ån som är baserad på nuvarande vattennivåer. Kan man inte fortsätta att driva sina anläggningar med lönsamhet så får det även till följd att man måste riva befintliga dammanläggningar. Jag vågar inte ha en uppfattning om hur detta kommer att påverka natur och liv i och runt ån, förutom att det kommer inträffa personliga tragedier. Har man verkligen gjort en analys av vilka följder detta får?

Det talas så mycket om att bevara landsbygden, men med byråkratisk dumhet sparkar man undan benen för en så viktig del av landsbygdens överlevnad. Vi har i Sverige cirka 2 000 små kraftverksanläggningar till ett värde av 25 miljarder som är med och levererar miljövänlig och förnybar el.

Förutom de ekonomiska värdena finns stora kulturvärden. Visste ni att i ån Tidan finns ett av landets äldsta kraftverk fortfarande i drift? Tydligen så är länsstyrelsen i Västra Götaland inte en förespråkare för bevarandet av detta utan realiserar krav från en utredning som inte är färdigberedd vilket resulterat i nedläggningar som kanske aldrig skulle behövt komma till stånd om man fört en human dialog.

Jag hoppas i någon mån väcka ett ökat intresse för denna å som Linné kallade för floden Tide. Där de gamla vadställena kom att bli lämpliga platser för kvarnverksamhet vilka utvecklades till industrier med världsomspännande verksamhet. Nu har vi bara kvar dessa kraftverk som är helt beroende av dammanläggningar. Bevarandet av dessa är dörren bakåt i historien.

Slå inte i den sista spiken i kistan utan håll den öppen så att kommande generationer ska kunna uppleva platser som skapats under flera hundra år. Vi är många som följer med oro denna kamp mot okänslighet och byråkrati, inte bara kraftverksägare. Detta har även med rättsäkerhet att göra och hur gammal hävd skall tolkas.

Arnold Karlén

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.