21 feb 2015 06:00

21 feb 2015 06:00

Ett firande som slutade i kaos

STUDENTEN.

Arenan. Jag befinner mig i ett hav. Av människor. Långt bortom skyltar och blomsterarrangemang ser jag en byggnad som jag med hjälp av tidigare erfarenheter vet är Arena Skövde. I dag kan jag bara se taket. Jag vet att det finns en scen där eleverna ska springa ut, men jag kan såklart inte heller se denna. Det enda jag ser är ryggen framför och jag hör studenterna. Men ser dem gör jag inte.

Några klasser har redan sjungit om studentens lyckliga dagar men jag vet inte vilka klasser det gäller. Bom, bom, bom. Jag hör att de hoppar och jag hör att de hurrar. När springer min dotter ut på scenen? Efter ett tag förstår jag att alla klasser nu sprungit ut i vuxenlivet och precis som jag befinner sig i kaoset utanför Arena Skövde. Jag väntar. De anhöriga som planerat att komma till högtiden har jag ännu inte lyckats lokalisera. Minuterna går och jag börjar oroa mig över om jag kommer att få hänga blommor om min dotters hals. Hon kanske tror att vi inte hann hit.

En halvtimme efter sista utspringet ser jag min dotter och med hjälp av sina armbågar tar hon sig fram till mig. Hon är lycklig och besviken i blandad kompott. Lycklig över sin framtid men besviken över ett firande som slutade i kaos.

Min dotter var student på Västerhöjd. Nu ska mitt yngsta barn ta studenten på Kavelbro. Som förälder kan jag av ungdomarnas diskussioner konstatera en sak. Det handlar inte om vi och dom. Det handlar inte om att eleverna inte vill fira tillsammans av anledningen att de går på olika skolor. Det handlar helt enkelt om att de är nöjda med sina respektive studentfiranden som de planerar i sina studentkommittéer.

Johan Rahmberg menar att ett icke-gemensamt studentfirande inte går att motivera enligt skolans värdegrund. Som jag ser det står värdegrunden formulerad i läroplanen där elevdemokrati är ett viktigt inslag. Ett inslag som skolledningen i det här fallet helt valt att ignorera.

I år hade jag som förälder sett fram emot ett lugnt studentfirande på gräset utanför Kavelbro. Jag fick inte se min äldsta dotter springa ut i livet och nu har Johan Rahmberg bestämt att jag inte heller ska få bevittna min sistföddas glädjerop. Nytt är bra, men det är inte alltid bättre än det gamla.

Förälder till en blivande student på Kavelbro

Några klasser har redan sjungit om studentens lyckliga dagar men jag vet inte vilka klasser det gäller. Bom, bom, bom. Jag hör att de hoppar och jag hör att de hurrar. När springer min dotter ut på scenen? Efter ett tag förstår jag att alla klasser nu sprungit ut i vuxenlivet och precis som jag befinner sig i kaoset utanför Arena Skövde. Jag väntar. De anhöriga som planerat att komma till högtiden har jag ännu inte lyckats lokalisera. Minuterna går och jag börjar oroa mig över om jag kommer att få hänga blommor om min dotters hals. Hon kanske tror att vi inte hann hit.

En halvtimme efter sista utspringet ser jag min dotter och med hjälp av sina armbågar tar hon sig fram till mig. Hon är lycklig och besviken i blandad kompott. Lycklig över sin framtid men besviken över ett firande som slutade i kaos.

Min dotter var student på Västerhöjd. Nu ska mitt yngsta barn ta studenten på Kavelbro. Som förälder kan jag av ungdomarnas diskussioner konstatera en sak. Det handlar inte om vi och dom. Det handlar inte om att eleverna inte vill fira tillsammans av anledningen att de går på olika skolor. Det handlar helt enkelt om att de är nöjda med sina respektive studentfiranden som de planerar i sina studentkommittéer.

Johan Rahmberg menar att ett icke-gemensamt studentfirande inte går att motivera enligt skolans värdegrund. Som jag ser det står värdegrunden formulerad i läroplanen där elevdemokrati är ett viktigt inslag. Ett inslag som skolledningen i det här fallet helt valt att ignorera.

I år hade jag som förälder sett fram emot ett lugnt studentfirande på gräset utanför Kavelbro. Jag fick inte se min äldsta dotter springa ut i livet och nu har Johan Rahmberg bestämt att jag inte heller ska få bevittna min sistföddas glädjerop. Nytt är bra, men det är inte alltid bättre än det gamla.

Förälder till en blivande student på Kavelbro

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.