18 dec 2014 05:00

23 jan 2015 15:55

Pengar är det viktigaste vapnet

Det kalla kriget vanns varken i skyttegravar eller av James Bond. Det vanns av ekonomer, Sovjet kollapsade under sin egen kapprustning. Nu verkar Kalla kriget 2.0 ta samma vändning när Rysslands ekonomi får betala priset för Putins aggression. Men det kan tvärtom ge en än mer skrämmande utveckling.

Det är bara ett par dagar sedan ett ryskt spaningsplan var nära att kollidera med ett SAS-plan som just lyft från Köpenhamn. Planet hade slagit av sin transponder, som gör att flygplan kan känna av varandra i luften, men hade upptäckts av radar och observerades av både danska och svenska jaktplan.

Ryska ambassadörer har läxats upp, men den officiella ryska reaktionen var väntad. De var upprörda över att bli anklagade och förresten var det minsann Nato som började. Barn i trotsåldern styr uppenbarligen den forna supermaktens utrikespolitik.

Vem som är kung i sandlådan vet vi alla. Lillefar Putin bara ökar graden av provokation mot väst. Den stora frågan är varför. Trots en kraftig upprustning på senare år är inte Putins Ryssland Sovjetunionen. Det är inte en supermakt, det är inte en motvikt till Nato. Det är möjligtvis ett test på hur stora konflikter Nato är villiga att ge sig in i – och tveklöst vinna.

En god gissning är den gamla taktiken att ena folket mot en yttre fiende. Homosexuella, Ukraina, Nato, Svenska Fotbollsförbundet, Timmersdala, precis vad som helst, för att avleda uppmärksamheten från en ekonomi som nu håller på att kollapsa totalt. Igen. Men när Sovjetunionen inte längre kunde hålla ihop sina femårsplaner mildrade landet sin politik och orden glasnost och peretrojka var på allas läppar (oavsett om man visste vad de betydde eller inte).

De senaste dagarnas totala kaos för den ryska rubeln och räntenivån i landet är en direkt följd av upprustningen, kriget i Ukraina och sanktionerna från väst. En rimlig människa borde därför retirera, väl medveten om att hans chanser i den ekonomiska krigföringen är ännu mindre än i ett konventionellt krig.

Tyvärr är inte Vladimir Putin en rimlig människa. Enligt hans skruvade logik kan krisen ena folket bakom honom i stället. Putin är ingen sovjetkommunist, hans propaganda går ut på en extrem nationalism med honom själv som ledare för Rodina, moderlandet. Ett ännu aggressivare beteende mot den yttre fienden (vilken som helst) skulle bara hjälpa honom i det.

Under tiden har det svenska försvaret slut på pengar igen och klarar inte ens de lågt satta mål som redan fanns och ingen (utom Folkpartiet som tyvärr ingen lyssnar på) vågar på allvar ta upp Natomedlemskap för ett litet låtsasneutralt land som sitter i kläm mellan en supermakt och en maktgalning.

Det är dags att prioritera upp försvarsfrågan nu när vi får chansen välja om och välja rätt till riksdagen den här gången.

Det är bara ett par dagar sedan ett ryskt spaningsplan var nära att kollidera med ett SAS-plan som just lyft från Köpenhamn. Planet hade slagit av sin transponder, som gör att flygplan kan känna av varandra i luften, men hade upptäckts av radar och observerades av både danska och svenska jaktplan.

Ryska ambassadörer har läxats upp, men den officiella ryska reaktionen var väntad. De var upprörda över att bli anklagade och förresten var det minsann Nato som började. Barn i trotsåldern styr uppenbarligen den forna supermaktens utrikespolitik.

Vem som är kung i sandlådan vet vi alla. Lillefar Putin bara ökar graden av provokation mot väst. Den stora frågan är varför. Trots en kraftig upprustning på senare år är inte Putins Ryssland Sovjetunionen. Det är inte en supermakt, det är inte en motvikt till Nato. Det är möjligtvis ett test på hur stora konflikter Nato är villiga att ge sig in i – och tveklöst vinna.

En god gissning är den gamla taktiken att ena folket mot en yttre fiende. Homosexuella, Ukraina, Nato, Svenska Fotbollsförbundet, Timmersdala, precis vad som helst, för att avleda uppmärksamheten från en ekonomi som nu håller på att kollapsa totalt. Igen. Men när Sovjetunionen inte längre kunde hålla ihop sina femårsplaner mildrade landet sin politik och orden glasnost och peretrojka var på allas läppar (oavsett om man visste vad de betydde eller inte).

De senaste dagarnas totala kaos för den ryska rubeln och räntenivån i landet är en direkt följd av upprustningen, kriget i Ukraina och sanktionerna från väst. En rimlig människa borde därför retirera, väl medveten om att hans chanser i den ekonomiska krigföringen är ännu mindre än i ett konventionellt krig.

Tyvärr är inte Vladimir Putin en rimlig människa. Enligt hans skruvade logik kan krisen ena folket bakom honom i stället. Putin är ingen sovjetkommunist, hans propaganda går ut på en extrem nationalism med honom själv som ledare för Rodina, moderlandet. Ett ännu aggressivare beteende mot den yttre fienden (vilken som helst) skulle bara hjälpa honom i det.

Under tiden har det svenska försvaret slut på pengar igen och klarar inte ens de lågt satta mål som redan fanns och ingen (utom Folkpartiet som tyvärr ingen lyssnar på) vågar på allvar ta upp Natomedlemskap för ett litet låtsasneutralt land som sitter i kläm mellan en supermakt och en maktgalning.

Det är dags att prioritera upp försvarsfrågan nu när vi får chansen välja om och välja rätt till riksdagen den här gången.

  • Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.