30 jan 2015 06:00

30 jan 2015 06:00

Nato-medlemskap säkrar fred och frihet

Debatt:

Vi lämnar ett turbulent och dramatiskt säkerhetspolitiskt år bakom oss. Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina och införlivandet av Krim-halvön har stjälpt omkull den ordning som rått i Europa sedan Berlinmurens fall. Oroligheterna i Östra Ukraina har också på senare tid tilltagit, inte minst i och med pro-ryska rebellers attack på staden Mariupol helt nyligen. Det ryska agerandet fortsätter att utmana och kommer att få följder för Europas säkerhetspolitik under lång tid framöver.

Vi har under år 2014 sett hur den militära aktiviteten i och runt Östersjön ökat. Vårt land, liksom våra nordiska grannländer, har utsatts för upprepade ryska kränkningar i luften och till sjöss. Vi har upplevt en konstaterad ubåtskränkning. Den säkerhetspolitiska utvecklingen påverkar också oss i Sverige.

De dramatiska händelserna under 2014 visar hur ensamt ett enskilt land är när en stor granne agerar med vapenmakt. Därför närmar sig Ukraina nu också Nato. Det ryska agerandet ställer frågan om Natomedlemskap på sin spets också här i Sverige, jämte frågan om hur vi bäst stärker det svenska försvaret.

Att Sverige under 20 år har utvecklat ett mycket nära samarbete med Nato konstateras i en utredning som tillsattes av alliansregeringen för att se över Sveriges internationella försvarssamarbeten. Utredaren Tomas Bertelman betonar att Sverige har ställt upp i alla större FN-mandaterade Nato-operationer. Sverige har också i stor utsträckning deltagit i Nato-ledda övningar i Europa. Samarbetet med Nato, menar han, betyder mycket för Försvarsmaktens operativa förmåga. Samtidigt står Sverige utanför Natos kollektiva skydd och möjlighet till medbeslutande. Bertelman drar slutsatsen att ett svenskt medlemskap i Nato bör utredas. Den slutsatsen är både rimlig och riktig.

Det är dock oroande att regeringen valt att stoppa huvudet i sanden och utredningen i byrålådan. Margot Wallström och Peter Hultqvist fortsätter att klamra sig fast vid en neutralitetspolitik som för länge sedan är överspelad. Det är både världsfrånvänt och tondövt.

Förmågan att försvara Sverige måste stärkas och resurserna öka till försvaret. Men vi kan inte göra allt ensamma. Ett Nato-medlemskap säkrar fred och frihet tillsammans med andra länder som delar våra värderingar i vårt närområde så väl som globalt. Ett medlemskap i Nato skulle förbättra vår säkerhet. Det skulle skapa förutsättningar för ett djupt och förtroendefullt samarbete med de övriga nordiska och baltiska länderna. Vi skulle vara med och fatta beslut istället för att passivt invänta andras ställningstaganden.

Folkpartiet menar att den svenska försvars- och säkerhetspolitiken står vid ett vägskäl. Vi menar att Sverige måste välja den väg som innebär en substantiell förstärkning av det svenska försvaret liksom svenskt Nato-medlemskap.

Allan Widman

riksdagsledamot (FP), ordförande i försvarsutskottet

Vi lämnar ett turbulent och dramatiskt säkerhetspolitiskt år bakom oss. Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina och införlivandet av Krim-halvön har stjälpt omkull den ordning som rått i Europa sedan Berlinmurens fall. Oroligheterna i Östra Ukraina har också på senare tid tilltagit, inte minst i och med pro-ryska rebellers attack på staden Mariupol helt nyligen. Det ryska agerandet fortsätter att utmana och kommer att få följder för Europas säkerhetspolitik under lång tid framöver.

Vi har under år 2014 sett hur den militära aktiviteten i och runt Östersjön ökat. Vårt land, liksom våra nordiska grannländer, har utsatts för upprepade ryska kränkningar i luften och till sjöss. Vi har upplevt en konstaterad ubåtskränkning. Den säkerhetspolitiska utvecklingen påverkar också oss i Sverige.

De dramatiska händelserna under 2014 visar hur ensamt ett enskilt land är när en stor granne agerar med vapenmakt. Därför närmar sig Ukraina nu också Nato. Det ryska agerandet ställer frågan om Natomedlemskap på sin spets också här i Sverige, jämte frågan om hur vi bäst stärker det svenska försvaret.

Att Sverige under 20 år har utvecklat ett mycket nära samarbete med Nato konstateras i en utredning som tillsattes av alliansregeringen för att se över Sveriges internationella försvarssamarbeten. Utredaren Tomas Bertelman betonar att Sverige har ställt upp i alla större FN-mandaterade Nato-operationer. Sverige har också i stor utsträckning deltagit i Nato-ledda övningar i Europa. Samarbetet med Nato, menar han, betyder mycket för Försvarsmaktens operativa förmåga. Samtidigt står Sverige utanför Natos kollektiva skydd och möjlighet till medbeslutande. Bertelman drar slutsatsen att ett svenskt medlemskap i Nato bör utredas. Den slutsatsen är både rimlig och riktig.

Det är dock oroande att regeringen valt att stoppa huvudet i sanden och utredningen i byrålådan. Margot Wallström och Peter Hultqvist fortsätter att klamra sig fast vid en neutralitetspolitik som för länge sedan är överspelad. Det är både världsfrånvänt och tondövt.

Förmågan att försvara Sverige måste stärkas och resurserna öka till försvaret. Men vi kan inte göra allt ensamma. Ett Nato-medlemskap säkrar fred och frihet tillsammans med andra länder som delar våra värderingar i vårt närområde så väl som globalt. Ett medlemskap i Nato skulle förbättra vår säkerhet. Det skulle skapa förutsättningar för ett djupt och förtroendefullt samarbete med de övriga nordiska och baltiska länderna. Vi skulle vara med och fatta beslut istället för att passivt invänta andras ställningstaganden.

Folkpartiet menar att den svenska försvars- och säkerhetspolitiken står vid ett vägskäl. Vi menar att Sverige måste välja den väg som innebär en substantiell förstärkning av det svenska försvaret liksom svenskt Nato-medlemskap.

Allan Widman

riksdagsledamot (FP), ordförande i försvarsutskottet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.