23 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:57

Olika SLA för olika läsare

Digitalt. Både jag och läsarombudsmannen Annica Henriksson har fått många undringar och SLA i gammalt hederligt pappersformat kontra SLA.se så det känns dags att reda ut lite begrepp.

Även om en del material är gemensamt så är det två olika produkter vi jobbar med. Det är inte särskilt originellt av oss, så gör de flesta tidningar i Sverige idag. Vi har en uppväxande generation som inte har någon tradition av att konsumera information via papper – mer än när läraren tvingar dem någon gång – men som verkar ha mobiltelefonen fastlimmad i näven.

SLA har funnits i 131 år och vi hade tänkt klara minst 132 till. Då måste vi anpassa oss efter kunderna. Både dagens och morgondagens. Att tro att kunderna ska anpassa sig efter tillverkaren funkar sällan särskilt bra. Fråga Facit, som nog var bäst i världen på att bygga skrivmaskiner. Tyvärr ville till sist ingen ha någon skrivmaskin alls, hur bra den än var. Och så försvann ett gammal anrikt varumärke.

Den vägen vill vi inte gå. Och digitaliseringen av samhället är inte någon fluga som olika ministrar vräkt ur sig och snabbt fått äta upp. Den är ett faktum och kommer inte att avta. Vi är fortfarande i början av en lång mörk tunnel och vet inte hur det ser ut när vi skådar ljuset igen. Under tiden måste tidningar, tv, skivbolag, myndigheter och alla andra hålla en balans mellan de kunder som vill ha allt digitalt (och helst gratis) och de som älskar sin papperstidning.

Själv är jag båda delarna, även om jag blir kallad teknikdåre med jämna mellanrum. Båda formerna har sina fördelar. Rörliga bilder i tidningen finns bara i en underbar gammal Albert Engström-teckning med två överförfriskade män. Och vi kan inte skicka ut tidningar som plingar till i fickan så fort en stor nyhet händer. Det kan vi i datorn respektive mobilen och ska förstås utnyttja. Liksom att följa en match live eller att kunna debattera en artikel så fort man läst den.

Samtidigt är långläsning på skärm jobbigt, särskilt för oss som inte längre har perfekt syn. För avslappnad och grunnande läsning vid frukostbordet eller i soffan är papperet ett oslagbart format. Visst kan jag konsumera snabba nyheter i min mobil, men det finns inte en chans att jag sitter med en läsplatta och njuter av min älskade ”De tre musketörerna” för sådär hundrade gången.

Nu är det bara delar av SLA som är gratis på nätet, de allmänna snabba nyheterna. Fördjupningar och att få hela tidningen elektroniskt (för er som är modernare än mig) kräver en prenumeration. Så vi har inte bara två olika läsargrupper, vi har tre. Minst. Och de blir bara fler. Alla ska premieras på sitt sätt med unikt material för just den formen av tidning.

Hur vi lyckas avgör varje prenumerant själv. Maila mig gärna på och berätta eller ring på 0500- 46 76 54.

Niclas Lindstrand

Även om en del material är gemensamt så är det två olika produkter vi jobbar med. Det är inte särskilt originellt av oss, så gör de flesta tidningar i Sverige idag. Vi har en uppväxande generation som inte har någon tradition av att konsumera information via papper – mer än när läraren tvingar dem någon gång – men som verkar ha mobiltelefonen fastlimmad i näven.

SLA har funnits i 131 år och vi hade tänkt klara minst 132 till. Då måste vi anpassa oss efter kunderna. Både dagens och morgondagens. Att tro att kunderna ska anpassa sig efter tillverkaren funkar sällan särskilt bra. Fråga Facit, som nog var bäst i världen på att bygga skrivmaskiner. Tyvärr ville till sist ingen ha någon skrivmaskin alls, hur bra den än var. Och så försvann ett gammal anrikt varumärke.

Den vägen vill vi inte gå. Och digitaliseringen av samhället är inte någon fluga som olika ministrar vräkt ur sig och snabbt fått äta upp. Den är ett faktum och kommer inte att avta. Vi är fortfarande i början av en lång mörk tunnel och vet inte hur det ser ut när vi skådar ljuset igen. Under tiden måste tidningar, tv, skivbolag, myndigheter och alla andra hålla en balans mellan de kunder som vill ha allt digitalt (och helst gratis) och de som älskar sin papperstidning.

Själv är jag båda delarna, även om jag blir kallad teknikdåre med jämna mellanrum. Båda formerna har sina fördelar. Rörliga bilder i tidningen finns bara i en underbar gammal Albert Engström-teckning med två överförfriskade män. Och vi kan inte skicka ut tidningar som plingar till i fickan så fort en stor nyhet händer. Det kan vi i datorn respektive mobilen och ska förstås utnyttja. Liksom att följa en match live eller att kunna debattera en artikel så fort man läst den.

Samtidigt är långläsning på skärm jobbigt, särskilt för oss som inte längre har perfekt syn. För avslappnad och grunnande läsning vid frukostbordet eller i soffan är papperet ett oslagbart format. Visst kan jag konsumera snabba nyheter i min mobil, men det finns inte en chans att jag sitter med en läsplatta och njuter av min älskade ”De tre musketörerna” för sådär hundrade gången.

Nu är det bara delar av SLA som är gratis på nätet, de allmänna snabba nyheterna. Fördjupningar och att få hela tidningen elektroniskt (för er som är modernare än mig) kräver en prenumeration. Så vi har inte bara två olika läsargrupper, vi har tre. Minst. Och de blir bara fler. Alla ska premieras på sitt sätt med unikt material för just den formen av tidning.

Hur vi lyckas avgör varje prenumerant själv. Maila mig gärna på och berätta eller ring på 0500- 46 76 54.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.